Klockan var runt sju på morgonen när jag och Tina väl bestämde oss för att ringa en taxi och åka hem. Mitt huvud dunkade och min syn var suddig, jag längtade verkligen inte till baksmällan jag skulle få efter att jag sovit några timmar. Louis bestämde sig att åka med i vår taxi då han ville få mig att ’’komma hem säkert’’. Om inte taxi chaffören kör av vägen eller krockar är det nog ganska svårt att inte komma hem säkert när man bara behöver gå upp för en uppfart och sen in i huset. Det var meningen att vi skulle sova över hos Perrie och Zayn men vi insåg att de ville ha lite ’’ensam tid’’ - om ni förstår vad jag menar – så alla åkte hem istället. Taxin stannade utanför mitt hus och även ifall Louis skulle vara tvungen att betala det mesta – eftersom han skulle längre fram – gav jag glatt den trötta mannen i förarsätet hälften av pengarna som visades på skärmen där framme. När jag klivit ur kollade jag på Louis med ett snett leende och fingrade nervöst med mina naglar.

-       See you tomorrow? Viskade jag hest mer som en fråga ifall vi skulle ses imorgon.

-       Sure.

Eftersom jag stod raklång och hans satt ner i bilen gjorde han en gest med sitt finger att jag skulle komma närmre. Sakta böjde jag mig ner och väntade på vad han skulle göra. Hans läppar träffades rakt på min tinning och massa fjärilar som jag aldrig känt förut släpptes lösa. Det var så konstigt att jag kunde ha dessa känslor för en kille som praktiskt tagit plågade mig de första veckorna i London. Jag stängde retsamt bildörren och vinkade lätt åt Louis när jag backade bakåt. Jag var nära att snubbla några gånger då mitt huvud var någon annan stans. Tina stod och väntade framför ytterdörren med handen för pannan och den andra för magen som att hon skulle spy. För att vara helt ärlig mådde inte jag så bra heller så ifall jag skulle luta mig över toaletten på morgonen… eller förmiddagen skulle det inte förvåna mig. Det tog mig fyra försök att få i rätt nyckel i nyckelhålet men efter det så tog vi oss smidigt och tyst upp till mitt rum där jag sedan säkert låste dörren så inte mamma skulle storma in och se oss såhär. Tina som knappast orkade göra sig i ordning la sig med en duns på sängen, skor, smink och kläder satt kvar. Jag däremot gick in i badrummet och tvättade bort mitt smink och bytte kläder till en lång sovtröja så jag skulle slippa att ha på mig några byxor. Jag skulle precis lägga mig ner i sängen när någonting träffade balkondörren med en smäll. Jag gick min väg på tå dit och gick sedan motvilligt ut i den kalla luften. Mina ben började knottra sig och så även mina armar. Jag gick ut till räcket och var noga på att Lucas dragit för sina gardiner. Nedanför på den stora gräsmattan stod Louis med luvan över huvudet och händerna begravda i sina varma fickor. Hans osäkra ögon mötte mina så han ryckte lätt på axlarna och log oskyldigt mot mig.

-       I forgot the key to my house at Zayns.

Jag kollade på honom med höjt ögonbryn som ett tecken för honom att fortsätta, jag kunde inte riktigt tänka klart. Ifall jag varit nykter skulle jag kommit på vad han menade med en gång men då, nej.

-       Can… can I come, inside?

Jag insåg då att han bara ville komma in och värma sig, man kunde se hur han stod och darrade även ifall vi var ganska långt ifrån varandra.

-       Sure, go to the stairs back of the house and I’ll come and open for you.

Jag sprang in i värmen igen och stängde snabbt dörrarna så den skulle stanna i rummet. Tina hade lyckats ställa sig upp från sängen och var nu på väg ut.

-       Where are you going? Frågade jag förvånat och särade mina läppar lätt.

-       Since Louis is coming I thought I could sleep in the guest room. That bed isn’t big enough for the three of us.

-       Why do you think he wants to sleep here?

När jag yttrat meningen kollade hon på mig som att jag var helt dum i huvudet.

-       Faith, you want him to sleep here, he wants to sleep here! It is that simple!

Jag skakade på huvudet och smet förbi Tina ut i korridoren, fortfarande försiktig med vart jag satte fötterna så det inte skulle börja knaka. Klockan hade hunnit bli åtta så mina kära päron var i en väldigt lätt sömn då de snart skulle upp – trots att det var helg. När jag väl nått bakdörren – även kallad nödutgången – kollade jag mig försiktigt bakåt innan jag sakta öppnade dörren som inte gav ifrån sig ett enda ljud. Nu på nära håll såg man Louis blå lila läppar och rosiga kinder. Luvan täckte hans piercing på ögonbrynet så ifall man tagit bort läpp piercingen såg han nästan lika oskyldig ut som David. Jag lät honom stiga in i värmen och gjorde bara ett tecken på att vara tyst när han öppnade munnen. Vi gick ljudlöst tillbaka in i mitt rum där Tina nu stod med en tandborste i munnen och sminket borttaget. Hon gick in i badrummet och bara någon minut efter kom hon tillbaka utan tandborsten i munnen.

-       Hello Louis. I just told Faith here that I can go to the guest room if you want to sleep here and since you came here you want to so bye!

Varken jag eller Louis hade någon tid över att protestera emot innan hon hade lämnat rummet. Jag satte mig nervöst i sängen efter att ha låst dörren efter henne och bara kollade rakt fram på den lilla tvn som pappa fixat in på mitt rum för inte så länge sedan. Den kanske inte var så liten som ni föreställer er men kollade man på vår tv i vardagsrummet så var den liten! Min tv var väll som en vanlig tonårings tv var. Hur som helst så var det pinsam tystnad!

Louis slängde sin jacka och sina skor vid dörren innan han osäkert satte sig bredvid mig. Jag brukade gilla tystnade som fanns mellan mig och Louis då han inte sa något elakt eller dumt men tystnaden som låg i rummet då var obeskrivligt obehaglig.

-       I will probably fall asleep but should I put on a movie or something?

Frågade jag mest för att bryta tystnaden. Han nickade lätt och log ett av sina smältleenden innan jag trippade fram till dvdspelaren och satte i en typisk kill film men jag jag verkligen älskade. Louis hade suttit sig längst upp på sängen och lutade sin rygg mot väggen och då han klappade bredvid sig kröp jag försiktigt upp bredvid honom och la mig under täcket. Mitt huvud vilade först i Louis knä när filmen började.

-       Iron Man 3, really?

Jag ryckte lätt på axlarna men jag tror inte han såg det då jag låg i en så konstig position. Gradvis började Louis sjunka neråt och snart låg vi med våra huvuden i samma höjd. Louis ögon gick inte att undvika då han stirrade på mig med en blick jag aldrig sett förr. Jag vände bort mitt intresse från tvn till Louis och kollade rakt in i hans ögon, vissa skulle nog sagt att det var obehagligt men hans ögon kunde man drunkna i och man kunde kolla i dom flera timmar i streck.

-       This feels wierd. Konstaterade jag drömmande.

-       It does. Svarade han lätt innan han fortsatte. But I like it.

Jag log ett litet leende när han närmade sig mina läppar. Precis som innan ikväll möttes våra läppar men denna gången var den mer mjukt och försiktigt. Hans läppar var fortfarande kalla mot mina och jag kysste honom djupare i desperat behov att värma upp dom. När vi drog oss tillbaka la jag mitt huvud på hans bröst och föll snart i en djup sömn med ett leende på läpparna.

-       I’m sorry Faith. I really thought this was going to be a girlsnight but then Louis turned up and said it was changed plans.

-       It’s alright Perrie, really. We can have a boy and girls night instead.

Hon kollade på mig som att jag blivit galen och lät blicken glida till något bakom mig ibland.

-       Or a Faith and Louis get togheter time.

Viskande hon retsamt och bet sig i läppen samtidigt som hon log triumpfherat.

-       Shut up you.

Jag vände mig om till resten utav människorna och satte mig med en duns i den tredje två mannar soffan på vardagsrumsbordets kortsida. Bredvid mig satte sig Tina men även Louis lyckades klämma sig in på min högra sida. Jag kände hur blodet snabbt åkte upp i mina kinder då det fanns hur mycket plats som helst i de andra större sofforna. I ett försök till att dölja min rodnad satte jag mina händer för ansiktet så det såg ut som att jag var uttråkad istället för nervös.

-       Let’s get this rolling!

Ropade Niall ifrån köket och kom sedan ut med ett flak fyllt med olika sortes flaskor, burkar och glas. Genast blev jag obekväm då jag säkert skulle vara den ända som inte drack något. Då kanske ni undrar, men Harry dricker ju inte. Nej, det sa han till mig men när han tog tag i en öl burk sjönk mitt enda hopp och när flaket kom framför mig satt jag bara med händerna i knät och övervägde om jag skulle ta eller inte.

-       Go on! Klagade Niall tröttsamt då han fick ont i armarna av att hålla den uppe.

-       She doesn’t drink Niall.

Till min förvåning påminde han Niall att jag inte drack när det egentligen varit Louis som klagat på att jag inte gjorde just det den kvällen på Liams födelsedag.

-       It’s okay. Some day I have to start over from zero and try again.

Jag tog en slumpmässig flaska som visade sig vara något slags hallon vin. Under tiden som jag förde flaskan till mina läppar kände jag Louis ögon granska mig. Något jag inte var beredd på var att det smakade… gott. Det var absolut inte lika starkt som det jag druckit tidigare även ifall det var ganska högt i procent. Då jag tagit några klunkar och verkligen försäkrat mig själv att det var gott log jag lätt mot Louis och nickade.

-       It’s actually really good.

Han nickade som svar och pekade på flaskan.

-       May I?

-       Erh… yeah, of course!

Jag insåg inte hur desperat jag lät efter att jag yttrat orden men Louis verkade inte märka något då han bara ställde ölburken som han hade i sin hand på bordet och tog tag i min flaska. När han tagit några klunkar gav han tillbaka flaskan i mina händer igen. 

-       It’s definitely something to begin with.

Jag höjde ögonbrynen förvirrat men istället för att få ett ljudligt svar greppade han bara en annan flaska från flaket som nu stod på bordet.

-       Try this and tell me what you think.

Jag tog osäkert emot flaskan. Det kalla glaset gav mig gåshud över hela kroppen i början med handen. Jag hann inte ens ta en hel klunk innan jag kände hur starkt det faktiskt var. I ren reflex flyttade jag bort flaskan från mina läppar och höll min lediga hand för munnen – inte direkt för att det skulle hjälpa.

-       I see.

Svarade jag enkelt med handen fortfarande fastklistrad över munnen så det lät nog egentligen mer som ett mumlande.

Dettaärenlinjeochifallduläserdettaochvillhakapiteltrettiofyrasnartskrivgetidinkommentar

Två vinflaskor senare började jag känna mig yr då jag inte kunde hantera alkohol lika bra som de andra, jag menar, detta var första gången jag drack på riktigt. Alla hade druckit mer än vad jag gjort men de verkade ändå ganska lugna. Tina hade nog vart den som gick all in då hon testade allt som fanns i flaket.

-       Let’s do some stupid game like truth or dare.

Föreslog Emily glatt. Det var några skeptiska miner bland Louis, Liam och Harry då det säkert inte passade deras coola stil men de gick till slut med på det så alla satte sig tillrätta i sofforna men lämnade ingen plats till mig. Jag skulle precis sätta mig på golvet när jag kände två händer ta tag i mig vid midjan och dra ner mig i dess knä. Jag behövde inte kolla bakåt för att veta vem det var då doften och handlingen talade om tydligt för mig att det var Louis. Jag satt kvar i hand knä då jag inte hade orken att argumentera emot att sitta på golvet. Hans starka armar var hårt men ändå mjukt omringade runt mig och tillslut var spelet igång.

Jag slapp bli frågad i början även ifall det kanske var bäst då de började lugnt och blev mer vågat ju fler frågor det gick. I början var det konsekvenser som att hämta mer dricka, gå ut och skrika att det brinner. Sanningar som hur många gånger man legat med någon eller ifall man någon gång slått ner en vuxen. Konsekvenserna blev som sagt tuffare och snart satt Tina hånglandes med Liam och Emily gjorde en lapdance på Niall samtidigt som Harry hela tiden slängde avundsjuka blickar mot sin flickvän. Louis hade tagit sanning varje gång någon frågat honom, jag hoppades att anledningen var för att han inte ville flytta sig då jag fortfarande satt i hans knä. Jag hade bara fått en sanning som varit frågan om jag var oskuld eller inte vilket alla säkert redan visste svaret på men jag svarade ärligt ändå. Ifall jag varit nykter skulle jag inte ens varit med i spelet från första början.

-       Faith. Truth or dare.

Det var Perrie som kollade nyfiket på mig och allas ögon följde hennes.

-       Dare.

Jag tog en stor klunk av det jag hade i flaskan – var inte riktigt säker på vad jag hade i handen nu mera – innan jag satte ner den på golvet och väntade på vad jag skulle vara tvungen att göra.

-       How about… you have to make out with Nialler.

Jag kände hur Louis kropp stelnade till under mig och greppet runt min kropp blev hårdare. Perrie flinade åt Louis reaktion när jag försökte ställa mig upp.

-       No way. Mumlde Louis irriterat.

-       Fine, make out with Louis.

Mer glad vid svaret lossnade hans grepp en aning så jag kunde vända mig om och sätta mig gränsle över hans midja istället. Mina händer letade sig bakom hans nacke där jag knäppte ihop dom innan vi båda log ett fånigt leende och strax därefter möttes våra läppar. Louis bet försiktigt tag i min underläpp som en fråga om jag kunde öppna munnen och glatt lät jag våra tungor börja leka harmoniskt. Louis händer hade gått från min mage ner till mina höfter – väldigt nära rumpan – men jag orkade knappast avsluta det som hände bara för att hans händer låg på ett ställe mina föräldrar aldrig skulle tillåtit. Jubel hördes runt omkring oss och vi avslutade vår heta stund med ett par skratt. Louis kom närmare mitt öra och hans andetag gav mig rysningar.

-       We will finish this later.

Louis hade bara nickat lite smått och stoppat ner sina händer i de djupa jeansfickorna. SJälv försökte jag samla mig själv och tänkta ut vad som var smartast, säga sanningen att jag gillade honom också eller att ljuga men slippa att bli sårad. Hela min kropp skrek efter honom men ändå så övervägde jag besluten.

-       We should probably go back.

Avbröt Louis mina tankar med. Jag nickade några gånger och bet mig hårt i läppen då vi började gå vår väg till bordet. Vi var nästan framme när han drog tag i min arm så jag stannade tvärt.

-       Just, don’t tell anyone yet. I wanna take you out in public first, okay?

Som förtrollad nickade jag exalterat.

-       Sure.

Han log ett litet leende innan vi fick de sista tre metrerna till bordet och satte oss ner. Perrie hade frågat vad vi pratade om men Louis blängde bara surt på henne så hon frågade inte något mer under maten. När alla glömt av att vi faktiskt gick kände jag Louis hand på mitt lår och då han var uppslukad i en konversation med Liam log jag för mig själv och pillade lätt med mina naglar. När Perrie ville ha in mig i en konversation släppte jag ner händerna i knät. Strax därefter kände jag hur Louis hand drog till min och la den platt på mitt lår med sin över. Vi höll inte hand då hans handflata var på min överhand men värmen som strålade genom armen och ut genom hela kroppen var något jag kunde vänja mig vid.

-       Since you’re smiling it sounds like a good idea?

Jag höjde huvudet mot Perrie och märkte nu att jag log som en idiot, inte för vad hon sagt utan för att Louis hand låg frivilligt på min!

-       Sorry, what did you say?

