Det hade gått två veckor sen dagen i gränden och jag hade varken sett Louis, Niall eller Liam sen dess. Zayn och Harry såg jag i skolan varje dag med Perrie och Emily men var för rädd att fråga vart de andra var någonstans. Egentligen så behövde jag inte veta men jag kände ändå för att tacka Louis på något sätt. Han hjälpte ju faktiskt mig i gränden, även ifall han nästan slog ihjäl mannen. Jag försökte övertala mig själv att mannen förtjänade det men ingen förjänar att dö nu när jag tänker tillbaka. Jag hade dock kunnat jobba hårdare då jag inte behövde oroa mig för Louis då han inte var här. Kunna ha på mig vad som helst utan hans kommentarer på matten. Jag hade många frågor till honom, varför han ändrades, varför han hatar alla, varför han hatar livet. Då han gick runt och var sur hela tiden antog jag att han hatade livet. I alla fall, det var torsdag, en bra dag kände jag på mig. När mina klasskompisar förstod att jag faktiskt stod upp mot Louis började de prata med mig, fråga mig hur jag kunde. Det var en konstig fråga då jag inte ens visste själv hur, det var väll något från min New York sida där man kan säga ifrån och ringa polisen som kallade. Som sagt, svårt att förklara. Jag hade mina böcker till engelskan hårt tryckta mot bröstet och då jag memorerat hela skolan i huvudet styrde jag mina steg mot den tredje engelska salen. Jag tog min plats bredvid en av mina nya kompisar David. Han kom från Sverige och flyttade till London bara en månad innan jag flyttade dit. Han var riktigt snäll, lyssnade ifall jag hade något att prata om och var helt enkelt bäst. David var ett år yngre än mig. Alltså var han lika gammal som min bror men då han var väldigt smart i mellanstadiet hoppade han över femman direkt till sexan. Han var dock väldigt mogen och ifall jag inte skulle känt honom skulle jag gissat på att han var äldre än vad jag själv var.

-       You good Faith?

-       Yeah, I’m fine. You?

-       I’m more than fine, we have a new teacher and she’s supposed to be hot!

Jag flinade åt honom och nickade lätt men ironiskt. Jag tog upp mina böcker och gick igenom vår läxa till imorgon lite snabbt.

-       Hello class. I am mrs Styles and I’m gonna be your new english teacher.

Jag kollade upp när hon nämde Styles. Mrs Styles eller Anne som Harry hade berättat att hon hette kollade på klassen med ett leende. Hon kollade mot dörren där jag såg att fyra personer stod.

-       Louis, Liam, Harry, Perrie. Thank you for joining us today.

-       It’s always my pleasure, isn’t it Anne.

Svarade Louis spydigt men ändå formellt. Hon pekade på honom med pennan i en passande gest och höjde ögonbrynen. Harry gjorde sitt bästa med att undvika sin mamma då han snabbt gick och satte sig längst bak i bänken bredvid min och Davids. Liam satte sig bredvid Harry så Perrie och Louis fick sitta längs fram i mitten. De såg ganska irriterade ut åt platsen men lät de hållas. Anne log stolt och vände sig sedan mot tavlan.

-       We are going to talk about the homework, put a hand in the air if you’ve read the book about Romeo and Juliet your old teacher gave you.

Jag räckte snabbt upp min hand och log lite för mig själv. Faktum var att jag hade fått tre extra böcker av den gamla läraren då jag hela tiden var ikapp så jag lämnade in uppsatser som ingen annan behövde göra men som höjde mitt betyg något enormt. Harry och Perrie räckte upp händerna fast ganska lågt så man kunde tro att det sträckte sig eller något. Tillslut räckte Louis upp handen och Anne kollade förbryllat på honom.

-       Have you really done it, Tomlinson?

-       Answer, no. Question, can i go to the bathroom?

Klassen började småfnittra när Anne nickade lätt, man såg på henne att hon verkligen hade hoppats på ett bra svar men man såg att hon ändå visste om det på något sätt. Louis reste sig upp och gav mig en snabb blick innan han lämnade klassrummet.

-       So let’s talk about the book because I don’t think he will return today.

