---

Jag hade klarat mig genom den riktigt pinsamma matte lektionen. Jag hade tänkt sätta mig bredvid tönten som jag faktiskt lärt mig namnet på, Albert var hans namn och var väldigt trevlig, men precis innan jag skulle sätta ner min väska knuffade Louis bak mig till platserna vi hade suttit på min första matte lektion här i London. Då jag inte orkade säga emot lät jag honom hållas och satte mig på plats, men prat blev det inget. Han pratade på då han inte alls var fokuserad på omvärlden, kommenterade mina kläder, frågade ifall märket gjorde ont – vilket det gjorde – men även ifall jag skakade på huvudet såg han igenom mig och skrattade bort det istället. Jag som brukade göra minst femton tal på en lektion var så borta att jag endast gjorde fem, tänk dig! Fem tal på en hel timma, helt sjukt! Även när lektionen var slut följde han efter mig till mitt skåp och ut på parkeringen då vi slutade för dagen. Då jag kände hans ögon på min ryggtavla blev jag ganska nervös och fumlade med mina nycklar, de föll till marken så jag böjde mig ner för att ta upp dom, väl där nere kollade jag bakåt på Louis som stod och bet sig i underläppen med blicken fäst på min rumpa. Jag rätade på ryggen fort och höjde händerna.

-       Do you mind? You’ve been following me, what do you want?

-       Nothing special, I just wanna show you that I can be different.

Jag höjde ögonbrynen och skrattade sarkastiskt.

-       You’re not so different since you’re stalking me.

-       True.

Han ryckte lätt på axlarna och blinkade lätt med sitt högra öga innan han stoppade ner sina händer djupt i fickorna och blängde surt på de som stod och kollade. Jag drog upp den svarta och tråkigt nog smutsiga bildörren och satte mig till rätta i sätet. Innan jag kunde åka hem skulle jag hämta Lucas på sin lacrosse träning vilket var på ett fält inte så långt från skolan men bestämde mig ändå att ta bilden dit. Istället för att köra ut på stora vägen åkte jag åt andra hållet så jag kom bakom matsalen där Louis tryckt upp mig mot väggen innan Perrie fick sin smäll. Sen fortsatte jag på en liten väg ända tills jag såg människor som spelade. Jag parkerade bilen enkelt då jag såg Lucas komma gående. Han gick med två andra killar som säkert gick i samma klass som honom. En av killarna pekade på mig och höjde ögonbrynen. Lucas nickade sammanbitet men slappnade sedan av och skrattade. När han kom fram till bilen kollade jag intressant på honom för att försöka få ur vad de hade sagt.

-       I saw how they pointed at me, what did they say?

-       You don’t have to know that.

Muttrade han irriterat och vände sig mot fönstret.

-       Fine.

Svarade jag tillbaka och tryckte ner gaspedalen.

 

Väl hemma sprang Lucas snabbt upp på sitt rum som vanligt, säkert för att ta en dusch eller något. Jag gick in i köket och greppade om en banan innan även jag skulle sticka upp för att fortsätta med matten då Juan stoppade mig med handen.

-       You mother and dad wanted me to tell you that the whole family are invited to dinner at 6 o´clock today. It is another rich family so you should dress up nice with a dress or something.

Han pratade med en ton nästan som en robot och jag listade ganska snabbt ut varför. Mamma hade säkert övat med honom på vad han skulle säga, annars brukade han aldrig säga mother eller it is istället it’s. Han var en riktig genvägs person som gillade att förenkla sin engelska.

-       How do we know this family?

-       The man in the family is your dads boss.

Jag nickade lite frånvarande och försökte tänka mig hur de skulle se ut men kunde inte alls föreställa mig något.

-       Why couldn’t just mom tell me herself? I live in the same house as she.

-       She didn’t have time and your dad is working so he couldn’t either.

Jag kollade bort mot kontorsdörren som stod halv öppen, pappa satt vid datorn med glasögonen på och ögonen spända på skrämen. Jag gav klockan som satt på väggen ovanför dörren en snabb blick för att räkna ut att jag hade två och en halv timma på mig att duscha, sminka mig och välja ut en outfit. Utan att säga något mer till Juan tog jag två steg i taget upp för trappan. Jag svängde upp till toalettdörren för att jag hade tänkt och duscha så jag kunde ta det lugnt men ju närmre jag kom badrummet hördes strålarna av duschen. Jag bankde hårt på dörren och ett högt grymtande från Lucas hördes ut genom de små springorna och ventilen.

-       You have to hurry Lucas, we are going on dinner at 6!

-       I already know that! Mom told me just when we got home.

Jag drog ihop ögonbrynen och kollade på dörren ett tag, osäker på om jag skulle säga något men bestämde mig för att vara tyst och istället gå tillbaka till mitt rum. Jag drog ut lådan där jag hade alla mina klassiska och fina klänningar till stora evenemang med antingen pappas jobb som nu eller bara olika möten med de skolor jag haft. Jag tog fram två stycken olika vita klänningar, den ena var lång med en bar axel och den andra var den korta klänningen som jag haft på Liams födelsedag. Det var väldigt lätt att välja då jag aldrig gillat långa klänningar, de släpades oftast i marken då jag är så kort. Jag lät det blommiga hårbandet vara kvar i min låda denna gången och tog istället fram en stor rosett som jag kunde sätta på bakhuvudet. Till smycken tog jag fram ett ganska stort halsband som bara var en svart triangel på och några ringar som jag la på mitt sminkbord. Vid denna tiden hade Lucas duschat färdigt så jag hoppade in i den redan varma duschen och tog en ganska lång dusch, sminkade mig och drog på mig klänningen med ett par ballerina skor. Jag kollade på mig själv efter att ha tagit på mig smyckerna och log självsäkert för mig själv. Jag kollade på klockan som visade halv 6 vilket var den tiden som vi egentligen skulle varit ute på vägen. Jag trippade ner för trappan där alla redan stod påklädda.

-       Finally, We have been wating Faith, did you brought your bikini? I think we will bath in a hottub, they just rang and since it’s a wonderful evening they thought why not.

-       You could have told me you were waiting and let me go get it since you didn’t told me as usual.