Frågade jag försiktigt och Perrie höjde ögonbrynen och lät sin blick gå till Louis som fortfarande pratade med Liam. Hennes blick följde hans arm som var lätt sned ner till mitt lår så jag tror att hon fattade i stunden men lät det vara då hon bara log och la huvudet lätt på sned.

-       I asked if you and Tina would like to come over for a girls night tonight. It will just be you, me, Emily and Tina, Zayn will be away for some meeting with the group. Right babe?

-       Yeah. Svarade Zayn lite bortom vår värld.

Jag kollade på Tina som log stort och nickade lite innan Niall sa något till henne som fick hennes kropp att vrida sig om helt och hållet.

-       Sure, We’ll come with.

Perrie klappade sina händer glatt och strax efter det gick alla sina olika vägar. Tina, jag och Perrie som skulle vara i samma klass under eftermiddagen åkte hem samtidigt som de andra gick och satte sig i bibloteket för att fortsätta det som var så viktigt under lunchen. Vi hade egentligen inget att göra hemma så det slutade med att vi åkte in till stan för lite shopping av kläder till både ikväll och vardag.  Som vanligt gjorde vi en väg till Hollister först, Starbucks efter och sen strövade vi egentligen bara runt. Hollister, Victorias Secret och Starbucks var ett måste när vi var och handlade men då VS var fullsmockat lät vi bli att gå in där. Istället gick vi in en sväng på Forever 21. Där köpte jag en rosa klänning med liknande svalor som Harry hade på bröstet över hela klänningen. En lång tröja som man kunde ha genomskinliga tajts till med en stor musse pigg på som var hur söt som helst och ett par vanliga blåa jeans. Det blev inte för mycket pengar men visst blev det en summa. Vi gjorde även en sväng in på flera olika affärer men jag köpte ingenting då jag bara kunde åka tillbaka någon annan dag. Tina däremot köpte mer än vad jag hade i min garderob… överdrev såklart men hon köpte mycket i alla fall! Efter det gick vi bara hem, satte på en film och tjockade oss med godis som vi köpt på vägen hem. Vi skulle säkert äta något hemma hos Perrie men jag tror inte att vi tänkte på hur mätta vi skulle bli på godis efteråt. Vi låg nu och halv kollade på slutet av Toy Story 2 som rullade på den stora tvn.

-       What did you and Louis talk about?

Frågade Tina nyfiket. Man hörde på rösten att hon var osäker på att ställa frågan.

-       I can’t tell. I’m sorry Tina but he didn’t want anyone to know.

Hon log ett litet leende och nickade bara förstående.

-       I understand. But if he hurt you in any way I will kill him!

-       Sure you will.

Retade jag henne liten och petade hårt i sidan så hon hoppade till med ett litet skrik.

-       What did you and Niall talk about?

När jag nämde hans namn skiftade hon sig lätt på sin plats och harklade sig som att hon skulle hålla ett tal.

-       Erh… Well, we talked about a lot of stuff… Erh, new york, London, you, Louis, me and him.

-       Look who’s getting some.

Jag blinkade med ögonen snabbt ett par gånger vilket fick henne att slå till mig över armen.

-       But be careful, I don’t want you to hurt either. Louis and Niall has a lot in common, remember that.

-       Oh, please! He doesn’t like me.

Vi satt och pratade om allt som fanns mellan himmel och jord ända tills klockan blev sju och vi var tvungna att sticka. Jag tog på mig den nya musse pigg tröjan och ett par tajts då jag ville vara bekväm i kläderna jag skulle ha på mig en hel kväll. Tina gick med vanliga jeans och en t-shirt vilket hon säkert skulle ångra sen. Det ända jag orkade ta med mig var min mobil då det kändes onödigt att släpa med onödiga saker som andra kläder. Bilresan till hennes hus var vi nästan tysta hela tiden, istället för att prata hade vi haft på hög musik så vi slapp den onödiga och pinsamma tystnaden. Jag knackade på trädörren två gånger och några skrik hörde innefrån innan en person öppnade för oss. Till min förvåning var det inte Perrie som stod där utan Zayn. Han drog en hand genom sitt svarta hår och pekade sedan in i rummet.

-       They’re in there.

Både jag och Tina nickade lite pinsamt och klev in i hallen. Vi tog av oss våra skor och jackor innan vi fortsatte in i vardagsrummet. Istället för att bara hitta Perrie och Emily där satt även resten av gruppen runt om i soffan. Liam, Niall och Zayn satt i den ena soffan medans Perrie, Emily och Harry satt i den andra. Snart koma även Louis in från köket och kollade roande på mig och Tina. Jag kollade frågandes på Perrie som bara log oskyldigt mot mig.

När lektionen var slut sprang jag ut ur klassrummet så snabbt som jag bara kunde med en frågandes Tina som släptåg. Hon ansåg att jag borde stanna och prata med Louis, dock visste hon inte vad vi brukade prata om när han väl ville ’’prata’’. Det brukade sluta med ett han på något vis skadade mig, fysiskt eller psykiskt. Jag klarade mig i alla fall igenom rasten och lektionen efter, vi skulle bara äta en lätt lunch i kafeterian och sen åka hem då vi hade håltimme och två inställda lektioner. Maten var inte den bästa men jag tog ändå ganska mycket utav grönsakssoppan och köpte en cola i automaten. Tina köpte sig även hon en cola och två mackor från automaten då hon inte fick äta av skolans mat - eftersom hon inte gick där. Katherine vinkade in oss från bordet längst bort i hörnet som vanligt men även Perrie som satt själv med Emily log mot mig vilket fick mig att få en ganska stor panik. Då Katherines bord var praktiskt taget upptaget då det inte fanns några lediga stolar gick jag bort mot Perrie och Emily vilket fick Katherines leende att droppa. Jag och Tina satte ner våra tallrikar mitt emot dom men vi satte oss inte till rätta än.

-       Hi Perrie, Emily. This is my friend Tina from New York, she is visiting this break.

Tina vinkade lite lätt och nervöst med sin hand men slappnade av när Perrie reste sig med ett leende och kramade om henne över bordet. Efter att Perrie även slängt en snabb blick mot Emily gjorde hon lika dant.

-       We’ll be right back, okay?

De nickade kort åt min ursäkt att lämna innan jag ännu en gång drog tag i Tina och gick bort mot Katherines bord.

-       Sorry that we couldn’t sit with you guys but there’s no chairs really.

-       It’s okay Faith, really. I promised I wouldn’t be mad if you are friends with them so it’s cool.

-       Good! I want you to meet my friend from New York, Tina.

Även här vinkade Tina lite nervöst och alla som satt vid bordet så som David, Katherine, tre personer som jag inte visste vilka det var och Taylor vinkade glatt tillbaka och mumlade alla ett varsitt hej. Vi ursäktade oss ännu en gång och gick tillbaka till vår mat och andra kompisar.

-       Your friends here are really nice.

Konstaterade Tina som att hon var förvånad eller något.

-       They are, I’m glad I met them. It can be trouble in paradise sometimes though.

Hon nickade lite förstående innan vi äntligen satte oss ner på våra stolar för att äta maten. Min mage gav ifrån sig ett högt kurrande som att påminna mig att vi glömde äta frukost innan vi stack hemmifrån. Jag kunde även höra hur Tina svor tyst för sig själv efter att även hennes mage lämnat ett högt ljud.

-       So Faith, Emily told me the great news about you two giving each other another chance, I am so happy!

Perrie sken upp som en sol och kollade mellan mig och Emily med ett stort leende på läpparna.

-       Me too. We can finally be togheter as a big group.

Emily rullade med ögonen över mitt svar vilket fick mig lätt att flina åt henne, hon var kanske inte så van vid att skaffa nya vänner. En bricka sattes ner bredvid Perries och snart satt Zayn vid hennes sida, de gav varandra en lätt kram och puss på kinden innan han vände sitt huvud på något bakom mig och sedan till mig.

-       Trouble is coming.

Jag skulle precis kolla bakåt när flera brickor slängdes ner på bordet runt om oss. Liam tänkte sätta sig bredvid mig men kom på något då han ansiktsuttryck ändrades snabbt och flyttade till platsen bredvid Zayn, Harry satte sig bredvid Emily såklart och även de gav varandra små kramar precis som Zayn och Perrie. Till sist satte sig Niall bredvid Tina och hennes blick gick runt på de tattuerade killarna. Jag lutade mig fram till hennes öra så inte någon annan skulle höra vad jag sa, för det skulle vart pinsamt.

-       This whole table, except you and me are in Louis little gang.

Hon nickade förstående och sänkte blicken på sin mat men gav blickar till killarna några gånger.

-       Who is she? Frågade Harry plötsligt och kollade på Tina som satt och pillade med sin macka.

Det var roligt att se henne såhär nervös då det brukade vara hon som introducerade mig till nya människor, hon mötte nya killar varje vecka men ändå så var hon nervös, det kunde ha varit ett spel också men jag vågade inte fråga.

-       This is my friend, Tina. She’s my best friend from New York.

-       Hello then, I’m Harry and this is Zayn, Liam and Niall. Louis is… right behind you.

Jag satte nästan i halsen när jag hörde hans namn. Tina vände sig om men jag satt kvar med huvudet på Perrie framför mig som även gav mig en orolig blick. Jag kände närvaron av honom och hela bordet gick in i en spänd och obehaglig tystnad. En stor duns hörde bredvid mig och de intensiva ögonen var fast på mig – jag såg honom halvt i ögonvrån. Då han till slut märkt tystnaden kollade han runt bordet så alla åtegick till sin mat eller att prata med varandra. Niall hade till och med börjat prata med Tina. Då ingen längre kollade på mig förutom Louis vände jag blicken mot honom.

-       What do you want from me?!

Han hoppade till lite av min ton då han säkert inte trodde att jag skulle vara så vass.

-       I told you this morning, I really need to talk with you. It’s important.

Han ställde sig upp och räckte fram sin hand innan han gav en blick åt Liam som sedan nickade tillbaka. Visste Liam om vad Louis ville prata med mig om? Tina hade slutat prata med Niall och petade mig nu på axeln.

-       You had right, he is hot.

Jag vände huvudet snabbt mot henne och slog till hennes axel hårt men ändå vänskaplikt, make sense? Louis flinade åt hennes kommentar och blinkade lätt åt oss båda. Jag stönade lågt för mig själv och ställde mig upp men undvek hand hand som fortfarande var utsträckt. Han skrattade lite åt att jag undvek hans rörelse men inte för att han brydde sig direkt för bara när vi gått några meter kände jag hans hand på min svank för att trycka mig framåt så det gick fortare. Vi gick inte ut den gången som tur var. Istället ställde vi oss vid nödutgången som fanns i hörnet för lite ensamhet. Jag var glad att jag fortfarande kunde se vårt bord så ifall jag behövde hjälp kunde jag bara skrika.

-       Tell me now or I’ll leave. I hope this has something to do with you being a dick the other day.

-       Yeah, it sort of has.

Han kliade sig i nacken och bet hårt i läppen som att han var… nervös.

-       I don’t know how you do this shit because I never really care but I am not denying that I wanted to kiss you, because I wanted to and that is the fucked up thing. I know Niall told you about me leaving girls after they have fallen in love with me and I know you have but… I can’t leave. Fuck this is so not me.

Han masserade irriterat sina tinningar samtidigt som jag stod helt chockad och visste egentligen inte vad jag skulle säga, detta var hans sätt, han sätt att säga ’’jag gillar dig’’.

-       I understand Louis. You don’t need to say anything else.

-       EEEEP!

Ett ljust konstigt läte lämnade mina mun när jag skymtade det bruna raka håret bland allt folk som strömmade ut från flygplatsen. Veckan som hade gått flög förbi och äntligen var det den stora dagen då Tina skulle komma. Vi sprang till varandra som i en romantisk film bara det att vi var två bästa kompisar istället för ett par. Vi praktiskt taget hoppade rakt in i varandras amrar och gosade in våra ansikten i varandras nackar.

-       I’ve missed you so much babe!

Hon skrattade åt det sista ordet och nickade lite för sig själv.

-       I’ve missed you too birdie!

Vi skrattade ett tag innan jag hjälpte henne att bära sin stora resväska och hon sitt handbagage. Vi pratade verkligen om allt mellan himmel och jord under resan hem och eftersom det tog ett tag att åka från Heathrow så hade vi verkligen mycket att prata om. Vi började prata om hur jag trivdes i London och hur mycket som hänt sen jag flyttade hit. Jag försökte att undvika Louis ämnet men det kom upp då och då, jag pratade dock bort det väldigt snabbt genom att byta samtalsämne. Tillslut började vi prata om Amerika, hur det var i New York och hur mina gamla klasskamrater mådde, vad som hände runt om helt enkelt. De sista fem minutrarna till huset var dock ganska tysta. Det var ingen pinsam tystnad utan mer som en återhämtning, att låta våra munnar vila en stund då vi visste att vi skulle prata hela den kommande kvällen och natten.  När vi väl kom in i huset var det bara Lucas som kom och sa hej till vår nya gäst. Mamma och pappa gick förbi när vi satt i köket - då Tina klagade på den dåliga flygplans maten och att hon var hur hungrig som helst – men de sa inte ett ord till varken mig eller henne. Jag älskade mina föräldrar, det gjorde jag verkligen men ibland så ville jag bara att de i alla fall kunde försöka att bry sig mer om hur jag mådde. Jag ville bara ha föräldrar som jag kunde prata med ifall jag ville något men det hade jag inte, dessutom visste jag att de gömde något från mig vilket fick mig att bli ännu argare. När Tina ätit upp sitt mellanmål sprang vi upp till mitt rum för att packa upp hennes grejer och bara helt enkelt komma i ordning.

-       Since you have school tomorrow, can I come? It feels kind of B to just sit in your room.

-       Yeah, I think so. I don’t have many classes tomorrow anyways and you get to meet my friends so that’s great!

-       Don’t forget your boyfriend.

Hennes ton var helt klart sarkastisk för hon visste klar och tydligt att Louis inte var min pojkvän, det hade jag förklarat för henne många gånger ända sen jag frågade henne om hjälp.

-       He is not my boyfriend Tina!

-       He could be, if you weren’t so elusive.

-       I’m not!

Jag försökte att se ledsen ut genom att puta lätt med munnen men vi båda brast bara några sekunder efter, varför visste jag egentligen inte för det var inte speciellt kul men vad vet man när man är med sin bästa vän egentligen? Vi hade alltid gjort konstiga saker som inte gick att förklara. Då klockan redan var nio på kvällen och New York låg fem timmar efter London så var hon säkert hur trött som helst vilket nu när jag väl tänkte på det syntes väldigt tydligt.

-       We should go to bed, you look really bad.

Hon log ett sarkastiskt leende men nickade efteråt och började ta upp sin tandborste och ansiktskrämer för att sedan vi båda skulle skutta in i badrummet och göra oss i ordning – på ett väldigt flummigt vis. Till slut – efter hela 45 minuter – blev vi klara och hoppade tillsammans ner i min dubbelsäng. Det är också något som vi alltid har gjort och brukade göra, vi sov alltid i samma säng även ifall det var en liten luftmadrass, det var bara något vi var vana vid och skulle fortsätta göra.

-       Goodnight Faith.

-       Goodnight.

--------

Jag skakade på den sovande kroppen som låg på andra sidan av sängen men fick knappt någon respons. Ifall jag inte sett henne andas eller hört hennes hjärtslag kunde hon lätt varit död. När jag inte orkade skaka på henne längre hoppade jag verkligen på henne så ett högt grymtande lämnade hennes mun.

-       Get off me!

-       Not until you wake up!

-       I am awake stupid.

Jag log segrande och satte mig på min sida igen så även hon kunde sätta sig upp och gnugga sig för ögonen.

-       We literally have one hour to get ready so you better get your laxy ass of the bed.

