Så fort jag kommer hem ska jag börja skriva :) 

Efter att ha lämnat mina böcker i skåpet som Kate så vänligt visat presenterade hon killen som Taylor. Jag gav mitt schema en sista koll för att vara helt säker på vart jag skulle och vilka böcker jag skulle ta med mig. Dagen kunde inte börja bättre än med matte. Jag hade alltid gillat matte och låg alltid en matte bok före alla andra vilket jag bara kunde vara stolt över. Jag tog min matte bok och det nya skrivhäftet innan jag låste skåpet och började följa min karta över skolan till klassrum 14C som låg en trappa upp. Jag var redan försenad med 10 minuter men hade fått en frånvaro lapp av rektorn. När jag stod framför trädörren med de stora siffrorna på. Jag drog in ett djupt andetag innan jag öppnade dörren. Alla blickar vändes emot mig och flera viskningar ekade genom rummet. Läraren var en gammal man med glasögon uppe på huvudet. Han höll i en penna som var till den stora whiteboarden.

-       Hi, you must be Faith. Our new student from New York?

-       Er… yes, that’s me. I’m sorry for my late arrival but I had very hard to find my locker and this classroom so principal Wood gave me this.

Jag hade aldrig varit blyg när det gällde nya människor. Jag stod upp för mig själv och för vem jag var så när jag fortsatte att prata tystnade alla i klassrummet då de var förvånade över mitt positiva beteende. Jag räckte fram min frånvaro lapp till läraren men han bara viftade bort den lätt.

-       I don’t need it. I believe you, I know it can be hard your first day. Take a seat wherever you want, were just about to start working in our books.

Jag nickade tacksamt och lät min blick glida över klassrummet. Alla blickar försvann för att sedan försvinna ner i böckerna som låg framför dem. Det fanns tre platser lediga, en bredvid en kille som såg ut att vara värsta nörden och de andra två stod bakom en helt tom bänk. Jag ville sätta mig bredvid nörden men när han petade ut en näskråka och drog av den under bordet lät jag bli. Jag gick istället mot det tomma bordet och la ner mina böcker. Killen som satt i bänken bredvid lutade sig över till min sida och kollade sig omkring för att inte behöva fästa blicken på mig.

-       I really don’t think you should sit there… We have class with the 3rd graders and Lo…

En hög smäll fick alla, även läraren, att hoppa till. Av någon anledning hade jag en aning om vem det var, gissa vem som hade rätt. Louis och Niall snubblade in i klassrummet med ett flin på läpparna båda två.

-       Mr Tomlinson, you’re late and I also talk to you mr Horan. You both know how I feel about you missing time of this class when you always were here early just two years ago.

-       Well, things change. Deal with it! Spottade Louis fram taskigt.

Hans blick gick bort till bänken där jag satt och man såg hur Niall precis skulle slänga ut sig en taskig kommentar då hans ögonbryn drog ihop sig i ett irriterat uttryck. De utbytte några låga viskningar och pekade bort mot nörden några gånger. Tillslut kom Louis mot mig och precis som förväntat satte han sig på stolen bredvid. Jag kollade bevärat ner i matteboken som jag lagt framför mig för att börja med det som jag älskade mest.

-       You’re a math genius, I did not look up that when I heard you were moving to London. Muttrade han vid min sida. Jag försökte mitt bästa att ignorera honom men hans röst gav mig gåshud genom hela kroppen, absolut inte av välbehag. Jag drog motvilligt upp min blick för att se Niall sitta irriterat bredvid nörden som såg väldigt rädd ut.

-       Don’t worry about Niall. He’s just mad because you took his chair.

-       Well, I don’t mind moving so we all can be happy, yea?

Jag började med att resa mig upp men en hand grep tag i min handled. Av ren reflex drog jag ut mig handen hårt och kollade surt på den roade killen bredvid mig.

-       There’s no problem. Besides, I don’t think you want to sit next to that dork anyways.

Trots att jag inte vill sitta bredvid honom hade han rätt. Jag gillade inte att döma folk men när man kletar ut snorkråkor under bänken tar det stopp. När jag satte mig ner på platsen igen avfyrades ett leende mot mig från Louis. Jag greppade om min penna och började lösa talen som stod framför mig, vad som helst för att glömma killen bredvid mig. Läraren gav mig och Louis några tveksamma blickar då och då under hela lektionen, även så de flesta eleverna.