Mamma satte en hand över hjärtat som att det sårade henne vilket bara var löjligt men det blev snabbt bortviftat. Efter att jag hämat min bikini som jag personligen inte trodde att jag skulle använda gick alla ut samtidigt och satte oss i min range rover då det var den största bilen vi hade vilket betydde att jag fick köra – som jag verkligen hade tur över då både mamma och pappa är ursla. Bilfärden dit tog endast en kvart så jag förstod egentligen inte varför vi behövde åka så tidigt. Huset var hur stort som helst, man kunde ju bara undra hur många rum det fanns innuti. Vid ingången kunde man skymta vatten, inte direkt som en vanlig pool utan mer som en helt egen sjö precis utanför huset. Huset var fint upplyst med lampor som lyste på huset och det var verkligen hur vacker somhelst. Värdinnan stod redan på plats när vi kom fram till dörren och hon presenterade sig som Johanna. Vi blev varmt välkomnade in och huset inomhus var minst lika fint som utomhus. En man kom upp bakom Johanna och presenterade sig som Simon, pappas chef. När vi hade hängt av oss jackorna gick vi in i vardagsrummet där vi fick en liten välkommsdrink för att lätta upp stämningen lite.

-       Kids come down, we have guests.

Ropade Johanna upp för trappan och ganska snart for fyra stycken tjejer ner för trappan, de hade säkert helt egna rum i huset, kanske därför det var så stort. Jag hälsade snällt på de två som var äldst och sen lite mer barnsligt uppförande till de som var yngst, tvillingar fick jag reda på att de var. Vi alla satte os tillrätta i sofforna, jag satte mig bredvid Johanna. Hon la sin hand på mitt knä och log ett varmt leende.

-       Wait until you meet my son and Simons daughter. They should be one year older than you. It was a miracle that I could bring my son here, he’s not the mother-loving type, lives at his own place for now.

Jag nickade lite och kollade på några tavlor som hängde ovanför den lockande brasan som stod och värmde upp rummet.

-       Here they are! Mr. And mrs. Codrington, this is my son and Simons daughter.

Jag vände huvudet med ett leende att få träffa nya människor men mitt leende blev till ett streck och drickan jag precis skulle svälja för att prata satte jag i halsen. Jag hostade förfärligt men när jag fått tag i mig själv nickade jag lite till personerna som kommit ner.

-       Louis, Emily…

Sa jag så formellt som möjligt.

-       You already know each other?

Frågade Johanan glatt. Säkert så glad över att vi skulle isåfall komma bra överens och ses varenda dag men så var det inte, långt ifrån det.

-       Sure we do.

Flinade Louis överlägset, han visste att han hade övertaget med andra ord. Vilket störde mig något enormt. Denna kvällen skulle jag nog minnas långt fram i tiden.

---

Jag kollade irriterat på tanten som stod framför mig i dörröppningen. Hon trängde sig förbi mig och in i min lägenhet.

-       This is disgusting Louis, I should really come and clean someday.

Hon syftade nog på de använda tallrikarna på köksbordet och kläderna på golvet så jag skakade bestämt på huvudet och stängde dörren med en smäll.

-       No, you should not. The reason why I moved out so early was because I wanted a private life! I don’t need a mom who tells me what to do, okay?

Hon viftade bort det med handen och gick längre in i lägenheten innan hon vände sig mot mig. Hennes envishet var något jag säkert hade ärvt av henne.

-       You nee…

Hon avslutade början av meningen och kisade med ögonen in i mina. Hon tog några små steg mot mig och tog upp handen till mitt ansikte. Precis när hon skulle röra mig backade jag ett steg så hon snubblade framåt en aning.

-       Louis, are you high?

Hon flämtade efter meningen och kollade in i mina röda ögon. Jag gnuggade dom med båda händerna och ryckte på axlarna.

-       I don’t know, you tell me. Svarade jag ointressant.

-       Oh please, sweetheart. I may not be the best mother in the world but I know that you have to move on in your life. Get a girl, be in love.

Jag tog tag i det närmsta jag kunde få vilket var en vas med en vissen blomma i och kastade den rakt ner i marken vilket fick tanten att hoppa till av skräck.

-       Don’t you come here and try to tell me about love because you fucking don’t know what you’re talking about! You’ve had more than 10 boyfriends so just stop!

Hon nickade knappt synligt och drog sin kofta hårdare runt sin kropp.

-       Well… You and Emily can always come and live with me and her dad. Our house is more cozy than this. By the way, do you know where Emily is. I actually came here to see her.

Hon gick sakta mot dörren för att gå samtidigt som hon pratade och när hon stod framför dörren puttade jag verkligen ut henne från lägenheten.

-       Just remember what I said, you need to find someone you can give all this freetime of yours.

Med de orden sagda från hennes del stängde jag dörren mitt framför ansiktet på henne. Om hon bara visste hur jag försökte få kontakt med Faith. Kanske inte på det sättet som tanten trodde men jag försökte få med henne på mitt spel vilket var nästan lika. Om jag nu skulle vara tvungen att ändras visst, jag säger go for it.

 

Efter bråket dagen före

Jag knackade lätt på dörren där Zayn och Perrie hade gått in. Som svar fick jag nästan dörren rakt in i huvudet och en arg Zayn. När han såg att det var jag mjuknade hans ansikte och försökte le ett litet leende som poppade upp i hand högra mungipa.

-       You can come in. Sa han lätt och pekade på Perrie som satt med ett blött papper på sin kind.

Jag gick in med små steg vilket säkert var irriterande för Zayn då han ville stänga dörren så snabbt som möjligt men tillslut stod jag framför Perrie och skakade på huvudet.

-       I’m sorry for all this. It’s my fault, Louis would never hurt you if it wasn’t for me.

-       Stop talking, Faith. This, Hon pekade på sin nu blåa kind och skakade på huvudet. Was not your fault.

Jag bet tag i min underläpp och kollade på Zayn som även han skakade på huvudet.

-       Louis can be a fucking pain in the ass sometimes. I know I should keep low since I’m not so high ranked in the group but no one hurts my girlfriend, that’s a fact. If Louis had someone, he would understand. I actually thought he liked you the first time I saw you. You could someting in his eyes. Zayn gick fram till Perrie och hälpte till att blöta kinden samtidigt som han pratade lågt för sig själv.

Han yttrade några ord till Perrie vilket lät som There you go babe, innan han kysste hennes panna lätt. Det var hur sött som helst.