-       One hour?! I can’t even finish in two!

Hon rusade upp från sängen och strax efter det hörde jag hur duschen sattes igång. Som tur var vaknade jag upp tidigare av ett sms från Louis som jag mer än gärna skulle hålla hemligt för Tina. Smset löd bara att han tyckte vi skulle prata, jag tog bort det efter fem minuters tänkade på om jag skulle svara eller inte. I alla fall så hade jag redan duschat och torkat håret men inget mer så mitt hår såg ut som ett helvete nu. Jag tog min sminkväska och satte mig framför mitt lilla bord som jag nu gjort om till ett sminkbord då jag faktiskt börjat bry mig mer om hur jag såg ut, dock så var jag inte den som använde hur mycket brunkräm eller whatever i ansiktet, i själva verket använde jag inte något sånt allt, bara mascara, concealer, puder, rouge, ögonskugga och eyeliner. Det låter som mycket men för mig var det mer än jag någonsin haft. När jag blev klar med sminkningen hade Tina gått ut från duschen och torkat sitt hår vilket verkligen överraskade mig då hon gjort det så fort! Hon var i full gång med allt sitt smink medans jag borstade igenom mitt hår och lockade det lite lätt längst ner. Etfer det valde jag ut en enkel outfit som bestod av en gosig magtröja som var helsvart med långa ärmar, en vinröd hög kjol, ett par genomskinliga thights och svarta knäsockar med små garnbollar på sidorna. Jag blev faktiskt väldigt nöjd med det jag hade på mig, mitt hår och smink. Tina hade även hon valt ut en outfit istället för att lägga mycket tid på sitt hår så när vi båda var färdiga hade det gått en timme och vi visste redan att vi skulle bli försenade. Mamma och pappa var inte hemma vilket var bra då jag inte ville springa in i dom när de väl visste att vi skulle bli sena. Jag körde så snabbt jag kunde till skolan, rusade in i klassrummet, bad om ursäkt, presenterade Tina och vi satte oss vid ett bord med två lediga stolar. När vi lugnat ner oss tillräckligt för att jag faktiskt skulle kunna jobba på matten stormade inga mindre än Louis och Niall in, som vanligt.

-       Louis, Niall. Take a seat.

När mr. Walker nämde Louis namn parktiskt taget sken Tina upp från sin plats och kollade från mig till Louis. Hennes blick följde Louis hela tiden samtidigt som Louis blick var fast på mig och min blick fast på läraren. Han och Niall satte sig i bänken framför som även den var tom på två platsen, wow vad passande. Han vände sig sedan om mot mig och Tina lyssnade spänt vid min sida på vad han skulle säga.

-       We need to talk later, whether you like it or not.

Innan jag hann svara hade han redan vänt sig om igen och lämnade mig inget val.

 

Jag drog en hand genom mitt hår och skrattade med Tina över något roligt hon sagt, vad hade jag knappast hört men hon märkte inget då hon bara fortsatte att prata om hur hon saknat mig och hur jag aldrig varit inne på skype. När tankarna blev för stora i mitt huvud gav jag upp att försöka dölja det jag tänkte för Tina, hon var ändå min bästa vän.

-       Tina, can I ask you something?

-       Sure, whatever birdie.

-       If a guy is annoying and mean to you but then changes and becomes this lovely guy you really can have a relationship with, then he kisses you and you kiss him back but it all was just a lie, he didn’t want you at all. Tell me Tina, what would you do?

Motsatt till mig hade Tina haft minst tjugo stycken killar de senaste sex åren, vissa mer seriösa än andra. Ifall någon visste vad man skulle göra i en sån situation så var det hon. Tina vickade lätt på sina ögonbryn och satte sig till rätta innan hon harklade sig som om hon skulle göra ett stort föredrag.

-       Faith, Faith, Faith. I have been waiting for this day so long, you come to me for advice. You see, if it was me I would have dumped him the first time he was mean to me. But, if he didn’t want a relationship I would just have a one night stand if he’s hot and slap him if he’s a dork.

Jag skakade på huvudet och skrattade lite för mig själv.

-       I am not going to lose my virginity on a one night stand with a guy who had sex with hundred girls before me!

-       Well, just tell me one thing. Is he hot?

Jag lutade mig tillbaka mot väggen och la huvudet lätt på sned.

-       He is… hot. It kills me to say but he is.

-       I wanna see him when you tell me these news!

-       That reminds me! Do you wanna come visit this month? I want to see my Tina in real life.

Jag flyttade fram datorn då den började bli för tung i knät – och för varm. Jag gick även bort till min altan för att öppna dörrarna och försöka få in lite luft så rummet inte skulle lukta så instängt.

-       I asked my mom and I can come next weekend, we have a break so I can be in London for two weeks, my break starts on Friday!

-       That’s great! I have two weeks off to, our brake starts Wednesday after though. But Tina, I have to go. I promised Katherine I would meet her in the city, See you soon, okay?

-       Yeah, see you birdie!

Jag stängde ner dator skärmen och började samla på mig plånbok, mobil och en kofta i min väska som var slarvigt slängd mitt på golvet. Jag skrev ett lätt sms till Katherine att vi skulle ses utanför Starbucks i centrum om cirka 40 minuter. Jag hade inte berättat för henne om vad som nästan höll på att hända mellan mig och Louis, vi gick in i intimt sällskap visst men jag siktade mer på dejten.

Jag drog en hand genom håret en sista gång innan jag knackade hårt på den stora bruna dörren. När ingen öppnade slog jag nästan på det klena träet så min hand gav ifrån sig signaler av smärta. Såren som jag fått då jag slått min hand rakt in i stenväggen efter att ha kysst Faith hade knappast läkt och att jag slog runt på allt som jag kunde hitta gjorde det inte direkt bättre. En irriterad röst kom närme innefrån och tillslut blev dörren upplåst och framför mig stod Liam i ett par mjukisbyxor och en tröja som han säkert bara hade slängt på sig.

-       What the fuck are you doing here Louis? I am a little busy.

-       Just tell the girl to leave, this is important mate.

-       You always interupt at the wrong time, Louis!

Jag flinade bara åt honom när han gick tillbaka till ett rum med stängd dörr. Rummet var helt kolsvart och man hörde hur tjejen klagade på att han bara slängde ut henne men Liam brydde sig inte ett dugg. Det var något som de flesta tjejerna jag legat med också fick stå ut med, när jag hade fått nog så kunde jag bara sparka ut dom utan att köra hem dom eller något annat. Det kanske låter elakt men det var så mitt liv var, allting var helt upp och ner. Tjejen som nu kom ut i endast en lång kofta och andra kläder i handen var en typisk blondin. Hennes läppar var förstorade, ögonbrynen som två små streck och 1 centimeter brunkräm över hela ansiktet. Inte som Faith, hon var annorlunda. Var inte så noga med sina ögonbryn, använde oftast bara mascara och ögonskugga, brunt hår och… jag kunde inte tänka så då! Jag kunde inte börja gilla henne, det var bara förbjudet!

Liam kom tillbaka och vi båda gick in till vardagrummet, han bodde i ett ganska stort radhus, själv såklart. Radhusen innehöll två sovrum, ett badrum, vardagrum och kök i ett och en ganska stor hall + en lång korridor som gick från hallen till köket. Han brydde sig inte så mycket om inredning men hade i alla fall levande blommor vid sina fönster.

Liam la sig trött på soffan och väntade på min förklaring till att avbryta hans säkert trettionde sex.

-       I’ve made it. Faith likes me, we kissed.

-       That’s awesome man! Who’s your next target?

Jag bet lätt i min piercing och trampande runt på stället, nervös för hans reaktion och min reaktion!

-       I don’t know bud, I think I will end this.

-       Don’t say you like her? If you do, I told you to stay away from her, I knew she would be trouble!

-       I didn’t say I like her, okay? It’s just… she didn’t really kiss me, I kissed her. I wanted to kiss her!

Liam ställde sig upp och började gå runt även han. Hans ögonbryn var ihopdragna i ett tecken på att han var i en djup tanke så det var inte läge att avbryta.

-       I’m sorry mate but she has taken over your mind, your body. You like her.

Jag svarade inget på hans konstaterande utan kollade bara ut genom fönstret där det hade börjat regna. Gillade jag henne verkligen?

Anonymt perspektiv

Att kolla på henne gjorde så ont. Smärta genon hela kroppen. Hennes bruna hår lekte vilt med vinden där hon stod och pratade med Katherine utanför Victoria’s secret. Jag ville berätta allt som var sanningen men jag kunde inte och det var som att någon kedjat fast mig. Jag skulle helt enkelt vara tvungen att vänta, vänta tills den stora dagen.

 

 

-       You have a pretty bad habit of staring at people.

Påpekade han samtidigt som att han nickade för sig själv och drog lite på smilbanden. Jag vek undan blicken snabbt och log även jag.

-       Sorry, I was just wondering how it would feel like having a piercing. Även ifall det inte riktigt var sant så fanns det en del som faktiskt undrade just det.

-       It depends on where you have it. I love mouth piercings and eyebrow but I would never consider having a nose piercing like Perrie and Niall.

Jag nickade lite för mig själv och kollade ut på husen som låg granne med mitt. Louis körde in på vår uppfart och strax efter det var vi båda ute i bilen. Vi ställde oss framför bilen motorhuv och bara stod där egentligen, granskade varandra, rädda för att starta konversationen – eller jag var det i alla fall.

-       Can I ask you a question, Louis?

Frågade jag så försiktigt som möjligt, rädd för hur han skulle reagera men mest rädd för vad svaret skulle bli.

-       Sure.

Han stoppade händerna i fickorna och höjde ögonbrynen i ett tecken på att fortsätta.

-       I know you don’t like the idea of love, but why?

-       Love leads to a relationship, a relationship leads to a pruposal, a pruposal leads to marriage and marriage leads to a divorse. It all goes around in a big circle. I don’t wanna be in that circle, ever.

Ju längre han kom in i meningen ju vassare blev hans röst. Vilket alltså betydde att han inte alls gillade min fråga – som jag egentligen borde a vetat.

-       So you’ve never loved anyone?

Han tog tag i mina armar och vände mig mot bilen så han kunde trycka sina höfter mot mina.

-       You have to listen carefully, Faith. Every relationships has stupid love, you know it’s all fake. Just look at Harry and Emily, for what I’ve seen they are just having sex with each other in my house. That’s why I hook up with people, I can just leave them.

Jag nickade stumt och kollade mig oroligt omkring innan han fortsatte.

-       Love doesn’t exist in my world. Or, it didn’t unti I met you. You’re so different and you’re making me crazy, it’s sick!

-       I don’t blame you. I had a really lovely time with you today, it’s like you’re shutting the side I’ve seen today down. I don’t understand why you can’t be this nice to everybody, not just me.

Det var nästan som att hans ögon skiftade färg från en ljusare blå till en mörkare blå på två sekunder vilket var ganska läskigt men jag hann inte tänka på det så mycket förens han hade tryckt sina läppar mot mina. I en början stod jag bara i ren chock medans han försökte få ett svar tillbaka men sen började jag tänka om jag skulle slå till honom eller låta de mjuka läpparna fortsätta. När jag kände den kalla metallen gick det som en stöt genom hela mig och precis så som jag tänkt mig att det skulle kännas kändes det! Fast det som jag tänkt i mitt huvud var ingenting emot det som hände där, utanför mitt hus. När stöten kommit tillbaka upp till mina läppar igen började de arbeta tillsammans med hans och man kunde känna hur han log för sig själv, jag visste inte riktigt vad leendet betydde, om det var något bra eller dålig.

Jag höjde mina armar och la mina händer bakom hans nacke små ensamma hårstrån stack ut. I ett väldigt snabbt drag lyfte Louis upp min kropp så att jag nu satt på bilens motorhuv och Louis kropp tryckte mig längre bak så att jag nästan låg ner med honom lutandes för mig. Hur det såg ut visste jag faktiskt inte i stunden men det såg säkert ganska romantiskt ut i alla fall, det är vad jag vill tro. Dock så kändes det som att allting brast och det bara blev en enda röra istället för romantiskt. Louis försökte gå djupare i kyssarna och hans händer var på ställen där de egentligen inte skulle eller fick vara. Jag flyttade ner mina händer till hans axlar och gjorde ett försök till att putta bort honom men det var som en magnet, han bara drog sig mer och mer till mig. När hans läppar rörde sig neråt mot min nacke fick jag en möjlighet att prata som jag mer än gärna tog.

-       Louis please, stop.

När han inte reagerade tog jag all den kraften jag hade i mina armar och puttade fram så han snubblade bakåt.

-       Stop!

Ännu en gång såg det ut som att han skiftade ögonfärg och när han såg min skrämda min svor han tyst för sig själv och gick runt i cirklar. Då vi stor nära muren som omringade det mesta av vårt hus slog han sin näve rakt in i det första han kunde hitta vilket då var det hårda teglet. Jag hoppade skrämt till och förde upp händerna till munnen för att inte skrika då jag såg såren som bara efter det hade öppnats. Det betydde säkert att han brukade göra så om han var irriterad eller arg då sår aldrig skulle öppnats så lätt om det var första gången.

-       Louis, please calm down.

Han vände sig snabbt mot mig och min oroliga blick gick runt i omgivningen.

-       I can’t, okay?! I kissed you!

Det var som att verkligheten slog till honom rakt i ansiktet då han stannade upp och drog ihop ögonbrynen. Han mumlade något för sig själv och gick fram till mig. Mina andetag blev anträngande och gick fortare när han drog bort mitt hår från axlarna. Jag kände hur hans kalla fingrar gick längs min hals och stannade på ett ömtåligt ställe, han hade gett mig så många sugmärken att jag knappt kände av det men tydligen hade han tagit ett tillfälle igen.

-       Fuck, I kissed you!

Han drog sig snabbt undan igen och orden som han uttalade kom som en stor knytnäve rakt i magen, det kändes verkligen som att jag skulle spy.

-       So? You didn’t want to?

-       Fuck no! Yes… I don’t know, you’re so fucking annoying I can’t think clear!

-       You know what? Fuck you, you and your big ass dick head can go to hell, you’re not the only one here who has feelings, I started to like you but not anymore because you’re so hard to understand!

Jag knuffade mig själv bort från bilen och såg till att knuffa Louis kropp på vägen till huset, hur kunde jag vara så jävla korkad?

Jag gick spänt efter Louis till hans bil och gav vårt köksfönster en sista glimt. Mamma stod och bet på naglarna men när hon såg att jag kollade höjde hon handen och vinkade med ett litet leende. Jag hoppade in i bilen bredvid Louis och kollade genast ut genom fönstret.

-       Put on your seatbelt at least, I don’t want you to die. Because then I’ll get all shit for it.

Jag log ironiskt mot honom och nickade.

-       How generous of you.

Jag drog över bältet runt kroppen och drog bak hår som åkt fram när jag böjde huvudet.

-       Where are you taking me anyway?

-       To the beach, we’re gonna have a little bit of a picnic though, I’m not that kind of a guy.

Jag nickade lite för mig själv och kollade i baksätet där det fanns en piknik korg, filt och några kuddar. Jag kände hans hand på mitt lår och tänkte efter en sekund ifall jag skulle ta bort den eller inte. Det kändes - som innan - så bra men ändå så konstigt att den låg där. Jag tvingade mig själv att dra bort blicken från fönstret och ner på hans hand som rörde sig lätt fram och tillbaka men fortfarande låg stilla. Något jag inte märkt innan var hur stora hans händer faktiskt var. Jag lärdae mig saker varje dag om honom verkade det som. Hans hand var verkligen gigantisk jämfört med min, dock så visste jag att Harrys var större – då han tagit tag i min hand en gång i korridoren för att fråga vart Emily var.

-       Wich beach are you taking me to?

-       The one that’s farest away from Londons centrum.