-       I just have to say, you look really sexy in a skirt.

Jag kollade upp honom med uppspärrande ögon men hans blick var under bänken där jag hade mina ben. Jag skiftade mig lite obekvämt i stolen och drog ner blicken igen. Jag kunde inte se Louis göra några mattetal under hela lektionen vilket irriterade mig lite, det blev bara värre när läraren inte sa till. Tillslut var klockan halv 11, matte i 2 timmar på morgonen fick verkligen mitt huvud att börja arbeta, vilket såklart var härligt. Jag tog mina böcker och tryckte dom mot bröstet innan mina fötter styrde mig snabbt ut ur salen. Jag hörde hur Niall och Louis hade en kort konversation bakom mig medans jag gick.

-       What the fuck, dude?! Why did you let me sit next to the dork?

-       Chill out! I’m just fucking with her.

-       Fine, but not again!

Mer av konversationen hörde jag inte då jag börjat gå mot trappan. Enligt schemat som jag fortfarande höll i handen hade vi håltimme på 1 ½ timma. När jag lämnat mina böcker i skåpet sprang jag in i Kate igen vid hennes skåp.

-       Hi Faith! How went first class?

-       Good, no one told mem about having the same math class as the seniors though.

-       Oh my… What did he do?

-       Nothing, he just sat next to me, not much of a talk. Ljög jag.Hon nickade kort och tog ut sina engelska böcker. Kate! I have free period and I really need some coffee, is there a starbucks nearby?

-       Yes, in the city, it’s not far away from here. Maybe a 5 to 10 minute drive, it depends on the traffic.

-       Thanks! See you.

Jag vinkade lätt ut henne innan jag försvann ut från skolan. Flera grupper av olika människor stod vid sina bilar och bara pratade. Den svarta lacken på min bil glänste i solen vilket fick mig att bli så stolt. Jag vet att jag inte borde vara så stolt av en så fin bil och skryta över mina saker, men visst får man skryta lite va?

Jag hoppade lätt in i förar sätet och startade min bil för att sedan backa ut från parkerings platsen. Jag kunde skymta resten av gänget som bestod av Harry, Zayn, Liam, Emily och Perrie. Deras blickar var vända mot andra sidan av gatan där Niall och Louis stod. De gick över gatan precis framför mig så jag sjönk ihop i sätet så mycket som det gick. Som tur var, la de inte märke till mig så jag fortsatte skönt att köra vidare. Som tur var så var vägen inte full med trafik. Säkert bara för att folk jobbade eller var i skolan. Som Kate sagt var jag framme i stan på bara några minuter och en stor Starbucks skylt visade utanför en söt butik som hon beskrivit. Jag vet inte varför men jag hade alltid gillat Starbucks. När jag var mindre tvingade jag i mig kaffe bara för att börja gilla det så jag skulle kunna köpa mer på Starbucks, ganska konstigt men jag ångrade det inte!

Jag var någonstans mellan sömn och verklighet då jag långt borta hörde mitt alarm som ständigt började om på nytt. Jag grymtade högt och försökte sträcka mig efter alarmet men ju mer jag sträckte mig desto längre bort hördes alarmet. Jag öppnade till slut ögonen och kollade mig yrvaket omkring. Klockan som tidigare suttit på bordet bredvid sängen stod nu på golvet framför fönstret som var vidöppet. Gardinerna fladdrade med vinden utåt och himlen var kolsvart. När jag vände mitt huvud framåt igen såg jag en figur som jag snabbt fattade var Louis. Han stod där med blodiga händer, en cigarett i handen och bakom sig en svart soppåse som det rann blod från. Louis släppte cigaretten rakt ner på golvet så en lätt låga började brinna innan hans fötter rörde sig mot mig. När hans ansikte var precis framför mitt log han det äckliga leendet, höjde handen och…

 