 

Dagen efter

Efter att ha smsat med Perrie hela kvällen dagen före gick jag trött i korridorerna och praktiskt tagit släpade min väska efter mig. Perrie mådde bra men ville stanna hemma så Zayn stannade såklart hemma med henne vilket var ännu sötare än när han kysste hennes panna. Jag hade redan haft mina två första lektioner och var nu på väg till matten. Med blicken ner i golvet fick jag en hård smäll i huvudet som att jag gick in i något, i detta fallet någon. Mina böcker ramlade ur min famn och spridde sig överallt runt mina fötter.

-       I’m so sorry I didn’t…

Jag kollade upp på vem jag gått in i och de blåa ögonen mötte mina. Allt annat gick så fort, jag blev upptryckt mot de skåp som stod närmast och jag märkte klart och tydligt alla blickar som hade vänt sig mot oss.

-       I’m sorry for being a dick all the time but why don’t I return the favor?

Hans mun var precis vid mitt öra då han viskade orden och ännu en gång kände jag hans varma andedräkt mot min hud. Jag ville dra bort honom med ändå inte då det kändes för skönt. Min envisa sida vann tillslut då jag desperat försökte komma ur hans grepp.

-       Let me go you douche bag!

-       You really need to work on your bad comments, they aren’t good.

Jag kände hur hans läppar tog kontakt med huden precis nedanför mitt öra och i ren reflex flämtade jag till. Det dröjde inte så länge innan jag insåg vad han höll på mig då han bet tag i området han sugit på och det började göra smått ont. När han drog sig bakåt hade han världens största leende på läpparnaoch höjde ögonbrynen när han hade släppt mig men jag inte rörde en muskel. Tillslut tog jag upp handen till det ömma området och kollade ilsket på killen framför mig.

-       Fuck you, Louis!

-       No, I rather fuck you if I can choose.

Jag blängde äcklat på honom och tog upp mina böcker som fortfarande låg kvar på golvet. Då jag visste att jag skulle ha matte letade jag desperat efter mitt skrivhäfte som jag verkligen behövde till matte lektionen men då Louis harklade sig kollade jag upp från golvet och på honom där han stod med det blåa häftet i handen.

-       Let’s go have math, shall we? All these eyes are annoying me.

Han såg till att säga det sista högt då alla blickar försvann och återgick till det de innan hållt på med. Jag tog mitt häfte ur hans händer med ilska och frustration innan jag gjorde min väg mot matte salen med Louis hack i häl. På något sätt visste jag att detta bara var början av Louis ständiga tortyr, om jag bara visste hur mitt liv skulle se ut.

 

http://www.youtube.com/watch?v=yf4dYMXJ_mY

 

Kolla in Emilias blogg ffonebandonedirection där hon skriver grymma fanfics! Hon har skrivit 3 färdiga fanfics och håller då på med He's back.

 

En del av prologen har ni här, vill ni läsa hela får ni helt enkelt gå in på bloggen :)

”So, why did they do this to you?” frågade jag försiktigt och hjälpte honom att gå framåt. ”I don-don´t really know. It´s not the first time Zayn do-does something like that” stammade han försiktigt så fort vi klev ut på asfalten igen. Han tittade sig skrämt omkring. ”Zayn? As in who?” frågade jag ännu en gång, fortfarande förvirrad över vem denna Zayn var. ”Yo-you don´t kn-know who he is?”. Jag skakade på huvudet. ”I don´t know who you are either”, flinade jag och lät ett lågt skratt lämna mina läppar. ”Oh i´m so-sorry, i´m Marcel”,han rodnade lätt och tittade ner i marken medan vi gick. ”No need to apologize, i´m Samantha, but call me Sam”. Marcel nickade förstående och pekade åt hållet vi skulle. Han mamma kom körandes längs med vägen och saktade in bredvid oss på trottoarkanten. ”My little baby, thank you for helping him”, hon gav mig en vänlig blick innan hon la armarna om sin omtumlade son. ”Mum, stop it” mumlade han tyst och jag kunde inte hjälpa att le.

Jag gick i tystnad tillbaka in i skolan och tog upp min mobil för att smsa tjejerna. Jag hade ju trots allt missat halva lektionen. Just som jag fick upp våran sms dialog smälldes en dörr upp framför mig och jag stannade chockat upp. ”You, you son of a bitch!” röt den mörkhåriga killen och jag ryggade skrämt tillbaka. Så detta var alltså Zayn? Vad hade jag gjort honom? Han tog hotfullt ett steg mot mig och stirrade stint in i mina ögon. ”I´m fucking suspended because of you, but i´ll tell you what nerd. I´ll be back, and when i am you better watch that fucking life of yours”.

 

 

 

 

David stormade fram till mig och jag nickade sammanbitet. Han drog sitt finger under mina ögon och det var då jag fattade att jag grät, mycket. Jag kollade bak på de andra av gruppen och Perrie förde handen upp till munnen. Hennes ögonbryn drog ihop sig argt och vände sig sedan mot den dörren där Louis stod och pratade med Niall och Liam.

-       Louis fucking Tomlinson!! What did you do to her?!

Perries röst ekade i hela kafeterian och allt blev tyst. Folks blickar vände mot den skrikande Perrie och till mig med blöta kinder.

-       What are you talking about Perrie?

Louis röst var lugnare och tystare så man var tvungen att anstränga sig mer för att höra, speciellt eftersom allt jag nästan hörde var mina höga snyftningar. Perrie pekade på mig bestämt och ställde sig nu precis framför honom. De viskade med varandra och man märkte helt klart att Louis blev irriterad på henne. Jag drog armarna runt min egna kropp och kollade mig omkring. Blickarna var helt och hållet på mig så jag kände mig väldigt obekväm i situationen.

-       Louis! 

Då vissa flämtade till och Emily ropade på sin bror visste jag att något var på gång. Perrie låg på golvet med handen om sin kind och man kunde skymta hur den redan började färga sig lila och röd. Louis stod med handen i luften så man förstod exakt vad som hade hänt. Zayn var snabbt vid Perries sida och man såg hur ilska bubblade upp inom honom. Snart -praktiskt taget- hoppade Zayn på Louis och knuffade honom bakåt. Med tanke på hur snäll jag trodde Zayn var visste jag inte att han kunde bli så arg, jag borde vetat eftersom de inte släpper in alla personer som vill i gruppen, man måste ha potential.

-       Hey hey, hey!