Anne vände sig om och började skriva upp frågor på tavlan som vi skulle gå igenom fyra och fyra. Då Harry och Liam satt bredvid mig och David blev det vi i en grupp. Vi satte oss i ett av skolans grupprum och det blev genast knäpptyst, en riktigt obehaglig tystnad. Jag harklade mig lätt i ett försök att bryta tystnaden men det blev bara pinsammare. David började diskutera handlingen i boken med mig vilket jag glatt hände med på och eftersom de andra två inte sa ett ord var det som att vi var helt ensamma. Jag kände Davids hand bakom min rygg och hur han flyttade sig närme så att vi nu nuddade varandras kroppar. Vi skrattade tyst för oss själva vilket säkert såg ganska fånigt ut så jag kollade upp från pappret vi hade fått. Harry och Liam som innan viskat med varandra vände sina blickar mot oss.

-       So Harry, since you read the book you can tell us what you think?

Frågade jag lite försiktigt, rädd för hur Harry kunde vara med Liam omkring sig.

-       You guys seem pretty happy that we don’t speak so why don’t we just keep quite and you can do all the work, yea?

Liam la amrarna i kors och hans röst mörknade ju längre han kom fram till meningens slut.

-       Shut up, I didn’t ask you.

Svarade jag irriterat. Jag var väldigt irriterad, jag tänker inte ljuga. Liams ansiktsuttryck visade mig att jag faktiskt vunnit, så lätt. Antog att han inte gillade att vara kaxig mot tjejer, även ifall de var som jag. Harry hade tagit ett djupt andetag och nickade lite frånvarande.

-       The book was okay I guess. I didn’t like the ending, though. Romeo and Juliet is a bit too romantic for my type. I like books with a bit more war and dectective you know?

-       I know. I liked to book, Romeo and Juliet are a classic. I feel like William Shakespeare gave his soul in this book, and the movie is amazing.

Harry nickade lite och avfyrade sitt berömda lilla leende där smilegroparna poppade fram.

-       Yeah yeah, the book was great, I get it.

Liam verkade helt klart irriterade över vårt lilla djupa samtal och både jag och Harry skrattade åt honom där han stod med armarna i kors lutad mot väggen. Jag hade nästan glömt bort David som satt bredvid mig så jag vände huvudet mot honom och hans ögon skannade nervöst sin omgivning, från Harry till Liam och sedan till mig. Jag slog ihop mina händer och nickade lite obekvämt. Klockan hade passerat 12 vilket betydde att vi skulle sluta lektionen och gå ner till kafeterian så Liam och Harry lämnade snabbt rummet. Jag reste mig upp för att gå mär David tog tag i min arm. Jag vände mig om och kollade frågandes på honom.

-       How can you be so calm around them? You just said shut up to Liam and then laughing with Harry, it’s insane!

-       I just am, okay! They are not going to ruin my time in school, it’s important for me to get high grades and make my mother proud, and Harry is alright. He’s nice to me, he knows what I’m going thru when Louis is picking on me.

Han skakade lätt på huvudet och log ett litet leende.

-       Insane.

Upprepade han igen innan han också lämnade rummet. Jag följde strax efter honom och hann faktiskt ikapp då han stod vid sitt skåp som var ganska nära salen vi var i. Tillsammans gick vi till mitt skåp och lämnade mina saker och sedan till kafeterian. Kafeterian var väldigt stor, man var dock tvungen att köpa sin mat ifall man skulle äta där vilket kanske inte var det bästa men maten var så sjukt god (ibland) att det inte gjorde något. Det fanns två aoutomater med snacks och en där man kunde köpa dricka. Alla bord var stora och runda vilket gjorde att när man satt ensam såg det löjligt ut då man hade så mycket plats. Idag var en av dagarna där det inte alls var någon god mat, fiskgratäng med potatis. Jag hatade verkligen fisk, allt som kom från havet tålde jag inte, varför har jag ingen aning. Därför styrde jag mina steg mot aoutomaterna och ställde mig i den korta kön på två människor. När det var min tur köpte jag två frallor och en flaska med vatten att skölja ner det med. När jag skulle gå till bordet där Katherine, David och Taylor satt tog någon tag i min axel och snurrade runt mig ett halvt varv. Mina ögon mötte Perries glada leende då hon var en aning längre än mig.

-       Faith, can you promise me on thing?

-       After that pub thing, I don’t think so. You’re nice and stuff but you could have stopped Louis from sending my mother that text.

Hennes leende försvann och blev till ett streck innan hon nickade självständigt.

-       You’re right! I should have stopped him… Give me another chance?

Hon kollade hoppfullt på mig och gungade fram och tillbaka med kroppen, till slut gav jag upp och nickade lite motvilligt.