Jag gick med rasade steg ut till föräldrarna som fortfarande satt skrattandes i poolen. När jag stod framför dom hade jag redan glömt bort varför jag stack innan så när jag kom blev alla ganska förvånade.

-       Mother, can I talk to you for a minute? In privacy.

-       I think you can talk with all of us. If this is about your behavior earlier I think you can speek to us all. Sa hon som att det vore helt självklart.

Jag skiftade osäker på mina fötter då det inte dirket var läge att prata skit om Louis framför hans mamma och låtsas pappa.

-       I just…

-       She just wants to thank you for not punish her and letting her be with me instead. You know, thank you for having fun instead. Svarade Louis självklart, som att han tänkt ut vad och hur han skulle säga det.

-       This is not fun, this is like my punishment. Viskade jag sedan till honom när båda familjerna lett och vänt tillbaka till varandra för att fortsätta deras gamla konversation.

-       Maybe, but this week I can atleast try to prove I can be a pretty decent guy, that’s why we’re going on a date. Han viskade lite högre än vad jag gjorde men tillräckligt lågt så inte föräldrarna skulle höra. Med dom orden sagda vände han sig om igen och log lite för sig själv.

-       What do you mean with going on a date, I won’t go on a date with you.

-       Yes, yes your are.

Jag drog ihop ögonbrynen och följde efter honom in i köket.

-       How about we’re going on a date and then you leave me alone. Förslog jag med en ganska stor klump i magen. Mitt huvud sa verkligen nej men allt annat sa bara ja!

-       That’s the thing, babe. We have seven days, not one.

Jag la armarna i kors och skakade på huvudet.

-       No, I’m suprised that my mom said yes to this! Just look at you, you have tattooos all over your body and piercings I mean… she hate’s those kind of stuff!

-       I know, Johanna was about to say that I’m not the type of guy a rich beautiful girl like you should be around with butafterathreateningglance she said I was a nice guy! By the way, I only have tattoos on my arm and a few on my chest, that’s not the whole body.

Under tiden som vi pratat hade han tagit ut en öl från kylskåpet och vi båda hade gått upp till hans rumsdörr. Han stängde dörren mitt framför ansiktet på mig och ropade ett matt hejdå. Jag rynkade pannan och praktiskt tagit släpade mig fram i korridoren. Svag musik hörde från ett av rummen och jag tog för givet att det var Emilys rum då de andra ’’barnen’’ var ute och lekte någon lek. Jag knackade försiktigt på dörren tre gånger och bara några sekunder senare öppnades den innåt och Emily uppenbarade sig på andra sidan.

-       Can we talk, Emily?

Hon kollade in i rummet där hennes matte och engelska böcker låg slängde lite här och var innan hon nickade försiktigt. Jag gick in med små steg och tog in hela rummet, det var exakt lika stort som Louis rum vilket var stort, mitt rum kanske var hälften så stort som deras rum men det störde inte mig ett dugg… kanske lite. Jag satte mig på sängen som var ganska varm så jag antog att hon legat där precis innan hon gått och öppnat dörren. Hon hade ett roligt indiskt tema i sitt rum. Gardinerna var lila och så även sängöverkastet, nattduksborden och dubbelsängen var båda svarta och även en svart stor trådmatta prydde golvet så det inte skulle se så tomt ut. Väggarna var i en krämig färg och golvet i vitt trä. Man såg att de inte brukade vara här så ofta då rummet nästan såg helt orört ut, precis som Louis rum hade gjort.

-       What do you wanna talk about? I really don’t think It can be so important.

Suckade hon lätt och drog ut en stol som hade gömt sig bakom dörren. Hon satte sig med en duns i skinnstolen och rullade försiktigt fram och tillbaka över golvet vilket gjorde mig ganska obekvämt nervös.

-       I just really wanna know what I did to make you hate me so much. Jag släppte ut frågan som jag så länge velat ha svar på, jag ville frågat den första gången jag träffade henne men det kändes inte som en bra tid.

-       I don’t hate you. I may not like you very much but…

-       Why is that? Frågade jag intressant, spänd på att höra varför, nyfiken på vad jag gjorde för fel.

-       It’s not you really. It’s about Louis, I am as you maybe can tell really protective over him. I know what he’s been thru and he’s suffering everyday when he’s here. He’s not the guy who falls in love as you already know, all this lays in his past. I don’t like you because you just moved here and you’ve already change Louis to another person and… I don’t like it. I want him to be the step brother I used to have, now, he’s all over you. Talks about you and… and… he’s thinking of you. You’re so special and it feels like you’re taking him away from me, I’m sorry but I really don’t want you two to fall in love with each other.

Hon rynkade sin panna och skakade på huvudet innan hon fortsatte med ett lätt skratt.

-       That didn’t sound like me at all. I’m sorry, Faith. I know you don’t wanna be with Louis. I can tell you one thing but promise me you won’t tell Louis this.

-       I promise. Svarade jag så snabbt jag kunde när hon avslutat meningen, nyfiken på vad hon tänkte säga.

-       This is all a game to him. He always does this to people but If you just goes on a date with him one och twice he will forget you and move on but as long as you struggle he will keep on trying to make you fall in love with him. So don’t fall in love. Louis can’t love, it’s impossible.

Jag log ett snett leende och ställde mig upp från sängen.

-       Thank you Emily, you’re not that bad. You helped me after all and I just really want us to be friends since me and Perrie are getting along pretty good.

-       I know, and I’m sorry.

Jag nickade lite för mig själv och lämnade Emily på rummet. Jag kunde äntligen andas ut och log ännu en gång ett brett leende för mig själv. Vänlighet kunde ändra vilken person som helst. Jag gick ännu en gång ner till föräldrarna som nu hade gått upp ut vattnet och satt i sofforna inomhus.

-       I am heading home. Mother, Father, call me and I can come pick you up later.

-       Sure honey but we can take a cab. You gotta go up early tomorrow and see Louis.

Jag nickade frånvarande och viskade för mig själv.

-       Can’t wait…

Vi är uppe i 50 sidor och 29453 ord på word! :D