Det var Anne som hade kommit in i kafeterian med stormsteg. Hon sprang fram till Louis och drog honom åt sidan. De utbytte några tysta meningar innan Louis gick ut på parkeringen igen. Zayn gick tillbaka till Perrie och med henne sedan in på toaletterna. Jag hade slutat gråta då jag förstod att Perrie nu hade det mycket värre så jag drog mig ur Davids kram – som jag inte ens visste att jag var i – och sprang efter Zayn och Perrie. Ingen skulle få bli skadad bara för att jag är dum i huvudet.

 

Jag gick runt byggnaden så det skulle se ut som att jag precis kom in i kafeterian igen och tänkte på det jag sagt. Det var ett stort framsteg för mig skulle jag säga. Jag kanske kallade henne bitch och tryckte upp henne mot väggen och hotade henne men vafan, en förbättring än det jag brukade göra! Jag sa faktiskt förlåt, hon borde ta det på rätt sätt. Jag gick in genom portarna som jag tidigare gått in i och både Niall och Liam var snabbt framme vid min sida.

-       What did you talk about?

-       Nothing specia…

Mer hann jag inte säga då Perries röst ekade i kafeterian.

-       Louis fucking Tomlinson!! What did you do to her?!

Jag tog en djup suck och drog en hand genom mitt hår. Självklart var hon tvungen att ställa till med en scen.

-       What are you talking about Perrie?

Frågade jag trots att jag visste exakt vad hon pratade om. Hon stormade sig fram till mig och fan ta hon och hennes längd då hon faktiskt nådde upp för att kolla rakt fram i mina ögon.

-       You know what I’m talking about. You’re treating her like an object, like a doll with no feelings. She finally gave me another chance and I promised to stick up for her when you’re messing up.

Hon hade nu sänkt rösten till en viskning och hennes pekfinger pekades anklagande på mitt bröst.

-       How do you know it was me who made her crying like a fucking two year old?

-       That’s why! You’re always making fun of her just because she’s different, just stop it and try to act normal, but I guess that’s too much to ask since your drunk and worthless dad and mom raised you!

Utan att riktigt tänka efter höjde jag min han och slog till henne rakt över ansiktet. Jag kunde absolut inte hjälpa när någon gjorde mig arg, det var som en kanon skjuts inom mig och åker upp i armen vilket får den att avfyras, slåss så att säga. Perrie låg nu på golvet och långt inom mig så ångrade jag inte vad jag hade gjort. Ingen ska få säga något sånt om min familj, ingen.

-       Louis!

Jag kollade på Emily och sedan på Faith som såg helt förstörd ut. Hennes mascara hade runnit så hon var alldeles svart under ögonen. Jag hann inte granska henne mer då jag kände något hårt på bröstet och flög bakåt en meter ungefär. Han fortsatte att putta mig och lika så jag honom. Ifall han skulle fortsätta vara såhär kunde jag lätt bara sparka ut honom i gruppen, speciellt eftersom han är den näst nyaste. Jag hade tyckt minst om Harry då han dejtade Emily men nu tror jag Zayn toppar min hatlista, i alla fall inom gruppens kretser.

-       Hey hey, hey!

Det var Harrys mamma Anne som kom rusande in och drog bort mig från Zayn, vilket jag inte förstod då det var Zayn som började, eller, tekniskt sätt var det jag eftersom jag slog till Perrie men som sagt, hon får skylla sig själv.

-       Louis stop this right now or I will go get the principal.

-       Love to!

Med dom orden gav jag både Zayn, Perrie och Faith en sista blick innan jag gick ut. Min frustration tog över då jag smällde min knytnäve hårt in i tegelväggen några gånger. Blod började sippra ut från såren som jag fått av det men jag kunde inte bry mig mindre. Det ända jag brydde mig om nu var att fucking Faith förändrade hela vår grupp. Perrie hade aldrig vågat stå upp mot mig om inte Faith skulle varit en sån lipsill, Zayn skulle inte slått till mig om det inte vore för att Perrie var en idiot. Allting är Faiths fel, jag fattar inte varför jag inte fixat henne än, jag hade bestämt mig för att ha med henne i min lista på tjejer som varit med i mina spel. Hur fick jag ta reda på. Jag gick till baksidan av skolan där gruppen brukade stå och tog fram påsen jag hade i fickan. Det var ett av mina senaste inköp av droger. Det är dumt, men hjälper när man bara vill glömma. Jag började bli borta ju mer jag tog och till slut var det som att världen var en grym plats att vara på. Egentligen så kom jag inte ihåg allt men jag gick hem, tog sönder några tallrikar, rökte ännu mer, drack något litet och däckade i soffan, detaljerna kom jag inte ihåg. Jag vet bara att dagen efter mådde jag skit men var tvungen att gå upp ändå då flera knackningar ljöd på dörren. När jag öppnade dörren ångrade jag mig genast.

-       What do you want, mom.

 

 

-       I can give you one more chance but I am not getting involved with the boys buissness and Emily doesn’t seem to like me that much so I think I will stay away from her too.

Perrie nickade ivrigt men slutade när jag nämde Emily, snabbt ändrade hon sig och istälet för upp och ner blev det åt sidorna. Ett flin bredde sig ut på hennes läppar och ett lätt skratt flög ur hennes lungor.

-       Emily doesn’t hate you. She’s just protective, over Louis. It’s funny because Louis is protective over Emily.

-       Why is Emily so protective when it’s just me?

-       That’s the question we all need to figure out, right?

Jag ryckte på axlarna lite frånvarande då jag redan var inne i mitt huvud och försökte lista ut varför.

-       I guess so.

Jag hörde hur Emily ropade på henne över kafeterian och Perrie höjde handen lätt som ett tecken på att hon hörde.

-       Sit with us?

Jag skakade på huvudet och pekade på bordet där David, Lucas och Katherine satt och glodde på oss men så fort jag vände mig om återgick de till det intressanta vita bordet.

-       I have my people, but thanks.