Jag satte mig raklång i sängen med svetten rinnande ner från pannan. Mina andetag var tunga och ansträngande. Min blick gick över till väckarklockan bredvid mig som spelade melodin jag haft i drömmen. En dröm. Varför hade jag haft en dröm om Louis?! Jo, kanske för att det var en mardröm och att han var läskig, det var svaret. Min hand slog lätt till knappen så ljudet i rummet slutade att låta. Jag gnuggade mina ögon irriterat och steg upp ur sängen så mina bara fötter nuddade det kalla golvet. Jag hade spenderat tre dagar i rummet och nästan alla mina viktigaste saker var då på plats. Vi hade jobbat flitigt så jag hade inte hunnit se Kate. Första skoldagen skulle ske, en torsdag där solen faktiskt stod högt på himlen. Jag gick över till den stora spegeln för att sätta upp mitt hår i en bulle på toppen av mitt huvud. Jag tog sedan min hoodie och gick ner för den långa trappan och in i köket där Juan stod och lagade mat.

-       Good morning, Faith. Slept well?

-       Good enough I guess.

Han ställde fram en tallrik med toast, äggröra och några bacon mitt framför mig. Jag började med att äta min toast för att sedan lämna kvar det mesta av äggröran och båda baconen.

-       Eat all of it. You will need my awesome breakfast today, I can tell it’s going to be a long day for you.

Jag skakade bara på huvudet och drack upp juicen som han ställt framför mig i sista minuten. När jag lämnat en blick åt klockans håll och insett att jag bara hade 20 minuter kvar på att sminka mig, välja kläder och såklart se ifall någon av mina vänner från New York var online på Skype. Jag började såklart med att sminka mig då jag alltid brukade spilla puder eller rouge på kläderna. Jag valde en rätt så enkel sminkning som bestod av mascara, eyeliner och rouge. Jag gillade inte att ha så mycket smink och egentligen var det ingen idé att ta på mascara då min fransar var kolsvarta och väldigt långa så det såg ut som att jag hade det hela tiden. Till kläder fick det bli en färgglad crop top – med axelband – och en svart kjol som avslutades strax efter rumpan och började på midjan så endast en liten bit av min mage kunde synas. Till skor tog jag mina rosa Doc martens och några armband och ett halsband för att avsluta hela klädseln. Istället för att ta en jacka packade jag ner en kofta i min väska ifall det skulle bli för kallt. Mitt hår drog jag bara borsten genom några gånger och lät det sedan ligga över axlarna. Jag slängde en blick på klockan som satt ovanför min dörr ännu en gång. Jag kunde i alla fall prata med mina kompisar i fem minuter innan jag skulle vara tvungen att köra till skolan. Jag slängde upp locket på min dator och loggade in på Skype. Som vi planerat var min förra bästa vän online så jag ringde snabbt upp henne med kameran som var inbyggd i min macbook pro.

-       Hello birdie. Skrek hon rakt in i micken när hon väl såg mig. Jag flinade lite åt henne innan jag svarade med ett leende.

-       Hi Tina. Tina var som sagt min bästa vän. Hon och jag hade varit bästa vänner ända sedan förskolan med något bråk här och där men vi förlät alltid varandra och bråkade om vem som skulle säga förlåt först - För båda ville säga förlåt först - därför var vi bästa vänner.

-       How’s London? I wish I could visit you sometime you know. I miss my bird.

Av någon anledning så hade hon börjar kalla mig fågel ända sedan vi gick i femman och hade ett maskerad party med skolan. Jag hade då klätt ut mig till en fågel och Tina hade tyckt jag var så vacker så hon började kalla mig fågel eller birdie.

-       It’s good I guess, I miss New York. Tina, I really have to go now, first day of school you know.

-       Okay, Bye sweetie.

-       Bye.

Jag tryckte på den röda luren, stoppade ner min dator i min väska och skyndade ut till garaget. Vi hade totalt fyra bilar. Mest för att alla skulle ha varsin så det alltid fanns en bil hemma. Min skönhet var en Range Rover som jag älskade till döds. Jag satte mig till rätta i det mjuka sätet och la mina händer på ratten som jag så många gånger rört vid. Bilen rullade lätt ut från uppfarten och hamnade till rätta på vägen. Skolan låg inte så långt ifrån huset men ändå tillräckligt långt för mig att behöva åka bil eller buss. Det tog mig cirka 10 minuter till skolan vilket gav mig en kvart att hämta upp schema och böcker i så att säga rektorn kontor. Mina fingrar bleknade då jag greppade min väska hårdare när blickarna vändes mot mig efter att jag hoppat ur min bil. Min blick var fastklistrad ner i marken hela vägen från parkeringen till kontoret. Bakom ett skrivbord gjort av trä satt en man i cirka 50 års åldern med vitt skägg och hår. Han kollade upp på mig när han hörde att dörren öppnades och log ett svagt leende.