-       Why so?

-       Because I shouldn’t be seen with a girl like you and definatly not on a beach with picnic.

Jag nickade stumt och formade munnen som ett o men lät bli att säga något som skulle få honom att slänga av mig då jag inte visste vart vi var nu när vi kört i en kvart. Det kändes som fem minuter men en kvart var det. Jag gäspade svagt och lutade mitt huvud mot fönstret så bältet nästan skar in vid halsen på mig. Det var ganska obehagligt men tankar gick runt i mitt huvud att jag fötjänade smärtan som det gav mig. Dock så drog jag lite i det och la över min jacka så den inte längre kunde smärta min hud.

-       Wake me up when you need a girl like me.

Han gjorde något konstigt frustrerande ljud men lät mig vara och i min egna ’’ensamhet’’ tills jag somnade.

-       Babe, we’re here.

-       Do you want this girl now?

-       Don’t play tricks with me because I can just leave you here if I want to, get out of the fucking car.

-       Fine.

Jag böjde mig ner för att ta upp min mobil som jag märkt hade ramlat ner på golvet innan jag smidigt hoppade ut och kollade mig förvirrat omkring. Vi var i en slags skog, med en sjö, inte direkt stranden.

-       Why are we here may I ask?

-       I decided to go here, this is more private.

Han vickade på ögonbrynen och jag försökte att inte påpeka om han hade snuskiga tankar i huvudet skulle det inte hända något alls. Jag började gå närmre sjön som kanske låg en cirka 60 meter ifrån där vi ställt bilen men man kunde ändå se hur klart vattnet var för att vara en sjö och hur några fiskar simmade vid ytan. När jag kommit fram till sjöns kant vände jag mig om och kollade på när Louis la ut filten.

-       How am I doing so far?

Jag gick med händerna i kors mot honom och satte mig så långt bort från hans värme som möjligt.

-       Not so good. You’re fine right now but in the car you were an ass.

Han muttrade något som man knappt hörde och satte sig sedan envetet bredvid mig. Han pekade på korgen och puttade den sedan närmre mig.

-       Eat.

-       Why wont you eat?

Han tog upp en macka och tallkrik som han sedan slägde framför mina ben.

-       Because, I’m not hungry.

-       Well, what if i’m not hungry as well?

-       You’re gonna eat it and that’s it. I don’t want any vomiting at all, you’re gonna eat the food and stop feeling so bad about yourself because you are sexy... and shit.

Jag kände hur rodnaden sökte sig upp i mina kinder och gömde genast ansiktet i mina händer. När jag tog fram mitt ansikte igen kollade han på mig som att jag var helt dum i huvudet och höjde armarna som i en gest att han inte hade gjort något fel. Jag tog upp mackan som låg framför mig och gav Louis en sista blick i hopp om att möta hans ögon men hans ansikte var vänt mot det glittrande vattnet. Jag tog ett bett i mackan och förvånades över hur god den faktiskt var. Samtidigt som jag åt lät jag min blick glida över området vi satt i. Det var en stor skog som omrigade oss förutom stigen som vi hade kommit ifrån och parkeringen lite längre bort. Sjön tog upp mesta delen av platsen förutom på den lilla plätten precis bredvid där vi satt. Det fanns en gammal brygga med ruttet trä som gick ut väldigt långt för att vata helt ärlig så man kunde hoppa rakt ner i det djupa istället för att simma dit eller gå. Runt om sjön fanns blommor, högt gräs och grodyngel som flytit upp på land. Sjön var fin, ja, men jag skulle aldrig kunnat tänka mig att bada där.

-       You want another one?

Jag kollade tillbaka på Louis och mötte äntligen hans ögon men insåg ganska snart att han ställt en fråga. Jag kollade ner på min hand där mackan innan funnits men som nu var borta.

-       Euhm… I don’t want you to think I’m voracious.

-       Oh, please. You wont, you just havet o believe me when I tell you that you’re beautiful, skinny and sexy.

Den röda färgen letade ännu en gång upp sig till mina kinder men jag bestämde mig för att visa hur lätt han fick mig till att rodna – inte direkt för att jag hade svårt för det, det var en av mina få onödiga talanger. Rodna. Han tog upp en till macka och tände på en cigarett som han lätt tog från fickan vilket fick min näsa att rynka sig. Jag hade testat att röka en gång, jag ångrade det men några coola tjejer i 6:an stod i den coola så kallade rökrutan där högstadieeleverna brukade hänga och ifall man inte testade att röka var man ingen så jag gjorde det misstaget.

Jag kollade på Louis ännu en gång där han satt med den lilla cigaretten i munnen och tänkte: Han kanske hade sina misstag då och då men grävde man djupt in i hjärtat fanns det något där som fick mig på fall. Något jag inte kunde motstå.

När jag hade åkt hem var det bara raka vägen upp till toaletten för att ta en dusch och ta bort sminket. Efter det gosade jag ner mig under mitt duntäcke och suckade djupt. Jag kollade snabbt på min dator och kom på att jag inte hört av mig till Tina på tre veckor! Hemma brukade vi prata hela tiden men nu när jag kommit till London kändes det som att jag var så upptagen. Kylan som letade sig fram genom det öppna fönstret fick mig att rysa till och inse att det verkligen började bli höst. Jag längtade till vintern något så otroligt, jag hade alltid älskat snö och julpyntet. När de släppte ner bollen på nyårsafton i New York. Jag skulle alltid komma ihåg min första kyss, den var på nyår och precis när vi var nere på noll och bollen var längst ner fick jag min efterlängtade kyss av Juan. Något längre hade jag aldrig gått med en kille. Visst hade jag kanske hånglat och halvt strulat men aldrig så långt så det gick till sex. Jag var ganska oerfaren av mig. Med tankarna på det intima kom en bild av Louis upp i mitt huvud och strax efter det somnade jag helt enkelt, utan att säga till mig själv, sluta tänka på Louis.

_______________

-       Get up now, Faith! You have a playdate with Louis.

Mammas röst var så nära men ändå så långt ifrån, det kändes som att jag kunde röra hennes kropp men när jag sträckte ut handen nådde jag inte tillräckligt, svårt att förklara helt enkelt.

-       Mother, it’s not a playdate, we are not kids.

-       Well, kids or not. You have to wake up now, Louis called and he wants you to be ready in an hour.

Jag satte mig upp i blixtfart och kollade på mamma som stod i dörröppningen.

-       Why are you letting me be with him?! Don’t you remember him from earlier?

-       What are you talking about?

-       He carried me home, left me here when I was with all of them, he is the one you should hate!

Hon satte handen framför munnen och nickade sakta.

-       Oh my… You are right, it is him. I knew I recognized him from somewhere. He just looked so different, he got a new haircut or something, different clothes and… he just looked like a different person!

Jag måste erkänna att det var sant, under kvällen hade han varit så trevlig, haft finare kläder och håret bakåtslickat, inte för att jag märkte det då men jag märkte det. Istället för att ha en t-shirt som visade alla hans tatueringar hade han haft en långärmad tröja men när han badade… kunde inte mamma se hans tatueringar då? Allting var som en ändå röra.

-       But on other hand, I trust Johanna. Het old me that Louis could be good for you and since Johannas husband is your fathers boss I have to let you be with him. I mean, he did not do anything to you when he left you here, he just gave you to Juan. Maybe I have got everything on another hand. You like to be with him so… get ready.

Innan jag hann protestera gick hon ut och frusterat reste jag mig upp från sängen och gick efter.

-       I do not want to be with him, mother!

-       I am sorry but you have to! You have to get to know Simon and Louis can lead you to that!

Jag stannade upp och så gjorde även mamma. Hon vände sig om och skakade på huvudet, så som hon alltid brukade göra när hon gjort något fel.

-       Why do I have to know dads boss?

-       Forget what I just told you, you will understand one day.

Jag skakade på huvudet jag med och drog ihop ögonbrynen.

-       Tell me mother…

Istället för att svara med ord eller kroppsrörelser gick hon iväg och lämnade mig i slutet av trappan. Ringklockan till huset hördes en stund senare och då mamma säkert inte skulle öppna gick med med släpande steg mot dörren. Jag öppnade dörren med ett rätt så irriterande ansiktsuttryck. Louis stod på andra sidan och var tillbaka till sitt gamla jag, Håret var spretade med lite gele och tröjan var sönder på sina ställen, till byxor hade han ett par svarta ganska tajta byxor med öppna knän. Till skor förvånade det mig att han hade ett par toms, snygga sådanna också. Då han harklade sig insåg jag att jag verkligen stirrat på hans skor vilket var ganska pinsamt men då jag kollade upp gjorde han precis lika dant fast han skannade min kropp istället för hans egna. Dock så gav det mig en chans att kolla in hand ansikte och det var tydligt att han inte hade rakat sig på ett tag då man såg skägget tydligt.

-       I thought your mom told you to be ready.

-       No, she said an hour. You’re early, bye!

Jag gjorde ett försök till att stänga dörren men misslyckades då han snabbt var framme med sin fot och stoppade. Han öppnade dörren helt trots att jag tryckte allt vad jag hade åt det motsatta hållet, han var starkare än vad jag var men det var värt ett försök.

-       I can wait.

-       Yeah, but not in here. My mom just figured out that you was the guy who carried me here after the pubnight.

-       Wow, did it take her that long to figure out?

Han ignorerade vad jag sa och tog av sig sina skor men lät jackan som han hade vara på. Jag kunde egentligen inte göra så mycket mer än att stänga dörren och visa honom vägen upp till mitt rum så fort som jag bara kunde. Jag stängde min dörr efter mig och vände mig om för att klaga på att han kom hit tidigare då han låg på min säng och bläddrade igenom mitt fotoalbum från mina tidigare år.

-       Don’t look in that!

Jag drog åt mig boken och la ner den i min byrålåda där den tidigare hade legat och satte sedan mina händer höfterna.

-       Don’t touch anything in here, got it!

Jag kollade strängt på honom men hans blick var lite längre ner än på mitt ansikte så jag följde hans blick ner på min kropp och insåg att jag varken hade byxor eller bh på mig då jag absolut inte hade tänkt på att ta på mig det när jag följde efter mamma. Som tur var så hade jag en fluffig och ganska lång tröja så man såg inte att jag inte hade någon bh och tröjan var tillräckligt lång för att inte visa min rumpa eller trosor så jag pekade generat på dörren som var till badrummet och bet mig hårt i läppen.

-       I’m… eh, gonna change. Clothes.

Han nickade förstummat och höjde båda händerna.

-       I don’t have a problem with you going around like that all day, just saying.

Med ett stön vände jag mig om och gjorde mig säker på att man inte såg min rumpa innan jag snabbt småsprang in i badrummet och låste dörren. Denna veckan började ju bra.

Jag gick med rasade steg ut till föräldrarna som fortfarande satt skrattandes i poolen. När jag stod framför dom hade jag redan glömt bort varför jag stack innan så när jag kom blev alla ganska förvånade.

-       Mother, can I talk to you for a minute? In privacy.

-       I think you can talk with all of us. If this is about your behavior earlier I think you can speek to us all. Sa hon som att det vore helt självklart.

Jag skiftade osäker på mina fötter då det inte dirket var läge att prata skit om Louis framför hans mamma och låtsas pappa.

-       I just…

-       She just wants to thank you for not punish her and letting her be with me instead. You know, thank you for having fun instead. Svarade Louis självklart, som att han tänkt ut vad och hur han skulle säga det.

-       This is not fun, this is like my punishment. Viskade jag sedan till honom när båda familjerna lett och vänt tillbaka till varandra för att fortsätta deras gamla konversation.

-       Maybe, but this week I can atleast try to prove I can be a pretty decent guy, that’s why we’re going on a date. Han viskade lite högre än vad jag gjorde men tillräckligt lågt så inte föräldrarna skulle höra. Med dom orden sagda vände han sig om igen och log lite för sig själv.

-       What do you mean with going on a date, I won’t go on a date with you.

-       Yes, yes your are.

Jag drog ihop ögonbrynen och följde efter honom in i köket.

-       How about we’re going on a date and then you leave me alone. Förslog jag med en ganska stor klump i magen. Mitt huvud sa verkligen nej men allt annat sa bara ja!

-       That’s the thing, babe. We have seven days, not one.

Jag la armarna i kors och skakade på huvudet.

-       No, I’m suprised that my mom said yes to this! Just look at you, you have tattooos all over your body and piercings I mean… she hate’s those kind of stuff!

-       I know, Johanna was about to say that I’m not the type of guy a rich beautiful girl like you should be around with butafterathreateningglance she said I was a nice guy! By the way, I only have tattoos on my arm and a few on my chest, that’s not the whole body.

Under tiden som vi pratat hade han tagit ut en öl från kylskåpet och vi båda hade gått upp till hans rumsdörr. Han stängde dörren mitt framför ansiktet på mig och ropade ett matt hejdå. Jag rynkade pannan och praktiskt tagit släpade mig fram i korridoren. Svag musik hörde från ett av rummen och jag tog för givet att det var Emilys rum då de andra ’’barnen’’ var ute och lekte någon lek. Jag knackade försiktigt på dörren tre gånger och bara några sekunder senare öppnades den innåt och Emily uppenbarade sig på andra sidan.

-       Can we talk, Emily?

Hon kollade in i rummet där hennes matte och engelska böcker låg slängde lite här och var innan hon nickade försiktigt. Jag gick in med små steg och tog in hela rummet, det var exakt lika stort som Louis rum vilket var stort, mitt rum kanske var hälften så stort som deras rum men det störde inte mig ett dugg… kanske lite. Jag satte mig på sängen som var ganska varm så jag antog att hon legat där precis innan hon gått och öppnat dörren. Hon hade ett roligt indiskt tema i sitt rum. Gardinerna var lila och så även sängöverkastet, nattduksborden och dubbelsängen var båda svarta och även en svart stor trådmatta prydde golvet så det inte skulle se så tomt ut. Väggarna var i en krämig färg och golvet i vitt trä. Man såg att de inte brukade vara här så ofta då rummet nästan såg helt orört ut, precis som Louis rum hade gjort.

-       What do you wanna talk about? I really don’t think It can be so important.

Suckade hon lätt och drog ut en stol som hade gömt sig bakom dörren. Hon satte sig med en duns i skinnstolen och rullade försiktigt fram och tillbaka över golvet vilket gjorde mig ganska obekvämt nervös.

-       I just really wanna know what I did to make you hate me so much. Jag släppte ut frågan som jag så länge velat ha svar på, jag ville frågat den första gången jag träffade henne men det kändes inte som en bra tid.

-       I don’t hate you. I may not like you very much but…

-       Why is that? Frågade jag intressant, spänd på att höra varför, nyfiken på vad jag gjorde för fel.

-       It’s not you really. It’s about Louis, I am as you maybe can tell really protective over him. I know what he’s been thru and he’s suffering everyday when he’s here. He’s not the guy who falls in love as you already know, all this lays in his past. I don’t like you because you just moved here and you’ve already change Louis to another person and… I don’t like it. I want him to be the step brother I used to have, now, he’s all over you. Talks about you and… and… he’s thinking of you. You’re so special and it feels like you’re taking him away from me, I’m sorry but I really don’t want you two to fall in love with each other.

Hon rynkade sin panna och skakade på huvudet innan hon fortsatte med ett lätt skratt.

-       That didn’t sound like me at all. I’m sorry, Faith. I know you don’t wanna be with Louis. I can tell you one thing but promise me you won’t tell Louis this.

-       I promise. Svarade jag så snabbt jag kunde när hon avslutat meningen, nyfiken på vad hon tänkte säga.

-       This is all a game to him. He always does this to people but If you just goes on a date with him one och twice he will forget you and move on but as long as you struggle he will keep on trying to make you fall in love with him. So don’t fall in love. Louis can’t love, it’s impossible.