Perrie nickade förstående och skuttade sedan tillbaka till Emily och resten utav gruppen. Ifall jag skulle träffat Perrie utan att veta vem hon var tillsammans med och vilka hon umgick med skulle jag lätt gissat på att hon var en sån som jag. En liten tjej med ett liv där det inte hände så mycket, aldrig skulle jag gissat att hon dejtade en tatuerad kille med kompisar som var störda heller. Det var något jag var tvungen att fråga henne någon gång, hur Zayn och hon träffades. Jag gick tillbaka till bordet och tur för mig lät de bli och fråga vad jag och Perrie pratade om. Dock såg man hur mycket Katherine ville utalla meningen men jag gav henne en menande blick att det verkligen inte var tid för det just nu. Jag hade hunnit äta upp minst halva min fralla när jag kände den brinnande blicken i min ryggtavla.

-       Louis is looking at you, Faith.

Viskade Lucas så lågt att knappt jag själv hörde vad han sa. Jag vände hvuudet åt hållet som han kollade åt och mötte Louis ögon. Han gestade med huvudet att jag skulle komma med eftersom han stod i mitten av gruppen eller muren som man kan kalla det skakade jag bestämt på huvudet och vände tillbaka huvudet. Då Lucas, Kates och Davids blickar höjts och deras kroppar snabbt sjunkit ner i stolarna gissade jag på att han stod bakom mig vilket var en helt rätt gissning.

-       You know, most of the people do what I tell them to do so you’re being very stubborn right now.

Jag ställde mig snabbt upp och vände mig om mot honom. Jag hade en plan att stå upp för mig själv mot honom men då jag kollade rakt fram var mina ögon vid hans bröst så eftersom jag var tvungen att kolla upp fick det mig att gå ner en rang, men jag stod fast vid att vara mig själv.

-       Well, most of the people doesn’t include me, okay? I can do whatever I want and I don’t wanna be around you.

-       Aouch, that almost hurt. Come now, I just wanna talk about something I usully never talk about.

Han tog ett fast tag om arm vilket fick minnerna från gränden att komma tillbaka. Jag stängde mina ögon hårt och skakade på huvudet.

-       I will follow you… just please, let go.

När jag öppnade mina ögon igen kollade Louis på mig med någon slags oro i blicken men den försvann snabbt. Han släppte min arm och pekade mot nödutgången som tur var fanns på andra sidan än vad gruppen stod. Jag gav mina vänner en sista blick innan jag motvilligt gick efter Louis ut på parkeringen där matvarorna hämtades upp. Louis tog upp ett cigarett paket och höll fram det mot mig.

-       I don’t smoke.

-       Of course not.

Han skrattade lite för sig själv innan han la ner cigaretterna igen efter att ha tagit en själv. Han tände den med en mini tändare och lutade sig sedan mot väggen.

-       Go on.

Sa jag lite frånvarande då jag egentligen inte ville höra vad han hade att säga.

-       First, you have to know that his conversation is between you and me. If you tell anyone I’m sure I will get drunk or high and kill you myself.

Han pekade anklagande på mig med cigaretten och flinade åt mitt ansiktsuttryck.

-       I just wanted to make sure you were alright and tell you that I’m sorry for sending the rext to you mom.

Jag nickade och log ett litet snett leende, som jag verkligen skulle väntat med…

-       But, I’m also sorry that your parents raised you as a spoiled bitch.

Det var en omvänding… Jag drog ihop ögonbrynen och pekade på mig själv, jag kunde inte hjälpa att ett skratt bubblade ur mig. Louis blev då ännu mer förvirrad då han nyss förolämpat mig.

-       I am the bitch here? It’s you who are pretending you’re this cool kid but in the reality or deep inside you really care. I can’t believe that Louis Tomlinson has a heart after all.

Han fimpade cigaretten med foten och stormade sedan fram till mig. Han låste upp mina händer ovanför mitt huvud och tryckte sin tyng mot mig så jag satt fast mellan honom och stenbyggnaden – kafeterian då. Mina andetag hade blivit tyngre och hans ögon borrade sig in i mina.

-       Stop pretend you have courage, because I know, deep inside you don’t have that.

Jag hörde på rösten hur han försökte härma mig men det gick inte så bra. Jag försökte dra åt min mina armar men det var helt lönlöst. Han sänkte sig ner till mitt öra och nuddade sina läppar lätt under örat.

-       Now, remember what I can do, bitch.

Med dom orden gick han runt byggnaden istället för in istället och jag gick på mina nu klena och darriga ben in till mina vänner, mina riktiga vänner.

 

---

Det hade gått två veckor sen dagen i gränden och jag hade varken sett Louis, Niall eller Liam sen dess. Zayn och Harry såg jag i skolan varje dag med Perrie och Emily men var för rädd att fråga vart de andra var någonstans. Egentligen så behövde jag inte veta men jag kände ändå för att tacka Louis på något sätt. Han hjälpte ju faktiskt mig i gränden, även ifall han nästan slog ihjäl mannen. Jag försökte övertala mig själv att mannen förtjänade det men ingen förjänar att dö nu när jag tänker tillbaka. Jag hade dock kunnat jobba hårdare då jag inte behövde oroa mig för Louis då han inte var här. Kunna ha på mig vad som helst utan hans kommentarer på matten. Jag hade många frågor till honom, varför han ändrades, varför han hatar alla, varför han hatar livet. Då han gick runt och var sur hela tiden antog jag att han hatade livet. I alla fall, det var torsdag, en bra dag kände jag på mig. När mina klasskompisar förstod att jag faktiskt stod upp mot Louis började de prata med mig, fråga mig hur jag kunde. Det var en konstig fråga då jag inte ens visste själv hur, det var väll något från min New York sida där man kan säga ifrån och ringa polisen som kallade. Som sagt, svårt att förklara. Jag hade mina böcker till engelskan hårt tryckta mot bröstet och då jag memorerat hela skolan i huvudet styrde jag mina steg mot den tredje engelska salen. Jag tog min plats bredvid en av mina nya kompisar David. Han kom från Sverige och flyttade till London bara en månad innan jag flyttade dit. Han var riktigt snäll, lyssnade ifall jag hade något att prata om och var helt enkelt bäst. David var ett år yngre än mig. Alltså var han lika gammal som min bror men då han var väldigt smart i mellanstadiet hoppade han över femman direkt till sexan. Han var dock väldigt mogen och ifall jag inte skulle känt honom skulle jag gissat på att han var äldre än vad jag själv var.

-       You good Faith?

-       Yeah, I’m fine. You?

-       I’m more than fine, we have a new teacher and she’s supposed to be hot!

Jag flinade åt honom och nickade lätt men ironiskt. Jag tog upp mina böcker och gick igenom vår läxa till imorgon lite snabbt.

