David stormade fram till mig och jag nickade sammanbitet. Han drog sitt finger under mina ögon och det var då jag fattade att jag grät, mycket. Jag kollade bak på de andra av gruppen och Perrie förde handen upp till munnen. Hennes ögonbryn drog ihop sig argt och vände sig sedan mot den dörren där Louis stod och pratade med Niall och Liam.

-       Louis fucking Tomlinson!! What did you do to her?!

Perries röst ekade i hela kafeterian och allt blev tyst. Folks blickar vände mot den skrikande Perrie och till mig med blöta kinder.

-       What are you talking about Perrie?

Louis röst var lugnare och tystare så man var tvungen att anstränga sig mer för att höra, speciellt eftersom allt jag nästan hörde var mina höga snyftningar. Perrie pekade på mig bestämt och ställde sig nu precis framför honom. De viskade med varandra och man märkte helt klart att Louis blev irriterad på henne. Jag drog armarna runt min egna kropp och kollade mig omkring. Blickarna var helt och hållet på mig så jag kände mig väldigt obekväm i situationen.

-       Louis! 

Då vissa flämtade till och Emily ropade på sin bror visste jag att något var på gång. Perrie låg på golvet med handen om sin kind och man kunde skymta hur den redan började färga sig lila och röd. Louis stod med handen i luften så man förstod exakt vad som hade hänt. Zayn var snabbt vid Perries sida och man såg hur ilska bubblade upp inom honom. Snart -praktiskt taget- hoppade Zayn på Louis och knuffade honom bakåt. Med tanke på hur snäll jag trodde Zayn var visste jag inte att han kunde bli så arg, jag borde vetat eftersom de inte släpper in alla personer som vill i gruppen, man måste ha potential.

-       Hey hey, hey!

Det var Anne som hade kommit in i kafeterian med stormsteg. Hon sprang fram till Louis och drog honom åt sidan. De utbytte några tysta meningar innan Louis gick ut på parkeringen igen. Zayn gick tillbaka till Perrie och med henne sedan in på toaletterna. Jag hade slutat gråta då jag förstod att Perrie nu hade det mycket värre så jag drog mig ur Davids kram – som jag inte ens visste att jag var i – och sprang efter Zayn och Perrie. Ingen skulle få bli skadad bara för att jag är dum i huvudet.

Jag gick runt byggnaden så det skulle se ut som att jag precis kom in i kafeterian igen och tänkte på det jag sagt. Det var ett stort framsteg för mig skulle jag säga. Jag kanske kallade henne bitch och tryckte upp henne mot väggen och hotade henne men vafan, en förbättring än det jag brukade göra! Jag sa faktiskt förlåt, hon borde ta det på rätt sätt. Jag gick in genom portarna som jag tidigare gått in i och både Niall och Liam var snabbt framme vid min sida.

-       What did you talk about?

-       Nothing specia…

Mer hann jag inte säga då Perries röst ekade i kafeterian.

-       Louis fucking Tomlinson!! What did you do to her?!

Jag tog en djup suck och drog en hand genom mitt hår. Självklart var hon tvungen att ställa till med en scen.

-       What are you talking about Perrie?

Frågade jag trots att jag visste exakt vad hon pratade om. Hon stormade sig fram till mig och fan ta hon och hennes längd då hon faktiskt nådde upp för att kolla rakt fram i mina ögon.

-       You know what I’m talking about. You’re treating her like an object, like a doll with no feelings. She finally gave me another chance and I promised to stick up for her when you’re messing up.

Hon hade nu sänkt rösten till en viskning och hennes pekfinger pekades anklagande på mitt bröst.

-       How do you know it was me who made her crying like a fucking two year old?

-       That’s why! You’re always making fun of her just because she’s different, just stop it and try to act normal, but I guess that’s too much to ask since your drunk and worthless dad and mom raised you!

Utan att riktigt tänka efter höjde jag min han och slog till henne rakt över ansiktet. Jag kunde absolut inte hjälpa när någon gjorde mig arg, det var som en kanon skjuts inom mig och åker upp i armen vilket får den att avfyras, slåss så att säga. Perrie låg nu på golvet och långt inom mig så ångrade jag inte vad jag hade gjort. Ingen ska få säga något sånt om min familj, ingen.

-       Louis!

Jag kollade på Emily och sedan på Faith som såg helt förstörd ut. Hennes mascara hade runnit så hon var alldeles svart under ögonen. Jag hann inte granska henne mer då jag kände något hårt på bröstet och flög bakåt en meter ungefär. Han fortsatte att putta mig och lika så jag honom. Ifall han skulle fortsätta vara såhär kunde jag lätt bara sparka ut honom i gruppen, speciellt eftersom han är den näst nyaste. Jag hade tyckt minst om Harry då han dejtade Emily men nu tror jag Zayn toppar min hatlista, i alla fall inom gruppens kretser.

-       Hey hey, hey!

Det var Harrys mamma Anne som kom rusande in och drog bort mig från Zayn, vilket jag inte förstod då det var Zayn som började, eller, tekniskt sätt var det jag eftersom jag slog till Perrie men som sagt, hon får skylla sig själv.

-       Louis stop this right now or I will go get the principal.

-       Love to!

Med dom orden gav jag både Zayn, Perrie och Faith en sista blick innan jag gick ut. Min frustration tog över då jag smällde min knytnäve hårt in i tegelväggen några gånger. Blod började sippra ut från såren som jag fått av det men jag kunde inte bry mig mindre. Det ända jag brydde mig om nu var att fucking Faith förändrade hela vår grupp. Perrie hade aldrig vågat stå upp mot mig om inte Faith skulle varit en sån lipsill, Zayn skulle inte slått till mig om det inte vore för att Perrie var en idiot. Allting är Faiths fel, jag fattar inte varför jag inte fixat henne än, jag hade bestämt mig för att ha med henne i min lista på tjejer som varit med i mina spel. Hur fick jag ta reda på. Jag gick till baksidan av skolan där gruppen brukade stå och tog fram påsen jag hade i fickan. Det var ett av mina senaste inköp av droger. Det är dumt, men hjälper när man bara vill glömma. Jag började bli borta ju mer jag tog och till slut var det som att världen var en grym plats att vara på. Egentligen så kom jag inte ihåg allt men jag gick hem, tog sönder några tallrikar, rökte ännu mer, drack något litet och däckade i soffan, detaljerna kom jag inte ihåg. Jag vet bara att dagen efter mådde jag skit men var tvungen att gå upp ändå då flera knackningar ljöd på dörren. När jag öppnade dörren ångrade jag mig genast.

-       What do you want, mom.