Jag log ett snett leende och ställde mig upp från sängen.

-       Thank you Emily, you’re not that bad. You helped me after all and I just really want us to be friends since me and Perrie are getting along pretty good.

-       I know, and I’m sorry.

Jag nickade lite för mig själv och lämnade Emily på rummet. Jag kunde äntligen andas ut och log ännu en gång ett brett leende för mig själv. Vänlighet kunde ändra vilken person som helst. Jag gick ännu en gång ner till föräldrarna som nu hade gått upp ut vattnet och satt i sofforna inomhus.

-       I am heading home. Mother, Father, call me and I can come pick you up later.

-       Sure honey but we can take a cab. You gotta go up early tomorrow and see Louis.

Jag nickade frånvarande och viskade för mig själv.

-       Can’t wait…

Vi är uppe i 50 sidor och 29453 ord på word! :D

 

Mitt sinne hade bara dragit med mig i idioternas land. Ett ge honom en annan chans var typ en på miljonen, inte något någon annan i denna staden normalt skulle ha gjort. Jag var la tvungen att försöka ta reda på vad det var han ville med mig. Både Katherine och David hade varnat mig om Louis spel på tjejer, jag vågade inte tro att jag var hans nästa offer men som det såg ut nu så verkade det vara exakt så. Louis lät mig vara resten av kvällen, han la sin hand på mitt lår säkert tio gånger så den sista gången lät jag honom ha den kvar och på något konstigt vänster kände jag hur det började kittla i magen, något jag annars brukade ha känt med Juan. Jag ville inte tro på det men jag började nog tycka om Louis lite. Jag gillade inte makten han hade över mig och jag gillade defentetivt inte när han hela tiden tryckte upp mig på den första väggen eller saken han ser bara jag går förbi men som sagt, det var en konstig känsla jag hade för honom. Alla har sagt att jag borde hålla mig borta från Louis men någonting drog oss tillsammans igen.

Vi hade flyttat oss till soffan vid det här laget när Johanna reste sig upp och klappade med händer.

-       So, time for some hot tub!

Mina föräldrar nickade kort och gav mig en blick som egentligen sa allt.

-       Go and change Faith. You can maybe change in the bathroom or Emilys room.

-       I don’t really feel like taking a bath.

Jag såg hur Louis flinade i hörnet av mitt högre öga, han trodde säkert att problemet var han men problemet var jag. Jag gillade inte min kropp, hade aldrig gjort.

-       Faith, you will bath hottub with us, it’s big and I think Louis and Emily will join us?

-       Yeah, of course! Svarade Louis snabbt.

-       I wont join, I have homework to do. La Emily även snabbt in.

Jag nickade lätt åt mamma och reste mig upp för att gå till toaletten som Louis visat mig på rundturen i huset. Min bikini tog jag fram ur väskan jag haft hängandes över min axel under hela kvällen och tog på mig den snabbare än vad jag brukade, jag vet att det är korkat men min fantasi tog liv och tänkte ifall de hade kameror på toaletterna som de har i varje rum i huset. Jag tog på mig min klänning över och la ner min bh och trosor i väskan. När jag kom ut var alla förutom Emily och Louis ute på verandan. Jag trippade ut till de andra och tog av mig min klänning ännu en gång – fattade egentligen inte varför jag tog på den igen från första början. Jag hoppade ner på den tomma sidan och rös av välbehag när min kropp tog emot det varma vattnet. Då vattnet var genomskinligt la jag mina händer i kors över magen för att dölja det mesta. Då steg hördes bakom mig vände jag huvudet mot ljudet och där stod Louis med ett par blåa badbyxor och en bar underbar kropp. Hans magrutor var väl synliga men han var ändå inte riktigt modell smal eller stark. Jag kunde inte slita mina ögon från hans kropp vilket han märkte och flinade för sig själv. Han hoppade ner på platsen bredvid mig och då de vuxna var fullt fokuserade på varandra la han ännu en gång sin hand på mitt lår men den här gången smällde jag verkligen bort den. Hans hud brände nästan mot min och mina armar la sig till rätta på magen.

-       Why so shy?

Jag blängde surt på Louis och hans dumma frågor och drog upp benen till magen istället för armarna.

-       Why should I tell you, you don’t even know what shy is. All the girls you blink at comes crawling after you the other day, I wont be surprised if they give you a stripshow right away. I, I am different. I don’t do those things so why don’t you take this chance of yours and spend it on leaving me the fuck alone.

Flämtningar bakom mig hördes så snart jag avslutat mitt försök till att vara elak – jag är en ny börjare – och jag förstod väldigt fort att jag inte pratat så tyst som jag egentligen skulle ha gjort.

-       Faith Victoria Codrington! We do not use that language in our family, specially not to another family member!

-       I am sorry. Mother, Louis… can you excuse me?

Jag vände mig om för att ta min handduk och skyndade mig sedan upp från poolen med handduken hårt virad runt min kropp för att inte visa allt för mycket hud. I en vanlig familj, om man svor, skulle barnet få en lätt utskällning. Men, om man var jag, i en fin familj får barnet utegångs förbud i en vecka eller mer, beroende på hur illa det var. Egentligen så hade jag inte svurit utan mer anklagat Louis för något jag inte sett med egna ögon, en fantasi. Visst hade jag svurit ett litet ord i slutet men hallå, man hörde det knappt!

Jag tog min väska och gick ännu en gång in på toaletten och bytte om. Innan jag tog på mig min tröja – jag hade tagit med byxor och tröja för kvällen ifall det skulle bli kallt att bara ha klänningen - granskade jag min kropp i spegeln, magen i min fantasi stack ut från byxkanten så jag var ganska snabb med att dra upp dom högre så jag skymde det mesta. Jag tog på mig den vita tröjan och gav toaletten en lätt glimt. En gång skadar väll inte? Bara denna gång, bara denna gång. Som jag gjort så många gånger innan satte jag mig på knä framför toaletten och höll upp mitt hår med min högra hand. Vant tog jag min västra hand och satte ner mitt pek och långfinger ner i halsen ända tills jag i reflex spydde upp dagens mat. En gång skadade aldrig att jag gjorde men det brukade bli en besatthet så att jag kunde göra det var som helst, till och med på en offentlig toalett i New York. Folk tyckte nog att jag var äcklig men vafan, ingenting var roligt då, det var som ett svart hål framför mina ögon, därför hyrde mamma in sin privata terauput. Jag gillade att prata med henne och vi blev goda vänner trots att hon var runt 40, men hon var som en extra mamma för mig. När min mage var helt tom reste jag mig upp och såg till att inga tecken fanns kvar på toaletten och på mig. Drack mycket vatten, snodde lite tandkräm som stod i ett av skåpen och tog ett tuggumi som lyckligtvis låg i min jeansficka. Tre stycken hårda knackningar på dörren fick mig att vakna till liv. Jag lånade en parfym som även den stod i skåpet och sprutade några sprut för att få bort lukten och öppnade även fönstret så den kalla luften letade sig in i det instängda rummet.

-       Who is it?

-       Someone who knows you have bullimia.

Louis röst och mening överraskade mig något stort så jag öppnade snabbt dörren och klev ut för att sedan lägga armarna i kors efter att ha släppt ner väskan på golvet.

-       How did you figure that out so fast?

-       When you covered your stomach I fugured out you were insecure about your body and then I followed you here and I know the smell of puke to be honest. By the way, you are grounded for one week, talked to your mom.

Jag nickade lite och kollade ner i marken, mest för att jag skämdes eftersom jag spytt på deras toalett.

-       I’m gonna have so much fun this week then.

-       Yeah, you are. I told your mom you and I were gonna hang out whole week so she said you didn’t need the punishment if you were with me.

Jag blinkade några gånger mot honom för att få reda på om det var sant men han behöll sin seriösa min vilket fick mig att bli en aning rädd faktiskt.

-       The whole week?!

 

Jag fattade inte hur jag kunde gå med på att möta en bitchig, rik familj. Dealen var att både jag och Emily skulle delta på en middag och efter den middagen skulle min familj aldrig störa oss mer. Jag gick med på det då Emily faktiskt ville se sin skitstövel till pappa. Jag och Emily satte i mitt så kallade rum och bara pratade om helt onödiga saker. För det mesta pratade vi om när vi skulle gå härifrån och bestäme oss snabbt för precis efter maten. Aldrig att jag stannade längre än så. Jag skulle precis kommentera den fula garderoben – som för övrigt var full med kläder ifall jag någonsin skulle komma hem – när tanten ropade på nedervåningen.

-       Kids come down, we have guests.

Jag rullade med ögonen när Emily snabbt var uppe från stolen hon suttit på. Jag stoppade henne med foten så hon nästan snubblade vilket fick hennes kropp att vända om ett halv varv och blänga surt.

-       Do we look like kids?

-       Well, yeah. I think she means us when she says kids, but if you want to be a pain in the ass sure!

Hon vände sig om igen och öppnade dubbeldörrarna till korridoren. Jag gick efter henne ganska snabbt och kom snart upp vid hennes sida.

-       You know what I have noticed Emily, that you’re different.

-       I am different?! Since this stupid Faith girl moved to London you’ve been different! It feels like I’m invisible to you.

När hon pratade hade hon hela tiden blicken rakt fram och armarna i kors. Hon gav mig inte ens en liten glimt vilket gjorde mig väldigt road.

-       Oh, buhu.

När vi var nere vardagsrummet hade jag fortfarande mina ögon på Emily i väntan på ett litet svar.

-       Speak of the devil.

Sa hon i en viskning till slut vilket fick mig att kolla fram. Av alla rika familjer som fanns i detta området jo då var Codrington familjen tvungna att komma! När Faith vände sig om satte hon i halsen eller så låtsades hon bara att sätta i halsen för hon började hosta något otroligt, när hon samlat sig nickade hon kort mot oss.

-       Louis, Emily…

Jag log ett litet leende då jag vi äntligen var på hemmaplan eller mitt andra hemmaplan.

-       You already know each other?

Jag nickade mäktigt och bet mig hårt i underläppen.

-       Sure we do.

Kvällen kanske skulle bli rolig ändå. Hon kollade ner i sitt knä där hon även satt sitt glas.

-       Good you know each other, Louis and Emily, why don’t you show Faith the house.

Johanna – jag gillade inte att kalla henne min mamma – log stort och nickade lite uppmuntrande mot mig och Emily. Jag kollade på Faith som satt med uppspärrade ögon och skakade lätt på huvudet.

-       No, it’s fine.

Försäkrade hon sig snabbt.

-       Oh, c´mon Faith. We don’t bite.

Jag försökte få henne att ändra sig även ifall det sista inte var riktigt sant. Det var bara hon och jag som förstod det som skulle vara ett skämt. Jag undrade hur hon hade gjort med märket, om hon hade sminkat över det eller inte. Faiths mamma utbytte några ord med Faith och som den duktiga flicka hon är nickade hon och ställde sig upp för att följa efter oss. Jag kollade på Emily snabbt och hennes äcklade och irriterade min sa ganska snabbt att hon inte ville visa Faith runt. Jag tog ut handen upp för trappan så hon skulle förstå att vi skulle gå upp en våning. Hon kollade ner på sina fötter när hon gick up trappsteg efter trappsteg. Jag vände mig bak mot Emily och pekade ner på de två familjerna.

-       Go hang out with your dad, it was your idea to come here. Besides, I want lonely time with Faith.

-       Of course! Of course…

Hon slog till mig på armen lätt innan hon vände sig om och gick tillbaka till familjerna.

-       Didn’t you want to show her around, Emily? Frågade Johanna snällt, för snällt egentligen.

-       No, I need something to drink. Svarade hon enkelt.

Jag fortsatte upp för resten av trappan och mötte Faith högst upp. Hennes ögon skannade rummet nervöst med sina ögon tills dom mötte mina, då drog hon bort blickan och ner på sina skor igen. Vi gick längs korridoren till vi kom fram till ’’mitt’’ rum. Jag öppnade dörrarna och visade henne in. Precis efter att jag stängt igen drog jag in henne i min famn och tryckte upp henne ännu en gång mot väggen med min egna tyngd så hon inte skulle kunna röra sig. Hennes andetag blev djupare och mer ansträngande vilket fick mig att skratta lågt. Mitt högra pekfinger drog bak håret som skymde märket jag gett henne i skolan. Som jag egentligen redan hade listat ut var det ett lager brunkräm med lite puder över men man kunde fortfarande se det blåa märket vilket nog betydde att det var stort. Med min tumme drog jag lätt över märket för att få bort en liten del av sminket och lyckades ganska bra. När man såg det bättre drog jag ner mitt ansikte och nuddade ännu en gång mina läppar mot hennes hals.

-       Please, Louis. I didn’t want to come here. Please, let me go. Bad hon förgäves. Jag gjorde ju detta för att få henne att gilla mig. Det brukade funka på alla andra så jag förstod inte varför det skulle vara annorlunda.

-       That’s the thing, Faith. I can’t stay away from you. Svarade jag som en viskning.

För att bara ärlig var det halvt rätt och halvt fel. Jag kände en dragningskraft emellan oss men jag skulle aldrig säga att jag gillade henne, det var omöjligt. Jag började suga på exakt samma ställe som det förra märket var och bet lätt tag i det redan ömma märket vilket säkert gjorde ont då hon vred på sig. Jag drog ifrån mina läppar från hennes hud och gav henne en liten puss på öronsnibben innan jag drog bak huvudet med ett flin. Märket var nu nästan dubbelt så stort och dubbelt så blåare, med tur skulle andra killar hålla sig borta från henne.

-       Let me go. Viskade hon en sista gång och en lätt tår rann ner för hennes rosiga kind.

Jag kanske var känslolös ibland men att få en tjej att börja gråta var för mycket. Jag släppte henne snabbt och backade en meter.

-       Let us finish the house tour.

Vi gick igenom huset utan några som helst stopp och Faith började nog bli mer avslappnad ju fler rum vi gick förbi. Till slut var det dags för oss att äta så alla irriterande småtjejer sprang ner för trapporna med mig och Faith i släptåg.

-       You can choose who to sit with but I thought maybe Emily, Louis and Faith can sit here. Johanna pekade på ett reserv bord som stod lite längre bort från de andra.

-       I think Faith wants to sit with the adults, if you don’t mind. Påpekade Faiths mamma irriterande nog.

Då Faith satte sig bland de vuxna satte jag mig bestämt ner bredvid henne vilket fick henne att bli rädd… om man kanske kunde säga så, hon gillade inte det i alla fall. Hon låtsades i alla fall inte om mig vilket irriterade mig ett tag så för att få henne uppmärksamhet la jag min hand på hennes lår vilket fick hela hennes kropp att spänna sig. Ifall hon inte skulle suttit upp och ögonen varit stort spärrade kunde hon varit död då även hennes bröstkorg slutat att sänka sig ner och sen arbeta sig upp igen.

-       Can you give me another chance, Faith?

Hon skakade bestämt på huvudet och tog tag i min hand för att sedan släppa den så den ramlade ner mellan våra stolar.

-       You don’t deserve another chance since you haven’t even had your first one.

-       My first chance was outside the cafeteria. I’m new in this friendly thing.

Man såg tydligt att hon ville glömma bort min röst och istället lyssna på de andra men då jag ännu en gång la min hand på hennes lår kollade hon på mig. Emily som satt mitt emot oss såg man tydligt kollade neråt då det såg ut som att vi höll händerna.

-       I don’t know if I can give you another chance.

-       Just try.

Jag kollade på henne med min snällaste blick som jag kunde få fram men den var ju även falsk också.

-       Fine!