-       Hello class. I am mrs Styles and I’m gonna be your new english teacher.

Jag kollade upp när hon nämde Styles. Mrs Styles eller Anne som Harry hade berättat att hon hette kollade på klassen med ett leende. Hon kollade mot dörren där jag såg att fyra personer stod.

-       Louis, Liam, Harry, Perrie. Thank you for joining us today.

-       It’s always my pleasure, isn’t it Anne.

Svarade Louis spydigt men ändå formellt. Hon pekade på honom med pennan i en passande gest och höjde ögonbrynen. Harry gjorde sitt bästa med att undvika sin mamma då han snabbt gick och satte sig längst bak i bänken bredvid min och Davids. Liam satte sig bredvid Harry så Perrie och Louis fick sitta längs fram i mitten. De såg ganska irriterade ut åt platsen men lät de hållas. Anne log stolt och vände sig sedan mot tavlan.

-       We are going to talk about the homework, put a hand in the air if you’ve read the book about Romeo and Juliet your old teacher gave you.

Jag räckte snabbt upp min hand och log lite för mig själv. Faktum var att jag hade fått tre extra böcker av den gamla läraren då jag hela tiden var ikapp så jag lämnade in uppsatser som ingen annan behövde göra men som höjde mitt betyg något enormt. Harry och Perrie räckte upp händerna fast ganska lågt så man kunde tro att det sträckte sig eller något. Tillslut räckte Louis upp handen och Anne kollade förbryllat på honom.

-       Have you really done it, Tomlinson?

-       Answer, no. Question, can i go to the bathroom?

Klassen började småfnittra när Anne nickade lätt, man såg på henne att hon verkligen hade hoppats på ett bra svar men man såg att hon ändå visste om det på något sätt. Louis reste sig upp och gav mig en snabb blick innan han lämnade klassrummet.

-       So let’s talk about the book because I don’t think he will return today.

Anne vände sig om och började skriva upp frågor på tavlan som vi skulle gå igenom fyra och fyra. Då Harry och Liam satt bredvid mig och David blev det vi i en grupp. Vi satte oss i ett av skolans grupprum och det blev genast knäpptyst, en riktigt obehaglig tystnad. Jag harklade mig lätt i ett försök att bryta tystnaden men det blev bara pinsammare. David började diskutera handlingen i boken med mig vilket jag glatt hände med på och eftersom de andra två inte sa ett ord var det som att vi var helt ensamma. Jag kände Davids hand bakom min rygg och hur han flyttade sig närme så att vi nu nuddade varandras kroppar. Vi skrattade tyst för oss själva vilket säkert såg ganska fånigt ut så jag kollade upp från pappret vi hade fått. Harry och Liam som innan viskat med varandra vände sina blickar mot oss.

-       So Harry, since you read the book you can tell us what you think?

Frågade jag lite försiktigt, rädd för hur Harry kunde vara med Liam omkring sig.

-       You guys seem pretty happy that we don’t speak so why don’t we just keep quite and you can do all the work, yea?

Liam la amrarna i kors och hans röst mörknade ju längre han kom fram till meningens slut.

-       Shut up, I didn’t ask you.

Svarade jag irriterat. Jag var väldigt irriterad, jag tänker inte ljuga. Liams ansiktsuttryck visade mig att jag faktiskt vunnit, så lätt. Antog att han inte gillade att vara kaxig mot tjejer, även ifall de var som jag. Harry hade tagit ett djupt andetag och nickade lite frånvarande.

-       The book was okay I guess. I didn’t like the ending, though. Romeo and Juliet is a bit too romantic for my type. I like books with a bit more war and dectective you know?

-       I know. I liked to book, Romeo and Juliet are a classic. I feel like William Shakespeare gave his soul in this book, and the movie is amazing.

Harry nickade lite och avfyrade sitt berömda lilla leende där smilegroparna poppade fram.

-       Yeah yeah, the book was great, I get it.

Liam verkade helt klart irriterade över vårt lilla djupa samtal och både jag och Harry skrattade åt honom där han stod med armarna i kors lutad mot väggen. Jag hade nästan glömt bort David som satt bredvid mig så jag vände huvudet mot honom och hans ögon skannade nervöst sin omgivning, från Harry till Liam och sedan till mig. Jag slog ihop mina händer och nickade lite obekvämt. Klockan hade passerat 12 vilket betydde att vi skulle sluta lektionen och gå ner till kafeterian så Liam och Harry lämnade snabbt rummet. Jag reste mig upp för att gå mär David tog tag i min arm. Jag vände mig om och kollade frågandes på honom.

-       How can you be so calm around them? You just said shut up to Liam and then laughing with Harry, it’s insane!

-       I just am, okay! They are not going to ruin my time in school, it’s important for me to get high grades and make my mother proud, and Harry is alright. He’s nice to me, he knows what I’m going thru when Louis is picking on me.

Han skakade lätt på huvudet och log ett litet leende.

-       Insane.

Upprepade han igen innan han också lämnade rummet. Jag följde strax efter honom och hann faktiskt ikapp då han stod vid sitt skåp som var ganska nära salen vi var i. Tillsammans gick vi till mitt skåp och lämnade mina saker och sedan till kafeterian. Kafeterian var väldigt stor, man var dock tvungen att köpa sin mat ifall man skulle äta där vilket kanske inte var det bästa men maten var så sjukt god (ibland) att det inte gjorde något. Det fanns två aoutomater med snacks och en där man kunde köpa dricka. Alla bord var stora och runda vilket gjorde att när man satt ensam såg det löjligt ut då man hade så mycket plats. Idag var en av dagarna där det inte alls var någon god mat, fiskgratäng med potatis. Jag hatade verkligen fisk, allt som kom från havet tålde jag inte, varför har jag ingen aning. Därför styrde jag mina steg mot aoutomaterna och ställde mig i den korta kön på två människor. När det var min tur köpte jag två frallor och en flaska med vatten att skölja ner det med. När jag skulle gå till bordet där Katherine, David och Taylor satt tog någon tag i min axel och snurrade runt mig ett halvt varv. Mina ögon mötte Perries glada leende då hon var en aning längre än mig.

-       Faith, can you promise me on thing?

-       After that pub thing, I don’t think so. You’re nice and stuff but you could have stopped Louis from sending my mother that text.

