Länkbyte
”So, why did they do this to you?” frågade jag försiktigt och hjälpte honom att gå framåt. ”I don-don´t really know. It´s not the first time Zayn do-does something like that” stammade han försiktigt så fort vi klev ut på asfalten igen. Han tittade sig skrämt omkring. ”Zayn? As in who?” frågade jag ännu en gång, fortfarande förvirrad över vem denna Zayn var. ”Yo-you don´t kn-know who he is?”. Jag skakade på huvudet. ”I don´t know who you are either”, flinade jag och lät ett lågt skratt lämna mina läppar. ”Oh i´m so-sorry, i´m Marcel”,han rodnade lätt och tittade ner i marken medan vi gick. ”No need to apologize, i´m Samantha, but call me Sam”. Marcel nickade förstående och pekade åt hållet vi skulle. Han mamma kom körandes längs med vägen och saktade in bredvid oss på trottoarkanten. ”My little baby, thank you for helping him”, hon gav mig en vänlig blick innan hon la armarna om sin omtumlade son. ”Mum, stop it” mumlade han tyst och jag kunde inte hjälpa att le.
Jag gick i tystnad tillbaka in i skolan och tog upp min mobil för att smsa tjejerna. Jag hade ju trots allt missat halva lektionen. Just som jag fick upp våran sms dialog smälldes en dörr upp framför mig och jag stannade chockat upp. ”You, you son of a bitch!” röt den mörkhåriga killen och jag ryggade skrämt tillbaka. Så detta var alltså Zayn? Vad hade jag gjort honom? Han tog hotfullt ett steg mot mig och stirrade stint in i mina ögon. ”I´m fucking suspended because of you, but i´ll tell you what nerd. I´ll be back, and when i am you better watch that fucking life of yours”.