 

Jag hade klarat mig genom den riktigt pinsamma matte lektionen. Jag hade tänkt sätta mig bredvid tönten som jag faktiskt lärt mig namnet på, Albert var hans namn och var väldigt trevlig, men precis innan jag skulle sätta ner min väska knuffade Louis bak mig till platserna vi hade suttit på min första matte lektion här i London. Då jag inte orkade säga emot lät jag honom hållas och satte mig på plats, men prat blev det inget. Han pratade på då han inte alls var fokuserad på omvärlden, kommenterade mina kläder, frågade ifall märket gjorde ont – vilket det gjorde – men även ifall jag skakade på huvudet såg han igenom mig och skrattade bort det istället. Jag som brukade göra minst femton tal på en lektion var så borta att jag endast gjorde fem, tänk dig! Fem tal på en hel timma, helt sjukt! Även när lektionen var slut följde han efter mig till mitt skåp och ut på parkeringen då vi slutade för dagen. Då jag kände hans ögon på min ryggtavla blev jag ganska nervös och fumlade med mina nycklar, de föll till marken så jag böjde mig ner för att ta upp dom, väl där nere kollade jag bakåt på Louis som stod och bet sig i underläppen med blicken fäst på min rumpa. Jag rätade på ryggen fort och höjde händerna.

-       Do you mind? You’ve been following me, what do you want?

-       Nothing special, I just wanna show you that I can be different.

Jag höjde ögonbrynen och skrattade sarkastiskt.

-       You’re not so different since you’re stalking me.

-       True.

Han ryckte lätt på axlarna och blinkade lätt med sitt högra öga innan han stoppade ner sina händer djupt i fickorna och blängde surt på de som stod och kollade. Jag drog upp den svarta och tråkigt nog smutsiga bildörren och satte mig till rätta i sätet. Innan jag kunde åka hem skulle jag hämta Lucas på sin lacrosse träning vilket var på ett fält inte så långt från skolan men bestämde mig ändå att ta bilden dit. Istället för att köra ut på stora vägen åkte jag åt andra hållet så jag kom bakom matsalen där Louis tryckt upp mig mot väggen innan Perrie fick sin smäll. Sen fortsatte jag på en liten väg ända tills jag såg människor som spelade. Jag parkerade bilen enkelt då jag såg Lucas komma gående. Han gick med två andra killar som säkert gick i samma klass som honom. En av killarna pekade på mig och höjde ögonbrynen. Lucas nickade sammanbitet men slappnade sedan av och skrattade. När han kom fram till bilen kollade jag intressant på honom för att försöka få ur vad de hade sagt.

-       I saw how they pointed at me, what did they say?

-       You don’t have to know that.

Muttrade han irriterat och vände sig mot fönstret.

-       Fine.

Svarade jag tillbaka och tryckte ner gaspedalen.

Väl hemma sprang Lucas snabbt upp på sitt rum som vanligt, säkert för att ta en dusch eller något. Jag gick in i köket och greppade om en banan innan även jag skulle sticka upp för att fortsätta med matten då Juan stoppade mig med handen.

-       You mother and dad wanted me to tell you that the whole family are invited to dinner at 6 o´clock today. It is another rich family so you should dress up nice with a dress or something.

Han pratade med en ton nästan som en robot och jag listade ganska snabbt ut varför. Mamma hade säkert övat med honom på vad han skulle säga, annars brukade han aldrig säga mother eller it is istället it’s. Han var en riktig genvägs person som gillade att förenkla sin engelska.

-       How do we know this family?

-       The man in the family is your dads boss.

Jag nickade lite frånvarande och försökte tänka mig hur de skulle se ut men kunde inte alls föreställa mig något.

-       Why couldn’t just mom tell me herself? I live in the same house as she.

-       She didn’t have time and your dad is working so he couldn’t either.

Jag kollade bort mot kontorsdörren som stod halv öppen, pappa satt vid datorn med glasögonen på och ögonen spända på skrämen. Jag gav klockan som satt på väggen ovanför dörren en snabb blick för att räkna ut att jag hade två och en halv timma på mig att duscha, sminka mig och välja ut en outfit. Utan att säga något mer till Juan tog jag två steg i taget upp för trappan. Jag svängde upp till toalettdörren för att jag hade tänkt och duscha så jag kunde ta det lugnt men ju närmre jag kom badrummet hördes strålarna av duschen. Jag bankde hårt på dörren och ett högt grymtande från Lucas hördes ut genom de små springorna och ventilen.

-       You have to hurry Lucas, we are going on dinner at 6!

-       I already know that! Mom told me just when we got home.

Jag drog ihop ögonbrynen och kollade på dörren ett tag, osäker på om jag skulle säga något men bestämde mig för att vara tyst och istället gå tillbaka till mitt rum. Jag drog ut lådan där jag hade alla mina klassiska och fina klänningar till stora evenemang med antingen pappas jobb som nu eller bara olika möten med de skolor jag haft. Jag tog fram två stycken olika vita klänningar, den ena var lång med en bar axel och den andra var den korta klänningen som jag haft på Liams födelsedag. Det var väldigt lätt att välja då jag aldrig gillat långa klänningar, de släpades oftast i marken då jag är så kort. Jag lät det blommiga hårbandet vara kvar i min låda denna gången och tog istället fram en stor rosett som jag kunde sätta på bakhuvudet. Till smycken tog jag fram ett ganska stort halsband som bara var en svart triangel på och några ringar som jag la på mitt sminkbord. Vid denna tiden hade Lucas duschat färdigt så jag hoppade in i den redan varma duschen och tog en ganska lång dusch, sminkade mig och drog på mig klänningen med ett par ballerina skor. Jag kollade på mig själv efter att ha tagit på mig smyckerna och log självsäkert för mig själv. Jag kollade på klockan som visade halv 6 vilket var den tiden som vi egentligen skulle varit ute på vägen. Jag trippade ner för trappan där alla redan stod påklädda.

-       Finally, We have been wating Faith, did you brought your bikini? I think we will bath in a hottub, they just rang and since it’s a wonderful evening they thought why not.

-       You could have told me you were waiting and let me go get it since you didn’t told me as usual.

Mamma satte en hand över hjärtat som att det sårade henne vilket bara var löjligt men det blev snabbt bortviftat. Efter att jag hämat min bikini som jag personligen inte trodde att jag skulle använda gick alla ut samtidigt och satte oss i min range rover då det var den största bilen vi hade vilket betydde att jag fick köra – som jag verkligen hade tur över då både mamma och pappa är ursla. Bilfärden dit tog endast en kvart så jag förstod egentligen inte varför vi behövde åka så tidigt. Huset var hur stort som helst, man kunde ju bara undra hur många rum det fanns innuti. Vid ingången kunde man skymta vatten, inte direkt som en vanlig pool utan mer som en helt egen sjö precis utanför huset. Huset var fint upplyst med lampor som lyste på huset och det var verkligen hur vacker somhelst. Värdinnan stod redan på plats när vi kom fram till dörren och hon presenterade sig som Johanna. Vi blev varmt välkomnade in och huset inomhus var minst lika fint som utomhus. En man kom upp bakom Johanna och presenterade sig som Simon, pappas chef. När vi hade hängt av oss jackorna gick vi in i vardagsrummet där vi fick en liten välkommsdrink för att lätta upp stämningen lite.

-       Kids come down, we have guests.

Ropade Johanna upp för trappan och ganska snart for fyra stycken tjejer ner för trappan, de hade säkert helt egna rum i huset, kanske därför det var så stort. Jag hälsade snällt på de två som var äldst och sen lite mer barnsligt uppförande till de som var yngst, tvillingar fick jag reda på att de var. Vi alla satte os tillrätta i sofforna, jag satte mig bredvid Johanna. Hon la sin hand på mitt knä och log ett varmt leende.

-       Wait until you meet my son and Simons daughter. They should be one year older than you. It was a miracle that I could bring my son here, he’s not the mother-loving type, lives at his own place for now.

Jag nickade lite och kollade på några tavlor som hängde ovanför den lockande brasan som stod och värmde upp rummet.

-       Here they are! Mr. And mrs. Codrington, this is my son and Simons daughter.

Jag vände huvudet med ett leende att få träffa nya människor men mitt leende blev till ett streck och drickan jag precis skulle svälja för att prata satte jag i halsen. Jag hostade förfärligt men när jag fått tag i mig själv nickade jag lite till personerna som kommit ner.

-       Louis, Emily…

Sa jag så formellt som möjligt.

-       You already know each other?

Frågade Johanan glatt. Säkert så glad över att vi skulle isåfall komma bra överens och ses varenda dag men så var det inte, långt ifrån det.

-       Sure we do.

Flinade Louis överlägset, han visste att han hade övertaget med andra ord. Vilket störde mig något enormt. Denna kvällen skulle jag nog minnas långt fram i tiden.

 

Jag skriver ju mycket om när hon går upp för trappan så här är då trappan till övervåningen + myshörna :) (Det finns även en till trappa upp till en tredje våning men det är som en vind)

 

Detta ska då föreställa Faiths och Lucas badrum på övervåningen (Det finns en dusch också)

 

Detta är då Tomlinsons hus, de är väldigt rika eftersom han är chef så de har ett stort hus ;))

 

TIll sist har vi Katherines hus, lite coolt sådär :))

 

Bilderna är från we heart it men det är faktiskt så jag föreställt med det så yayy :))

Jag kollade irriterat på tanten som stod framför mig i dörröppningen. Hon trängde sig förbi mig och in i min lägenhet.

-       This is disgusting Louis, I should really come and clean someday.

Hon syftade nog på de använda tallrikarna på köksbordet och kläderna på golvet så jag skakade bestämt på huvudet och stängde dörren med en smäll.

-       No, you should not. The reason why I moved out so early was because I wanted a private life! I don’t need a mom who tells me what to do, okay?

Hon viftade bort det med handen och gick längre in i lägenheten innan hon vände sig mot mig. Hennes envishet var något jag säkert hade ärvt av henne.

-       You nee…

Hon avslutade början av meningen och kisade med ögonen in i mina. Hon tog några små steg mot mig och tog upp handen till mitt ansikte. Precis när hon skulle röra mig backade jag ett steg så hon snubblade framåt en aning.

-       Louis, are you high?

Hon flämtade efter meningen och kollade in i mina röda ögon. Jag gnuggade dom med båda händerna och ryckte på axlarna.

-       I don’t know, you tell me. Svarade jag ointressant.

-       Oh please, sweetheart. I may not be the best mother in the world but I know that you have to move on in your life. Get a girl, be in love.

Jag tog tag i det närmsta jag kunde få vilket var en vas med en vissen blomma i och kastade den rakt ner i marken vilket fick tanten att hoppa till av skräck.

-       Don’t you come here and try to tell me about love because you fucking don’t know what you’re talking about! You’ve had more than 10 boyfriends so just stop!

Hon nickade knappt synligt och drog sin kofta hårdare runt sin kropp.

-       Well… You and Emily can always come and live with me and her dad. Our house is more cozy than this. By the way, do you know where Emily is. I actually came here to see her.

Hon gick sakta mot dörren för att gå samtidigt som hon pratade och när hon stod framför dörren puttade jag verkligen ut henne från lägenheten.

-       Just remember what I said, you need to find someone you can give all this freetime of yours.

Med de orden sagda från hennes del stängde jag dörren mitt framför ansiktet på henne. Om hon bara visste hur jag försökte få kontakt med Faith. Kanske inte på det sättet som tanten trodde men jag försökte få med henne på mitt spel vilket var nästan lika. Om jag nu skulle vara tvungen att ändras visst, jag säger go for it.

Efter bråket dagen före

Jag knackade lätt på dörren där Zayn och Perrie hade gått in. Som svar fick jag nästan dörren rakt in i huvudet och en arg Zayn. När han såg att det var jag mjuknade hans ansikte och försökte le ett litet leende som poppade upp i hand högra mungipa.

-       You can come in. Sa han lätt och pekade på Perrie som satt med ett blött papper på sin kind.

Jag gick in med små steg vilket säkert var irriterande för Zayn då han ville stänga dörren så snabbt som möjligt men tillslut stod jag framför Perrie och skakade på huvudet.

-       I’m sorry for all this. It’s my fault, Louis would never hurt you if it wasn’t for me.

-       Stop talking, Faith. This, Hon pekade på sin nu blåa kind och skakade på huvudet. Was not your fault.

Jag bet tag i min underläpp och kollade på Zayn som även han skakade på huvudet.

-       Louis can be a fucking pain in the ass sometimes. I know I should keep low since I’m not so high ranked in the group but no one hurts my girlfriend, that’s a fact. If Louis had someone, he would understand. I actually thought he liked you the first time I saw you. You could someting in his eyes. Zayn gick fram till Perrie och hälpte till att blöta kinden samtidigt som han pratade lågt för sig själv.

Han yttrade några ord till Perrie vilket lät som There you go babe, innan han kysste hennes panna lätt. Det var hur sött som helst.

Dagen efter

Efter att ha smsat med Perrie hela kvällen dagen före gick jag trött i korridorerna och praktiskt tagit släpade min väska efter mig. Perrie mådde bra men ville stanna hemma så Zayn stannade såklart hemma med henne vilket var ännu sötare än när han kysste hennes panna. Jag hade redan haft mina två första lektioner och var nu på väg till matten. Med blicken ner i golvet fick jag en hård smäll i huvudet som att jag gick in i något, i detta fallet någon. Mina böcker ramlade ur min famn och spridde sig överallt runt mina fötter.

-       I’m so sorry I didn’t…

Jag kollade upp på vem jag gått in i och de blåa ögonen mötte mina. Allt annat gick så fort, jag blev upptryckt mot de skåp som stod närmast och jag märkte klart och tydligt alla blickar som hade vänt sig mot oss.

-       I’m sorry for being a dick all the time but why don’t I return the favor?

Hans mun var precis vid mitt öra då han viskade orden och ännu en gång kände jag hans varma andedräkt mot min hud. Jag ville dra bort honom med ändå inte då det kändes för skönt. Min envisa sida vann tillslut då jag desperat försökte komma ur hans grepp.

-       Let me go you douche bag!

-       You really need to work on your bad comments, they aren’t good.

Jag kände hur hans läppar tog kontakt med huden precis nedanför mitt öra och i ren reflex flämtade jag till. Det dröjde inte så länge innan jag insåg vad han höll på mig då han bet tag i området han sugit på och det började göra smått ont. När han drog sig bakåt hade han världens största leende på läpparnaoch höjde ögonbrynen när han hade släppt mig men jag inte rörde en muskel. Tillslut tog jag upp handen till det ömma området och kollade ilsket på killen framför mig.

-       Fuck you, Louis!

-       No, I rather fuck you if I can choose.

Jag blängde äcklat på honom och tog upp mina böcker som fortfarande låg kvar på golvet. Då jag visste att jag skulle ha matte letade jag desperat efter mitt skrivhäfte som jag verkligen behövde till matte lektionen men då Louis harklade sig kollade jag upp från golvet och på honom där han stod med det blåa häftet i handen.

-       Let’s go have math, shall we? All these eyes are annoying me.

Han såg till att säga det sista högt då alla blickar försvann och återgick till det de innan hållt på med. Jag tog mitt häfte ur hans händer med ilska och frustration innan jag gjorde min väg mot matte salen med Louis hack i häl. På något sätt visste jag att detta bara var början av Louis ständiga tortyr, om jag bara visste hur mitt liv skulle se ut.

 

David stormade fram till mig och jag nickade sammanbitet. Han drog sitt finger under mina ögon och det var då jag fattade att jag grät, mycket. Jag kollade bak på de andra av gruppen och Perrie förde handen upp till munnen. Hennes ögonbryn drog ihop sig argt och vände sig sedan mot den dörren där Louis stod och pratade med Niall och Liam.

-       Louis fucking Tomlinson!! What did you do to her?!

Perries röst ekade i hela kafeterian och allt blev tyst. Folks blickar vände mot den skrikande Perrie och till mig med blöta kinder.