Hennes leende försvann och blev till ett streck innan hon nickade självständigt.

-       You’re right! I should have stopped him… Give me another chance?

Hon kollade hoppfullt på mig och gungade fram och tillbaka med kroppen, till slut gav jag upp och nickade lite motvilligt.

 

Halloj där ute!

Det kommer komma ett kapitel nu i slutet av veckan någon gång då jag ska ha prov och har pluggat för fullt de senaste dagarna, imorgon fyller jag även år så kommer inte kunna skriva då heller (det är även imorgon vi ska ha prov) :)

Så ni vet det och inte förväntar er kapitel imorgon eller i övermorgon :))

 

---

Så jag berättade aldrig för Katherine vad som hänt precis innan jag blivit inbjuden in i huset av hennes farmor. Hon hade precis förlåtit mig och jag behövde verkligen inte att hon skulle behöva skrika eller prata om hur dåliga dom är för mig, jag hade fattat det då. Dock så visste jag att ifall jag skulle hålla inne det och inte berätta för henne just nu skulle det nog blivit större än vad det egentligen var bara för att jag på något sätt ljugit för henne. Jag bestämde mig för att inte berätta då ingen annan förutom jag ändå skulle kunna berätta, Louis skulle hon ju aldrig gå nära ändå. Jag och Kate satt nu i deras källare där de hade en bar och hemmabio. Vi hade suttit på någon dålig dektektiv film så vi båda satt med ögonlocken halvt nere. Det var då jag kom på en sak jag glömt att fråga henne.

-       Katherine, can I ask you a question?

-       Sure, but it’s Kate.

Hon pekade på sig själv när hon ännu en gång påminde mig om hennes namn. Det var inte så att jag glömt av, mer att jag tyckte Katherine var ett fint namn som hon borde vara stolt över. Mycket finare än Faith i alla fall. Du anar inte hur många som gått runt och sagt: Faith, all you need is faith. Visst, det kanske inte låter taskigt men det var inte så jag menade, mer att det var irriterande. Verkligen alla mina kompisar, inte kompisar och släkt uttalade den meningen minst 3 gånger per dag under min svåra tid med bullimi.

-       I like Katherine, it’s a beautiful name.

Hon log ett litet leende och nickade sakta.

-       But only you can call me that, it’ll be a friendship thing.

-       Yeah, sure but Katherine… The boys said they only hurt… people, who like… deserve the hate. Why are they picking on you if that’s true?

Hennes leende försvann och hon började nervöst att pilla med sina mjukisbyxor.

-       It’s complicated Faith. I’m not saying that they’re right about it but yes, I’ve done something but that’s in my past. They’re not only hating on the people who deserves it, why would they be picking on you for example?

Hon hade faktiskt en poäng med detdär. Vad hade jag gjort dom egentligen? Jag hade bara flyttat hit och velat få en ny start, bli fri. Istället kändes det som att redan första dan blev jag som en hund i strypkoppel, kanske överdrivet men skit it. Jag kände mig som det och jag kunde inte komma loss. Louis och de andra i gruppen hade kopplet i sina händer och de drog och drog, jag kom närmre och närmre deras umgänge.

-       You have right as always, that’s why I like you.

Hon log ett brett leende och vände sedan blicken mot den vita projektduken igen. Hennes ögonbryn drog ihop sig förvirrat och äcklat.

-       Why are we watching this?

Hon pekade irriterat mot duken och höjde ögonbrynen. Jag skakade på axlarna vilket fick både jag och hon att vika oss i skratt. Vi stängde av filmen efter vårt skrattanfall och gick sedan upp på hennes rum igen. Jag hade glömt att skicka en bild till mamma som bevis så jag tog ett snabbt kort på Kates ryggtavla när hon sprang upp för trappan och skickade, förhoppningsvis skulle hon kunna sova under natten med beviset. Kate hade tagit fram några tonårs tidnigar som vi kunde läsa i ifall vi skulle få tråkigt och några mer kuddar till sängen för att få ett bra ryggstöd. Vi både satte oss bredvid varandra med varsinn tidning i händerna.

-       I know you don’t wanna talk about it but can I ask a question about Louis?

Hon nickade lite frånvarande och såg nästan lite rädd ut vad jag skulle fråga.

-       Has he always been like this, or is it just a thing he have started?

-       No. I know it’s like a surprise but he used to be really kind, good in school and dorky.

Hon lät ett litet skratt lämna hennes lungor efter meningen och skakade på huvudet.

-       It all started two years ago. He was a top student but something in his life changed, he didn’t wanna talk about it. Not even with his favorite teacher, mr Walker.

Min blick som tidigare varit ner i tidningen fölg upp på Kate.

-       The math teacher?

-       Yeah, believe it or not. He was Louis best friend the first year, Louis really can math. He’s like a boy verision of you when it comes to that. That doesn’t matter now, Louis is failing only in math because he wanna show mr Walker he have changed, it’s weird but yeah. He was gone a few weeks from school and came back with Niall, another boy in the same class with piercings and a bad attitude. A few months later Liam came in the picture. He already had the tattoos and the bad boy look so only a week after he moved here to London he joined Louis group. When Liam came it all just went down a hill, they started to beat innocent people to show power and then it started. Zayn and Harry made the group a little nicer though, I can admit that Harry have been nice to me a lot but I couldn’t tell the others, If i did he would stop and come after me. But that doesn’t belong to this story.

Under tiden som Katherine hade berättat blev min mun större och större, speciellt under delen där Louis faktiskt var snäll. Det var svårt att tro efter allt som hade hänt men odjuret blev tillslut en snäll kung som dansade iväg med sin skönhet. Jag hade alltid undrat ifall Louis hade någon kärlek, troligen inte men någon gång skulle jag våga mig på och fråga. Svaret på den frågan kunde han i alla fall ge mig.

-       I used to be friends with Perrie you know. That’s why i got so angry when you said she invited you to Liams birthday thing. Perrie used to invite me to those things but not anymore, i don’t know why though.

-       Really?

Frågade jag intressant. Perrie och Katherine var svårt att se tillsammans men jag antar att det var samma med mig och Perrie.

-       Yeah, really. Not for long though. She was my friend the first year, then she fell for Zayns charm and they got togheter quick to be honest. I have to admit i thought they were cute when they just got togheter but then she stopped talking to me. It was also she who told the whole school that I was gay, I trusted her that much so I told her when I shouldn’t. The funny thing is that I liked her, this was before I got togheter with my ex. She didn’t know but it was a big thing for me.

