Jag gick aldrig till skolan den fredagen. Det var inte värt att bara gå i skolan en timme så jag mejlade till skolan i mammas namn om att jag varit sjuk. Jag skulle inte få ogiltlig frånvaro bara för att Louis är en idiot. Egentligen var det inte bara Louis som var en idiot utan Niall, Liam och Emily. Zayn hade inte gjort någonting än så jag kunde inte riktigt döma honom men Perrie och Harry skulle jag nog kunna komma överens med. Det var nu lördag kväll och hela familjen satt framför tvn med popcorn i händerna. Klockan var runt halv 8 så vi hade precis ätit klart.

Efter Perries snygga sminkning på mig hade jag börjat med den stilen, som sagt, inte för mycket men ändå snyggt. Min mobil gav ifrån sig ett lät plingande ljud jag slängde mig över den så inte mina föräldrar eller Lucas skulle hinna läsa meddelandet.

From: Katherine (: 19:27

I’m so sorry Faith. I really am. You can be friends with whoever you want, I have nothing to say about that so, I’m sorry.

Jag log lite smått och nickade för mig själv.

To: Katherine (: 19:29

It’s okay. You had right about them, they are trouble. Perrie and Harry are okay though. They are nice to me but Louis is an asshole!

From: Katherine (: 19:29

Tell me about it… Would you like to come over, you can sleep here if you’d like.

To: Katherine (: 19:34

Sure, I’ll be there round 8.

Jag la ner telefonen på soffbordet och harklade mig för att få uppmärksamheten av mina föräldrar bort från tvn. När deras blickar vändes mot mig log jag ett brett leende.

-       You know that I love you right and I would love you even more if you can say yes to this tiny little thing. Well, can I sleep over with Katherine tonight?

-       Oh no young lady, you are grounded if you could not tell.

-       Please? It’s Katherine, you know the girl I have been telling you about. She is not like Louis and the others, she is like me.

Pappa hade vridit tillbaka huvudet till tvn då han inte ville vara med på vårat mor och dotter prat så jag kollade hoppfullt på mamma.

-       Just for know! See this as an early birthday present, be home at four tomorrow at least.

-       Yes, I promise. Love you to death mother.

-       Love you too.

Jag gav henne en lätt puss på kinden och skuttade sedan upp för trappan. Jag packade ner några saker som skulle vara bra att ha under en övernattning i en lite större väska och drog fram några andra kläder – eftersom jag ändast gick i mjukis kläder. Jag drog av mig min hoodie och mjukisbyxor innan jag satte på mig ett par svarta jeans och vit stickad tröja. Min mobil gav ifrån sig samma läte som innan så jag började gå mot sängen där jag slängt den tidigare. Jag trodde att det skulle vara Katherine men jag hade visst fel.

From: Unknown 19:49

I did enjoy the show you gave me ;)) / Louis

To: Unknown 19:49

What do you mean?

From Unknown 19:53

Well, your balcony is wide open.

 Jag kollade mot min balkong där dörrarna stod vidöppna precis som han sagt. Jag drog efter andan och sprang ut i kylan. Louis stod lutad mot grannens vita staket och gav mig ett leende och en vink. Jag skakade på hvuudet äcklat och stängde dörrarna hårt. Han gjorde mig verkligen illamående. Jag tog mina saker och gav en snabb blick på klockan. Jag skulle komma cirka fem minuter över åtta utan några stopp på vägen såklart. Jag drog på mig mina bruna boots och gröna jacka innan jag ännu en gång trippade ner för trappan.

-       Bye. I will see you tomorrow.

-       Bye honey. Remember, only Katherine and I want a picture so I can be sure and sleep tonight!

-       Of course.

Jag rullade ögonen irriterat och lämnade huset. Louis stod inte kvar på sin plats så jag kunde äntligen andas ut ordentligt. Solen hade gått ner så endast gatalamporna lyste upp vägen framför mig. Några få bilar körde förbi mig ibland men aldrig många på rad. Troligen satt alla och kollade på tv då vädret inte var det bästa. Jag skulle precis gå in på Katherines gata när jag kände en hand på min mun och en annan på min mage. Personen drog mig in i den närmsta gränden och mina skrik var förgäves. Gränden var inte kolsvart utan man kunde se från ljuset som fanns på gatan. Handen och armen släppte mig så jag vände mig om snabbt och tryckte mig upp mot väggen.

-       Who is it?!

-       Don’t worry babe. I won’t hurt you, not personal.

En kille som jag verkligen aldrig sett förr klev ut från skuggorna och min kropp tryckte mot väggen ännu mer om det nu var möjligt. Han drog ett finger längs min käke och mina andetag började bli hackiga och tunga.

-       Don’t touch me.

Han lyssnade inte på mitt förslag utan började lyfta upp min stickade tröja så min mage syntes.

-       I said, don’t touch me!

Jag slog till honom över ansiktet, hårt. Han grymtade och spottade ut blod då han säkert bitit sig själv när jag slog till honom.

-       Bitch!

Han tog tag i mina handleder och höjde handen. I ren reflex blundade jag hårt och kände sedan hur hans händer lämnade mina. När jag öppnade ögonen igen låg mannen på marken med en annan person över sig. Personen som låg över mannen kollade upp mot mig och det var då jag såg Louis ansikte. Han vände snabbt huvudet åt mannen igen och slog till honom några gånger i ansiktet. Man kunde klart se blodet på hans händer vilket fick mig att vilka spy. Det tog mig ett tag att fatta vad jag stod och vittnade så jag vände mig om snabbt och sprang ut från gränden. Jag hann springa en bit in på Katherines gata när jag kände ännu en hand runt min handled. Min kropp vändes snabbt om så jag krockade rakt in i Louis kropp.

-       You didn’t see shit back there, got it?

-       Got it.

Stammade jag försiktigt fram.

-       Let me go please…

Han släppte min handled fort och nickade innan han vände sig om och gick tillbaka till gränden. Den här killen var verkligken helt störd. Hela London var helt stört.