-       What are you talking about Perrie?

Louis röst var lugnare och tystare så man var tvungen att anstränga sig mer för att höra, speciellt eftersom allt jag nästan hörde var mina höga snyftningar. Perrie pekade på mig bestämt och ställde sig nu precis framför honom. De viskade med varandra och man märkte helt klart att Louis blev irriterad på henne. Jag drog armarna runt min egna kropp och kollade mig omkring. Blickarna var helt och hållet på mig så jag kände mig väldigt obekväm i situationen.

-       Louis! 

Då vissa flämtade till och Emily ropade på sin bror visste jag att något var på gång. Perrie låg på golvet med handen om sin kind och man kunde skymta hur den redan började färga sig lila och röd. Louis stod med handen i luften så man förstod exakt vad som hade hänt. Zayn var snabbt vid Perries sida och man såg hur ilska bubblade upp inom honom. Snart -praktiskt taget- hoppade Zayn på Louis och knuffade honom bakåt. Med tanke på hur snäll jag trodde Zayn var visste jag inte att han kunde bli så arg, jag borde vetat eftersom de inte släpper in alla personer som vill i gruppen, man måste ha potential.

-       Hey hey, hey!

Det var Anne som hade kommit in i kafeterian med stormsteg. Hon sprang fram till Louis och drog honom åt sidan. De utbytte några tysta meningar innan Louis gick ut på parkeringen igen. Zayn gick tillbaka till Perrie och med henne sedan in på toaletterna. Jag hade slutat gråta då jag förstod att Perrie nu hade det mycket värre så jag drog mig ur Davids kram – som jag inte ens visste att jag var i – och sprang efter Zayn och Perrie. Ingen skulle få bli skadad bara för att jag är dum i huvudet.

Jag gick runt byggnaden så det skulle se ut som att jag precis kom in i kafeterian igen och tänkte på det jag sagt. Det var ett stort framsteg för mig skulle jag säga. Jag kanske kallade henne bitch och tryckte upp henne mot väggen och hotade henne men vafan, en förbättring än det jag brukade göra! Jag sa faktiskt förlåt, hon borde ta det på rätt sätt. Jag gick in genom portarna som jag tidigare gått in i och både Niall och Liam var snabbt framme vid min sida.

-       What did you talk about?

-       Nothing specia…

Mer hann jag inte säga då Perries röst ekade i kafeterian.

-       Louis fucking Tomlinson!! What did you do to her?!

Jag tog en djup suck och drog en hand genom mitt hår. Självklart var hon tvungen att ställa till med en scen.

-       What are you talking about Perrie?

Frågade jag trots att jag visste exakt vad hon pratade om. Hon stormade sig fram till mig och fan ta hon och hennes längd då hon faktiskt nådde upp för att kolla rakt fram i mina ögon.

-       You know what I’m talking about. You’re treating her like an object, like a doll with no feelings. She finally gave me another chance and I promised to stick up for her when you’re messing up.

Hon hade nu sänkt rösten till en viskning och hennes pekfinger pekades anklagande på mitt bröst.

-       How do you know it was me who made her crying like a fucking two year old?

-       That’s why! You’re always making fun of her just because she’s different, just stop it and try to act normal, but I guess that’s too much to ask since your drunk and worthless dad and mom raised you!

Utan att riktigt tänka efter höjde jag min han och slog till henne rakt över ansiktet. Jag kunde absolut inte hjälpa när någon gjorde mig arg, det var som en kanon skjuts inom mig och åker upp i armen vilket får den att avfyras, slåss så att säga. Perrie låg nu på golvet och långt inom mig så ångrade jag inte vad jag hade gjort. Ingen ska få säga något sånt om min familj, ingen.

-       Louis!

Jag kollade på Emily och sedan på Faith som såg helt förstörd ut. Hennes mascara hade runnit så hon var alldeles svart under ögonen. Jag hann inte granska henne mer då jag kände något hårt på bröstet och flög bakåt en meter ungefär. Han fortsatte att putta mig och lika så jag honom. Ifall han skulle fortsätta vara såhär kunde jag lätt bara sparka ut honom i gruppen, speciellt eftersom han är den näst nyaste. Jag hade tyckt minst om Harry då han dejtade Emily men nu tror jag Zayn toppar min hatlista, i alla fall inom gruppens kretser.

-       Hey hey, hey!

Det var Harrys mamma Anne som kom rusande in och drog bort mig från Zayn, vilket jag inte förstod då det var Zayn som började, eller, tekniskt sätt var det jag eftersom jag slog till Perrie men som sagt, hon får skylla sig själv.

-       Louis stop this right now or I will go get the principal.

-       Love to!

Med dom orden gav jag både Zayn, Perrie och Faith en sista blick innan jag gick ut. Min frustration tog över då jag smällde min knytnäve hårt in i tegelväggen några gånger. Blod började sippra ut från såren som jag fått av det men jag kunde inte bry mig mindre. Det ända jag brydde mig om nu var att fucking Faith förändrade hela vår grupp. Perrie hade aldrig vågat stå upp mot mig om inte Faith skulle varit en sån lipsill, Zayn skulle inte slått till mig om det inte vore för att Perrie var en idiot. Allting är Faiths fel, jag fattar inte varför jag inte fixat henne än, jag hade bestämt mig för att ha med henne i min lista på tjejer som varit med i mina spel. Hur fick jag ta reda på. Jag gick till baksidan av skolan där gruppen brukade stå och tog fram påsen jag hade i fickan. Det var ett av mina senaste inköp av droger. Det är dumt, men hjälper när man bara vill glömma. Jag började bli borta ju mer jag tog och till slut var det som att världen var en grym plats att vara på. Egentligen så kom jag inte ihåg allt men jag gick hem, tog sönder några tallrikar, rökte ännu mer, drack något litet och däckade i soffan, detaljerna kom jag inte ihåg. Jag vet bara att dagen efter mådde jag skit men var tvungen att gå upp ändå då flera knackningar ljöd på dörren. När jag öppnade dörren ångrade jag mig genast.

-       What do you want, mom.

Perrie nickade ivrigt men slutade när jag nämde Emily, snabbt ändrade hon sig och istälet för upp och ner blev det åt sidorna. Ett flin bredde sig ut på hennes läppar och ett lätt skratt flög ur hennes lungor.

-       Emily doesn’t hate you. She’s just protective, over Louis. It’s funny because Louis is protective over Emily.

-       Why is Emily so protective when it’s just me?

-       That’s the question we all need to figure out, right?

Jag ryckte på axlarna lite frånvarande då jag redan var inne i mitt huvud och försökte lista ut varför.

-       I guess so.

Jag hörde hur Emily ropade på henne över kafeterian och Perrie höjde handen lätt som ett tecken på att hon hörde.

-       Sit with us?

Jag skakade på huvudet och pekade på bordet där David, Lucas och Katherine satt och glodde på oss men så fort jag vände mig om återgick de till det intressanta vita bordet.

-       I have my people, but thanks.

Perrie nickade förstående och skuttade sedan tillbaka till Emily och resten utav gruppen. Ifall jag skulle träffat Perrie utan att veta vem hon var tillsammans med och vilka hon umgick med skulle jag lätt gissat på att hon var en sån som jag. En liten tjej med ett liv där det inte hände så mycket, aldrig skulle jag gissat att hon dejtade en tatuerad kille med kompisar som var störda heller. Det var något jag var tvungen att fråga henne någon gång, hur Zayn och hon träffades. Jag gick tillbaka till bordet och tur för mig lät de bli och fråga vad jag och Perrie pratade om. Dock såg man hur mycket Katherine ville utalla meningen men jag gav henne en menande blick att det verkligen inte var tid för det just nu. Jag hade hunnit äta upp minst halva min fralla när jag kände den brinnande blicken i min ryggtavla.

-       Louis is looking at you, Faith.

Viskade Lucas så lågt att knappt jag själv hörde vad han sa. Jag vände hvuudet åt hållet som han kollade åt och mötte Louis ögon. Han gestade med huvudet att jag skulle komma med eftersom han stod i mitten av gruppen eller muren som man kan kalla det skakade jag bestämt på huvudet och vände tillbaka huvudet. Då Lucas, Kates och Davids blickar höjts och deras kroppar snabbt sjunkit ner i stolarna gissade jag på att han stod bakom mig vilket var en helt rätt gissning.

-       You know, most of the people do what I tell them to do so you’re being very stubborn right now.

Jag ställde mig snabbt upp och vände mig om mot honom. Jag hade en plan att stå upp för mig själv mot honom men då jag kollade rakt fram var mina ögon vid hans bröst så eftersom jag var tvungen att kolla upp fick det mig att gå ner en rang, men jag stod fast vid att vara mig själv.

-       Well, most of the people doesn’t include me, okay? I can do whatever I want and I don’t wanna be around you.

-       Aouch, that almost hurt. Come now, I just wanna talk about something I usully never talk about.

Han tog ett fast tag om arm vilket fick minnerna från gränden att komma tillbaka. Jag stängde mina ögon hårt och skakade på huvudet.

-       I will follow you… just please, let go.

När jag öppnade mina ögon igen kollade Louis på mig med någon slags oro i blicken men den försvann snabbt. Han släppte min arm och pekade mot nödutgången som tur var fanns på andra sidan än vad gruppen stod. Jag gav mina vänner en sista blick innan jag motvilligt gick efter Louis ut på parkeringen där matvarorna hämtades upp. Louis tog upp ett cigarett paket och höll fram det mot mig.

-       I don’t smoke.

-       Of course not.

Han skrattade lite för sig själv innan han la ner cigaretterna igen efter att ha tagit en själv. Han tände den med en mini tändare och lutade sig sedan mot väggen.

-       Go on.

Sa jag lite frånvarande då jag egentligen inte ville höra vad han hade att säga.

-       First, you have to know that his conversation is between you and me. If you tell anyone I’m sure I will get drunk or high and kill you myself.

Han pekade anklagande på mig med cigaretten och flinade åt mitt ansiktsuttryck.

-       I just wanted to make sure you were alright and tell you that I’m sorry for sending the rext to you mom.

Jag nickade och log ett litet snett leende, som jag verkligen skulle väntat med…

-       But, I’m also sorry that your parents raised you as a spoiled bitch.

Det var en omvänding… Jag drog ihop ögonbrynen och pekade på mig själv, jag kunde inte hjälpa att ett skratt bubblade ur mig. Louis blev då ännu mer förvirrad då han nyss förolämpat mig.

-       I am the bitch here? It’s you who are pretending you’re this cool kid but in the reality or deep inside you really care. I can’t believe that Louis Tomlinson has a heart after all.

Han fimpade cigaretten med foten och stormade sedan fram till mig. Han låste upp mina händer ovanför mitt huvud och tryckte sin tyng mot mig så jag satt fast mellan honom och stenbyggnaden – kafeterian då. Mina andetag hade blivit tyngre och hans ögon borrade sig in i mina.

-       Stop pretend you have courage, because I know, deep inside you don’t have that.

Jag hörde på rösten hur han försökte härma mig men det gick inte så bra. Jag försökte dra åt min mina armar men det var helt lönlöst. Han sänkte sig ner till mitt öra och nuddade sina läppar lätt under örat.

-       Now, remember what I can do, bitch.

Det hade gått två veckor sen dagen i gränden och jag hade varken sett Louis, Niall eller Liam sen dess. Zayn och Harry såg jag i skolan varje dag med Perrie och Emily men var för rädd att fråga vart de andra var någonstans. Egentligen så behövde jag inte veta men jag kände ändå för att tacka Louis på något sätt. Han hjälpte ju faktiskt mig i gränden, även ifall han nästan slog ihjäl mannen. Jag försökte övertala mig själv att mannen förtjänade det men ingen förjänar att dö nu när jag tänker tillbaka. Jag hade dock kunnat jobba hårdare då jag inte behövde oroa mig för Louis då han inte var här. Kunna ha på mig vad som helst utan hans kommentarer på matten. Jag hade många frågor till honom, varför han ändrades, varför han hatar alla, varför han hatar livet. Då han gick runt och var sur hela tiden antog jag att han hatade livet. I alla fall, det var torsdag, en bra dag kände jag på mig. När mina klasskompisar förstod att jag faktiskt stod upp mot Louis började de prata med mig, fråga mig hur jag kunde. Det var en konstig fråga då jag inte ens visste själv hur, det var väll något från min New York sida där man kan säga ifrån och ringa polisen som kallade. Som sagt, svårt att förklara. Jag hade mina böcker till engelskan hårt tryckta mot bröstet och då jag memorerat hela skolan i huvudet styrde jag mina steg mot den tredje engelska salen. Jag tog min plats bredvid en av mina nya kompisar David. Han kom från Sverige och flyttade till London bara en månad innan jag flyttade dit. Han var riktigt snäll, lyssnade ifall jag hade något att prata om och var helt enkelt bäst. David var ett år yngre än mig. Alltså var han lika gammal som min bror men då han var väldigt smart i mellanstadiet hoppade han över femman direkt till sexan. Han var dock väldigt mogen och ifall jag inte skulle känt honom skulle jag gissat på att han var äldre än vad jag själv var.

-       You good Faith?

-       Yeah, I’m fine. You?

-       I’m more than fine, we have a new teacher and she’s supposed to be hot!

Jag flinade åt honom och nickade lätt men ironiskt. Jag tog upp mina böcker och gick igenom vår läxa till imorgon lite snabbt.

-       Hello class. I am mrs Styles and I’m gonna be your new english teacher.

Jag kollade upp när hon nämde Styles. Mrs Styles eller Anne som Harry hade berättat att hon hette kollade på klassen med ett leende. Hon kollade mot dörren där jag såg att fyra personer stod.

-       Louis, Liam, Harry, Perrie. Thank you for joining us today.

-       It’s always my pleasure, isn’t it Anne.

Svarade Louis spydigt men ändå formellt. Hon pekade på honom med pennan i en passande gest och höjde ögonbrynen. Harry gjorde sitt bästa med att undvika sin mamma då han snabbt gick och satte sig längst bak i bänken bredvid min och Davids. Liam satte sig bredvid Harry så Perrie och Louis fick sitta längs fram i mitten. De såg ganska irriterade ut åt platsen men lät de hållas. Anne log stolt och vände sig sedan mot tavlan.

-       We are going to talk about the homework, put a hand in the air if you’ve read the book about Romeo and Juliet your old teacher gave you.

Jag räckte snabbt upp min hand och log lite för mig själv. Faktum var att jag hade fått tre extra böcker av den gamla läraren då jag hela tiden var ikapp så jag lämnade in uppsatser som ingen annan behövde göra men som höjde mitt betyg något enormt. Harry och Perrie räckte upp händerna fast ganska lågt så man kunde tro att det sträckte sig eller något. Tillslut räckte Louis upp handen och Anne kollade förbryllat på honom.

-       Have you really done it, Tomlinson?

-       Answer, no. Question, can i go to the bathroom?

Klassen började småfnittra när Anne nickade lätt, man såg på henne att hon verkligen hade hoppats på ett bra svar men man såg att hon ändå visste om det på något sätt. Louis reste sig upp och gav mig en snabb blick innan han lämnade klassrummet.

-       So let’s talk about the book because I don’t think he will return today.

Anne vände sig om och började skriva upp frågor på tavlan som vi skulle gå igenom fyra och fyra. Då Harry och Liam satt bredvid mig och David blev det vi i en grupp. Vi satte oss i ett av skolans grupprum och det blev genast knäpptyst, en riktigt obehaglig tystnad. Jag harklade mig lätt i ett försök att bryta tystnaden men det blev bara pinsammare. David började diskutera handlingen i boken med mig vilket jag glatt hände med på och eftersom de andra två inte sa ett ord var det som att vi var helt ensamma. Jag kände Davids hand bakom min rygg och hur han flyttade sig närme så att vi nu nuddade varandras kroppar. Vi skrattade tyst för oss själva vilket säkert såg ganska fånigt ut så jag kollade upp från pappret vi hade fått. Harry och Liam som innan viskat med varandra vände sina blickar mot oss.