-       You must be Faith, yea?

-       Yes that’s me, sir.

-       I have you’re schedule right here, just let me go get your books for the classes you will be attending. Remember that you can choose one extra class if you want to but don’t feel forced.

-       Thank you. I think I want this week and then decide if I feel to choose an extra class.

Han nickade nöjt innan han gick iväg för att hämta böckerna. Han kom tillbaka lika snabbt som han lämnat. En hel trave böcker sattes ner mitt framför mig tillsammans med ett vanligt papper och en penna.

-       Just sign this paper and then you may go to your first class. I hope you will enjoy the school.

-       Thank you.

Jag log ett fejk leende och lämnade sedan kontoret som gav mig kalla kårar. Hoppningsvis skulle jag aldrig behöva sitta där något mera. Korridoren utanför var nu full med ungdomar som gick fram och tillbaka, in och ut ur klassrum. Mina ögon skannade av lappen jag fick tillsammans med schemat för att veta vilket skåp jag skulle ha. Det ända som stod var att det fanns i den södra delen av skolan vilket förvirrade mig.

-       Faith! Jag vände mig emot rösten som jag så väl kände igen. Kate kom gåendes mot mig med en trave böcker i famnen och en kille vid sin sida.

-       Kate! Thank god I found you, can you help me? I don’t know where my locker is suppose to be, this is so confusing.

-       Don’t worry, just follow me, it’s not that hard.

Jag nickade lite osäkert och gav killen som fortfarande stod vid hennes sida ett lätt leende innan vi tre gick bort mot nästa korridor.

 

 

 

Efter att jag lämnat kassorna utanför dörren – med överdrivet mycket mat i! – gick vi hem till Katherine igen. Som jag anat bodde hon med sin farmor, Elisabeth, men blev ofta kallad för Beth. Hon hade gett oss några kakor på ett fint blått fat med rosor ingraverat och två glas mjölk. Vi satt nu på hennes rum som var ett typiskt ’’tjej rum’’.

Det var ganska stort då även de bodde i de rika kvarteren, sängen var ljus rosa med en fin lite mörkare rosa pläd som låg på halva sängen. Golvet var en heltäckningsmatta och bilder på henne och hennes mamma och pappa skulle jag tro hängde på väggarna.

Vi hade hunnit prata om både min familj och hennes familj innan jag ställde ifrån mig mitt glass på hennes skrivbord. Jag drog benen mot mitt bröst och puttade mig längre upp på sängen.

-       Tell me about them Katherine. Jag kollade seriöst på henne då hon försökte fästa sin blick på något annat än mig.

-       First of all, call me Kate. Började hon lugnt med blicken ner i täcket. Jag väntade ganska otåligt på ett svar på min fråga och till slut gav hon upp.

-       Look, Faith. They’re just trouble. There’s five of them as you maybe could tell, Niall, Zayn, Liam, Harry and the leader, Louis. The girls are Perrie and Emily, Perrie are Zayns girl and Emily are Louis sister but I think she has a thing for Harry. Ohwell, everyone in our age up to 30 are afraid of them, it’s like they own half of the town, there’s nothing we can do. We can’t go to the police because no one wants to be the witness of what they are doing, drugs and stuff like that. They are coming to school almost every day, I think it’s some kind of power thing cause we’re younger. What I’m trying to say Faith, stay out of trouble. With other words, don’t talk to them, look at them or think about them!

Jag försökte ta in allt som hon sagt när jag kom på något som jag undrade över ända sedan vi stod där utanför affären.

-       Why did they call you gay-kate? Man märkte hur hon stelnade till bredvid mig så jag la en lugnade hand på hennes axel som ett tecken på att hon inte behövde fortsätta.