Jag vred svagt på huvudet och nickade, la en hand på hennes ben och viskade ett lätt ’’It’s okay’’.

 

---

Jag gick aldrig till skolan den fredagen. Det var inte värt att bara gå i skolan en timme så jag mejlade till skolan i mammas namn om att jag varit sjuk. Jag skulle inte få ogiltlig frånvaro bara för att Louis är en idiot. Egentligen var det inte bara Louis som var en idiot utan Niall, Liam och Emily. Zayn hade inte gjort någonting än så jag kunde inte riktigt döma honom men Perrie och Harry skulle jag nog kunna komma överens med. Det var nu lördag kväll och hela familjen satt framför tvn med popcorn i händerna. Klockan var runt halv 8 så vi hade precis ätit klart.

Efter Perries snygga sminkning på mig hade jag börjat med den stilen, som sagt, inte för mycket men ändå snyggt. Min mobil gav ifrån sig ett lät plingande ljud jag slängde mig över den så inte mina föräldrar eller Lucas skulle hinna läsa meddelandet.

 

From: Katherine (: 19:27

I’m so sorry Faith. I really am. You can be friends with whoever you want, I have nothing to say about that so, I’m sorry.

Jag log lite smått och nickade för mig själv.

To: Katherine (: 19:29

It’s okay. You had right about them, they are trouble. Perrie and Harry are okay though. They are nice to me but Louis is an asshole!

 

From: Katherine (: 19:29

Tell me about it… Would you like to come over, you can sleep here if you’d like.

 

To: Katherine (: 19:34

Sure, I’ll be there round 8.

Jag la ner telefonen på soffbordet och harklade mig för att få uppmärksamheten av mina föräldrar bort från tvn. När deras blickar vändes mot mig log jag ett brett leende.

-       You know that I love you right and I would love you even more if you can say yes to this tiny little thing. Well, can I sleep over with Katherine tonight?

-       Oh no young lady, you are grounded if you could not tell.

-       Please? It’s Katherine, you know the girl I have been telling you about. She is not like Louis and the others, she is like me.

Pappa hade vridit tillbaka huvudet till tvn då han inte ville vara med på vårat mor och dotter prat så jag kollade hoppfullt på mamma.

-       Just for know! See this as an early birthday present, be home at four tomorrow at least.

-       Yes, I promise. Love you to death mother.

-       Love you too.

Jag gav henne en lätt puss på kinden och skuttade sedan upp för trappan. Jag packade ner några saker som skulle vara bra att ha under en övernattning i en lite större väska och drog fram några andra kläder – eftersom jag ändast gick i mjukis kläder. Jag drog av mig min hoodie och mjukisbyxor innan jag satte på mig ett par svarta jeans och vit stickad tröja. Min mobil gav ifrån sig samma läte som innan så jag började gå mot sängen där jag slängt den tidigare. Jag trodde att det skulle vara Katherine men jag hade visst fel.

From: Unknown 19:49

I did enjoy the show you gave me ;)) / Louis

 

To: Unknown 19:49

What do you mean?

 

From Unknown 19:53

Well, your balcony is wide open.

 Jag kollade mot min balkong där dörrarna stod vidöppna precis som han sagt. Jag drog efter andan och sprang ut i kylan. Louis stod lutad mot grannens vita staket och gav mig ett leende och en vink. Jag skakade på hvuudet äcklat och stängde dörrarna hårt. Han gjorde mig verkligen illamående. Jag tog mina saker och gav en snabb blick på klockan. Jag skulle komma cirka fem minuter över åtta utan några stopp på vägen såklart. Jag drog på mig mina bruna boots och gröna jacka innan jag ännu en gång trippade ner för trappan.

-       Bye. I will see you tomorrow.

-       Bye honey. Remember, only Katherine and I want a picture so I can be sure and sleep tonight!

-       Of course.

Jag rullade ögonen irriterat och lämnade huset. Louis stod inte kvar på sin plats så jag kunde äntligen andas ut ordentligt. Solen hade gått ner så endast gatalamporna lyste upp vägen framför mig. Några få bilar körde förbi mig ibland men aldrig många på rad. Troligen satt alla och kollade på tv då vädret inte var det bästa. Jag skulle precis gå in på Katherines gata när jag kände en hand på min mun och en annan på min mage. Personen drog mig in i den närmsta gränden och mina skrik var förgäves. Gränden var inte kolsvart utan man kunde se från ljuset som fanns på gatan. Handen och armen släppte mig så jag vände mig om snabbt och tryckte mig upp mot väggen.

-       Who is it?!

-       Don’t worry babe. I won’t hurt you, not personal.

En kille som jag verkligen aldrig sett förr klev ut från skuggorna och min kropp tryckte mot väggen ännu mer om det nu var möjligt. Han drog ett finger längs min käke och mina andetag började bli hackiga och tunga.

-       Don’t touch me.

Han lyssnade inte på mitt förslag utan började lyfta upp min stickade tröja så min mage syntes.

-       I said, don’t touch me!

Jag slog till honom över ansiktet, hårt. Han grymtade och spottade ut blod då han säkert bitit sig själv när jag slog till honom.

-       Bitch!

Han tog tag i mina handleder och höjde handen. I ren reflex blundade jag hårt och kände sedan hur hans händer lämnade mina. När jag öppnade ögonen igen låg mannen på marken med en annan person över sig. Personen som låg över mannen kollade upp mot mig och det var då jag såg Louis ansikte. Han vände snabbt huvudet åt mannen igen och slog till honom några gånger i ansiktet. Man kunde klart se blodet på hans händer vilket fick mig att vilka spy. Det tog mig ett tag att fatta vad jag stod och vittnade så jag vände mig om snabbt och sprang ut från gränden. Jag hann springa en bit in på Katherines gata när jag kände ännu en hand runt min handled. Min kropp vändes snabbt om så jag krockade rakt in i Louis kropp.

-       You didn’t see shit back there, got it?

-       Got it.

Stammade jag försiktigt fram.

-       Let me go please…

Han släppte min handled fort och nickade innan han vände sig om och gick tillbaka till gränden. Den här killen var verkligken helt störd. Hela London var helt stört.