-       So Harry, since you read the book you can tell us what you think?

Frågade jag lite försiktigt, rädd för hur Harry kunde vara med Liam omkring sig.

-       You guys seem pretty happy that we don’t speak so why don’t we just keep quite and you can do all the work, yea?

Liam la amrarna i kors och hans röst mörknade ju längre han kom fram till meningens slut.

-       Shut up, I didn’t ask you.

Svarade jag irriterat. Jag var väldigt irriterad, jag tänker inte ljuga. Liams ansiktsuttryck visade mig att jag faktiskt vunnit, så lätt. Antog att han inte gillade att vara kaxig mot tjejer, även ifall de var som jag. Harry hade tagit ett djupt andetag och nickade lite frånvarande.

-       The book was okay I guess. I didn’t like the ending, though. Romeo and Juliet is a bit too romantic for my type. I like books with a bit more war and dectective you know?

-       I know. I liked to book, Romeo and Juliet are a classic. I feel like William Shakespeare gave his soul in this book, and the movie is amazing.

Harry nickade lite och avfyrade sitt berömda lilla leende där smilegroparna poppade fram.

-       Yeah yeah, the book was great, I get it.

Liam verkade helt klart irriterade över vårt lilla djupa samtal och både jag och Harry skrattade åt honom där han stod med armarna i kors lutad mot väggen. Jag hade nästan glömt bort David som satt bredvid mig så jag vände huvudet mot honom och hans ögon skannade nervöst sin omgivning, från Harry till Liam och sedan till mig. Jag slog ihop mina händer och nickade lite obekvämt. Klockan hade passerat 12 vilket betydde att vi skulle sluta lektionen och gå ner till kafeterian så Liam och Harry lämnade snabbt rummet. Jag reste mig upp för att gå mär David tog tag i min arm. Jag vände mig om och kollade frågandes på honom.

-       How can you be so calm around them? You just said shut up to Liam and then laughing with Harry, it’s insane!

-       I just am, okay! They are not going to ruin my time in school, it’s important for me to get high grades and make my mother proud, and Harry is alright. He’s nice to me, he knows what I’m going thru when Louis is picking on me.

Han skakade lätt på huvudet och log ett litet leende.

-       Insane.

Upprepade han igen innan han också lämnade rummet. Jag följde strax efter honom och hann faktiskt ikapp då han stod vid sitt skåp som var ganska nära salen vi var i. Tillsammans gick vi till mitt skåp och lämnade mina saker och sedan till kafeterian. Kafeterian var väldigt stor, man var dock tvungen att köpa sin mat ifall man skulle äta där vilket kanske inte var det bästa men maten var så sjukt god (ibland) att det inte gjorde något. Det fanns två aoutomater med snacks och en där man kunde köpa dricka. Alla bord var stora och runda vilket gjorde att när man satt ensam såg det löjligt ut då man hade så mycket plats. Idag var en av dagarna där det inte alls var någon god mat, fiskgratäng med potatis. Jag hatade verkligen fisk, allt som kom från havet tålde jag inte, varför har jag ingen aning. Därför styrde jag mina steg mot aoutomaterna och ställde mig i den korta kön på två människor. När det var min tur köpte jag två frallor och en flaska med vatten att skölja ner det med. När jag skulle gå till bordet där Katherine, David och Taylor satt tog någon tag i min axel och snurrade runt mig ett halvt varv. Mina ögon mötte Perries glada leende då hon var en aning längre än mig.

-       Faith, can you promise me on thing?

-       After that pub thing, I don’t think so. You’re nice and stuff but you could have stopped Louis from sending my mother that text.

Hennes leende försvann och blev till ett streck innan hon nickade självständigt.

-       You’re right! I should have stopped him… Give me another chance?

Hon kollade hoppfullt på mig och gungade fram och tillbaka med kroppen, till slut gav jag upp och nickade lite motvilligt.

Så jag berättade aldrig för Katherine vad som hänt precis innan jag blivit inbjuden in i huset av hennes farmor. Hon hade precis förlåtit mig och jag behövde verkligen inte att hon skulle behöva skrika eller prata om hur dåliga dom är för mig, jag hade fattat det då. Dock så visste jag att ifall jag skulle hålla inne det och inte berätta för henne just nu skulle det nog blivit större än vad det egentligen var bara för att jag på något sätt ljugit för henne. Jag bestämde mig för att inte berätta då ingen annan förutom jag ändå skulle kunna berätta, Louis skulle hon ju aldrig gå nära ändå. Jag och Kate satt nu i deras källare där de hade en bar och hemmabio. Vi hade suttit på någon dålig dektektiv film så vi båda satt med ögonlocken halvt nere. Det var då jag kom på en sak jag glömt att fråga henne.

-       Katherine, can I ask you a question?

-       Sure, but it’s Kate.

Hon pekade på sig själv när hon ännu en gång påminde mig om hennes namn. Det var inte så att jag glömt av, mer att jag tyckte Katherine var ett fint namn som hon borde vara stolt över. Mycket finare än Faith i alla fall. Du anar inte hur många som gått runt och sagt: Faith, all you need is faith. Visst, det kanske inte låter taskigt men det var inte så jag menade, mer att det var irriterande. Verkligen alla mina kompisar, inte kompisar och släkt uttalade den meningen minst 3 gånger per dag under min svåra tid med bullimi.

-       I like Katherine, it’s a beautiful name.

Hon log ett litet leende och nickade sakta.

-       But only you can call me that, it’ll be a friendship thing.

-       Yeah, sure but Katherine… The boys said they only hurt… people, who like… deserve the hate. Why are they picking on you if that’s true?

Hennes leende försvann och hon började nervöst att pilla med sina mjukisbyxor.

-       It’s complicated Faith. I’m not saying that they’re right about it but yes, I’ve done something but that’s in my past. They’re not only hating on the people who deserves it, why would they be picking on you for example?

Hon hade faktiskt en poäng med detdär. Vad hade jag gjort dom egentligen? Jag hade bara flyttat hit och velat få en ny start, bli fri. Istället kändes det som att redan första dan blev jag som en hund i strypkoppel, kanske överdrivet men skit it. Jag kände mig som det och jag kunde inte komma loss. Louis och de andra i gruppen hade kopplet i sina händer och de drog och drog, jag kom närmre och närmre deras umgänge.

-       You have right as always, that’s why I like you.

Hon log ett brett leende och vände sedan blicken mot den vita projektduken igen. Hennes ögonbryn drog ihop sig förvirrat och äcklat.

-       Why are we watching this?

Hon pekade irriterat mot duken och höjde ögonbrynen. Jag skakade på axlarna vilket fick både jag och hon att vika oss i skratt. Vi stängde av filmen efter vårt skrattanfall och gick sedan upp på hennes rum igen. Jag hade glömt att skicka en bild till mamma som bevis så jag tog ett snabbt kort på Kates ryggtavla när hon sprang upp för trappan och skickade, förhoppningsvis skulle hon kunna sova under natten med beviset. Kate hade tagit fram några tonårs tidnigar som vi kunde läsa i ifall vi skulle få tråkigt och några mer kuddar till sängen för att få ett bra ryggstöd. Vi både satte oss bredvid varandra med varsinn tidning i händerna.

-       I know you don’t wanna talk about it but can I ask a question about Louis?

Hon nickade lite frånvarande och såg nästan lite rädd ut vad jag skulle fråga.

-       Has he always been like this, or is it just a thing he have started?

-       No. I know it’s like a surprise but he used to be really kind, good in school and dorky.

Hon lät ett litet skratt lämna hennes lungor efter meningen och skakade på huvudet.

-       It all started two years ago. He was a top student but something in his life changed, he didn’t wanna talk about it. Not even with his favorite teacher, mr Walker.

Min blick som tidigare varit ner i tidningen fölg upp på Kate.

-       The math teacher?

-       Yeah, believe it or not. He was Louis best friend the first year, Louis really can math. He’s like a boy verision of you when it comes to that. That doesn’t matter now, Louis is failing only in math because he wanna show mr Walker he have changed, it’s weird but yeah. He was gone a few weeks from school and came back with Niall, another boy in the same class with piercings and a bad attitude. A few months later Liam came in the picture. He already had the tattoos and the bad boy look so only a week after he moved here to London he joined Louis group. When Liam came it all just went down a hill, they started to beat innocent people to show power and then it started. Zayn and Harry made the group a little nicer though, I can admit that Harry have been nice to me a lot but I couldn’t tell the others, If i did he would stop and come after me. But that doesn’t belong to this story.

Under tiden som Katherine hade berättat blev min mun större och större, speciellt under delen där Louis faktiskt var snäll. Det var svårt att tro efter allt som hade hänt men odjuret blev tillslut en snäll kung som dansade iväg med sin skönhet. Jag hade alltid undrat ifall Louis hade någon kärlek, troligen inte men någon gång skulle jag våga mig på och fråga. Svaret på den frågan kunde han i alla fall ge mig.

-       I used to be friends with Perrie you know. That’s why i got so angry when you said she invited you to Liams birthday thing. Perrie used to invite me to those things but not anymore, i don’t know why though.

-       Really?

Frågade jag intressant. Perrie och Katherine var svårt att se tillsammans men jag antar att det var samma med mig och Perrie.

-       Yeah, really. Not for long though. She was my friend the first year, then she fell for Zayns charm and they got togheter quick to be honest. I have to admit i thought they were cute when they just got togheter but then she stopped talking to me. It was also she who told the whole school that I was gay, I trusted her that much so I told her when I shouldn’t. The funny thing is that I liked her, this was before I got togheter with my ex. She didn’t know but it was a big thing for me.

Jag vred svagt på huvudet och nickade, la en hand på hennes ben och viskade ett lätt ’’It’s okay’’.

Jag gick aldrig till skolan den fredagen. Det var inte värt att bara gå i skolan en timme så jag mejlade till skolan i mammas namn om att jag varit sjuk. Jag skulle inte få ogiltlig frånvaro bara för att Louis är en idiot. Egentligen var det inte bara Louis som var en idiot utan Niall, Liam och Emily. Zayn hade inte gjort någonting än så jag kunde inte riktigt döma honom men Perrie och Harry skulle jag nog kunna komma överens med. Det var nu lördag kväll och hela familjen satt framför tvn med popcorn i händerna. Klockan var runt halv 8 så vi hade precis ätit klart.

Efter Perries snygga sminkning på mig hade jag börjat med den stilen, som sagt, inte för mycket men ändå snyggt. Min mobil gav ifrån sig ett lät plingande ljud jag slängde mig över den så inte mina föräldrar eller Lucas skulle hinna läsa meddelandet.

From: Katherine (: 19:27

I’m so sorry Faith. I really am. You can be friends with whoever you want, I have nothing to say about that so, I’m sorry.

Jag log lite smått och nickade för mig själv.

To: Katherine (: 19:29

It’s okay. You had right about them, they are trouble. Perrie and Harry are okay though. They are nice to me but Louis is an asshole!

From: Katherine (: 19:29

Tell me about it… Would you like to come over, you can sleep here if you’d like.

To: Katherine (: 19:34

Sure, I’ll be there round 8.

Jag la ner telefonen på soffbordet och harklade mig för att få uppmärksamheten av mina föräldrar bort från tvn. När deras blickar vändes mot mig log jag ett brett leende.

-       You know that I love you right and I would love you even more if you can say yes to this tiny little thing. Well, can I sleep over with Katherine tonight?

-       Oh no young lady, you are grounded if you could not tell.

-       Please? It’s Katherine, you know the girl I have been telling you about. She is not like Louis and the others, she is like me.

Pappa hade vridit tillbaka huvudet till tvn då han inte ville vara med på vårat mor och dotter prat så jag kollade hoppfullt på mamma.

-       Just for know! See this as an early birthday present, be home at four tomorrow at least.

-       Yes, I promise. Love you to death mother.

-       Love you too.

Jag gav henne en lätt puss på kinden och skuttade sedan upp för trappan. Jag packade ner några saker som skulle vara bra att ha under en övernattning i en lite större väska och drog fram några andra kläder – eftersom jag ändast gick i mjukis kläder. Jag drog av mig min hoodie och mjukisbyxor innan jag satte på mig ett par svarta jeans och vit stickad tröja. Min mobil gav ifrån sig samma läte som innan så jag började gå mot sängen där jag slängt den tidigare. Jag trodde att det skulle vara Katherine men jag hade visst fel.

From: Unknown 19:49

I did enjoy the show you gave me ;)) / Louis

To: Unknown 19:49

What do you mean?

From Unknown 19:53

Well, your balcony is wide open.

 Jag kollade mot min balkong där dörrarna stod vidöppna precis som han sagt. Jag drog efter andan och sprang ut i kylan. Louis stod lutad mot grannens vita staket och gav mig ett leende och en vink. Jag skakade på hvuudet äcklat och stängde dörrarna hårt. Han gjorde mig verkligen illamående. Jag tog mina saker och gav en snabb blick på klockan. Jag skulle komma cirka fem minuter över åtta utan några stopp på vägen såklart. Jag drog på mig mina bruna boots och gröna jacka innan jag ännu en gång trippade ner för trappan.

-       Bye. I will see you tomorrow.

-       Bye honey. Remember, only Katherine and I want a picture so I can be sure and sleep tonight!

-       Of course.

Jag rullade ögonen irriterat och lämnade huset. Louis stod inte kvar på sin plats så jag kunde äntligen andas ut ordentligt. Solen hade gått ner så endast gatalamporna lyste upp vägen framför mig. Några få bilar körde förbi mig ibland men aldrig många på rad. Troligen satt alla och kollade på tv då vädret inte var det bästa. Jag skulle precis gå in på Katherines gata när jag kände en hand på min mun och en annan på min mage. Personen drog mig in i den närmsta gränden och mina skrik var förgäves. Gränden var inte kolsvart utan man kunde se från ljuset som fanns på gatan. Handen och armen släppte mig så jag vände mig om snabbt och tryckte mig upp mot väggen.

-       Who is it?!

-       Don’t worry babe. I won’t hurt you, not personal.

En kille som jag verkligen aldrig sett förr klev ut från skuggorna och min kropp tryckte mot väggen ännu mer om det nu var möjligt. Han drog ett finger längs min käke och mina andetag började bli hackiga och tunga.

-       Don’t touch me.

Han lyssnade inte på mitt förslag utan började lyfta upp min stickade tröja så min mage syntes.

-       I said, don’t touch me!

Jag slog till honom över ansiktet, hårt. Han grymtade och spottade ut blod då han säkert bitit sig själv när jag slog till honom.

-       Bitch!

Han tog tag i mina handleder och höjde handen. I ren reflex blundade jag hårt och kände sedan hur hans händer lämnade mina. När jag öppnade ögonen igen låg mannen på marken med en annan person över sig. Personen som låg över mannen kollade upp mot mig och det var då jag såg Louis ansikte. Han vände snabbt huvudet åt mannen igen och slog till honom några gånger i ansiktet. Man kunde klart se blodet på hans händer vilket fick mig att vilka spy. Det tog mig ett tag att fatta vad jag stod och vittnade så jag vände mig om snabbt och sprang ut från gränden. Jag hann springa en bit in på Katherines gata när jag kände ännu en hand runt min handled. Min kropp vändes snabbt om så jag krockade rakt in i Louis kropp.

-       You didn’t see shit back there, got it?

-       Got it.

Stammade jag försiktigt fram.

-       Let me go please…

Han släppte min handled fort och nickade innan han vände sig om och gick tillbaka till gränden. Den här killen var verkligken helt störd. Hela London var helt stört.