-       Err… well. I’m gay and it’s no longer a secret. Svarade hon så tyst som möjligt. Jag nickade förstående och log ett litet leende mot henne så att hon förstod att jag inte alls hade någonting emot det.

-       You’re special, no need to be ashamed. Viskade jag lågt men ändå så hon kunde höra. Hon nickade och torkade bort en tår som glidit ner för kinden.

-       You’re special too, that’s why I want you to stay away from them. You’re different, you don’t know the rules and they're gonna take advantage of that. You need to be careful Faith, this isn’t like New York. They’re smart, they hide the evidence and if you don’t have any evidence the sheriff can’t do anything.

Jag viskade ett snabbt ok innan vi lämnade samtalsämnet. Jag lät min blick vandra över hennes rum.

-       So who’s your girlfriend, Kate?

Frågade jag retsamt vilket jag snabbt ångrade då hon stelnade till och hennes ögon började tåras.

-       My girlfriend is dead. She couldn’t take the hate from them so she killed herself, In her room. She just strangled herself with a necklace I gave her last christmas. It was a heart.

Nu hade flera tårar fallit på täcket och jag mådde verkligen illa då det var jag som hade fått henne att minnas igen.

-       I’m so sorry.

-       No need to be sorry, but I appreciate it.

   Jag hade gått hem några minuter efter då det började mörkna ute. Jag började gå på samma trottoar jag hade gått på när jag gått till Kate men allting var så mycket läskigare nu när Kate berättat alla läskiga saker som hände i London. Jag drog min jacka tätare omkring mig då regnet nu börjat ösa ner från himlen. Mitt hår låg blött längs mina axlar och maskaran hade säkert smetat ut sig, mina kläder klistrades fast på min kropp och mina skor var fulla med vatten. Det kändes som jag gått i evigheter vilket fick mig att kolla upp från mina skor som jag kollat på hela vägen. Jag kände inte alls igen området jag nu stod i. Jag var fortfarande i de rika kvarteren men vart visste jag inte. Min uppmärksamhet vändes åt en skugga som snabbt gick förbi. Mitt huvud vände sig snabbt åt det hållet bara för att se killen med brunt spretigt hår som Kate hade presenterat som Louis. Han stod med händerna djupt begravda i fickorna på hans skinnjacka och hans hår som innan varit spretigt låg nu platt på huvudet av regnet.

-       You’re Lost. Konstaterade han mer för sig själv. Jag skakade sakta på huvudet och fingrade lite på min mobil som låg i fickan tillsammans med min hand.

Han flinade bara och började ta små steg mot mig. Det äckliga leendet han hade på läpparna var långt ifrån trevligt och behagligt. Snarare obekvämt och retsamt.

-       I know you’re lost because your house is on the third road and you’re on the fifth.

Han stod nu precis framför mig vilket jag fann väldigt äckligt. Han äcklade mig något enormt, när vi mött dem utanför affären var jag rätt så stark men nu när jag visste deras historia – i alla fall det viktigaste – ändrades det något enormt. Små skakiga andetag lämnade mina läppar när jag snabbt vände mig om och började gå mot den tredje gatan. Fötterna som innan stått stilla bakom mig hade nu börjat gå och av vad jag hörde följde de efter mig i en snabb takt. När jag nått mitt hus och kände mig säker vände jag mig om så att även Louis stannade till av chock.

-       Why are you following me?

Frågade jag så irriterat och spydigt som möjligt. Han log bara ett snett leende och bet sig lite i läppen där en rund läpp piercing satt. Det var just nu jag la märke till tatueringarna han hade mest på den högra armen och piercingarna som satt på läppen och ena det högra ögonbrynet. På ena örat hade han små pluppar och dödskallar till örhängen över hela örat – jag kanske överdrev lite.

-       Maybe I’m not following you. I can actually live on this street.

Jag lät ett skratt lämna mina läppar, ett överdrivet ironiskt skratt.

-       Yeah right, this is the rich street.

Han ryckte bara på axlarna och log det där äckliga leendet igen. Precis innan jag skulle gå in i mitt hus igen avbröt hans röst mig.

-       Faith? Jag vände mig om och väntade på svar. See you in school.

Han blinkade lätt med ögat innan han försvann in på en främmandes trädgård. 

 

 

Mina fötter rörde sig långsamt över den grusiga trottoaren och min blick var hela tiden fäst på någonting framför mig. Folk kollade på mig med blickar som var svåra att tyda, troligen på grund av min lätta klädsel. En vit klänning och ett par sandaler, inte direkt något man skulle gå runt i när hela himlen var täckt av mörka moln. När jag gått cirka 3 kvarter – som var enligt Juans beskrivning – försökte jag skymta något tecken på en affär. En tant skulle precis gå in genom två stora grindar med ett par matkassar i handen innan jag stoppade henne.

-       Excuse me. Tanten stannade upp med ett ryck för att sedan vända sig mot mig. Hon kollade på mig med sina gröna ögon i väntan på vad jag ville.

-       Sorry, but do you mind telling me where I can find a grocery store? Ett litet leende lämnade hennes läppar innan hon ställde ner kassorna.

-       Of course sweetheart. If you follow this road and then take to the right you’ll find the store. Medans hon pratade hade en tjej med blont hår som räckte ända ner till midjan kommit ner för den lilla stigen från huset. Tanten vände huvudet mot flickan som troligen var äldre än mig innan hon fortsatte. Katherine darling, could you help this lovely girl to the grocery shop? Flickan som tydligen hette Katherine nickade snabbt. Hennes leende var stort och man blev glad bara av att kolla på henne. What’s your name, love? Jag satte handen för pannan och log.

-       Of course, I’m Faith.

-       You’re from America, right? Katherines röst var väldigt ljus och tjejig vilket jag fann ganska gulligt. Jag lämnade en lätt nick och stod lite pinsamt kvar på stället då tystnaden la sig som en bubbla runt om oss. Let’s go! Fortsatte hon sedan. Hennes långa ben började gå upp bredvid mig och hennes arm krokade min vilket fick mig att hoppa till lite av förvåning.

Jag märkte snabbt att hon var en riktig pratkvarn. Vi hade inte en ända tyst stund när vi gick mot den lilla affären. Trots hennes energi gillade jag henne redan. Jag trodde inte hon skulle vara så snäll som hon faktiskt var när man såg hur hon trött gick ner mot sin… farmor? Mormor? Hur som helst, men när hon såg mig sken hon upp som en sol. En kall vindpust slet sig förbi oss och mina armar drog sig tätare runt min kropp. Till skillnad från mig hade Katherine en stor ylletröja på sig som höll henne varm.

-       Is it always this cold in London? Hon kollade på mig med ett flin och nickade.

-       But sometimes when the sun comes it’s hot, like really hot. But yeah, most of the times it’s raining. Jag formade min mun som ett o och kollade sedan framför mig.

Vi var nu framme vid affären men av någon anledning stannade Katherine tvärt. Hennes blick var fäst på något framför henne. Jag försökte lista ut vad det var men det ända jag såg var några personer, vagnar och bilar. Som att hon förstod vad jag försökte lista ut öppnade hon munnen.

-       It’s the group right outside the door. Hennes röst darrade till lät när hon sa group. Jag kollade på gruppen som hon menade.

Det var 5 killar och två tjejer, alla hade de varsin skinnjacka och såg bara allmänt bad ut. I mitten av deras klunga fanns en pojke med ett par glasögon högt upp på näsan och spretat svart hår. Han hade ett par böcker i ena handen och en matkasse i andra. Gruppen skrattade och knuffade runt killen till varandra. Jag bet mig hårt i läppen för att inte skrika rakt ut. När de fällde honom ner på gatan gav jag upp och skulle precis skrika när en hand lades för min mun. Ett litet tjut hann lämna mina lungor vilket fick hela gruppen att vända sig mot mig. Handen flyttades snabbt bort från min mun och jag kände hur kroppen som innan stått bredvid mig flyttade bakom mig. Pojken lyckade springa iväg med en snabb fart vilket fick mig att bli lättad men när jag sedan märkte att klungan var på väg mot mig började en stor oro att växa inom mig.

-       So gay-kate, who’s your shield? Det var den blonda i gruppen som talade upp. Jag rynkade mina ögonbryn åt hans ordval och sträckte på ryggen en aning.

-       Faith. Svarade jag med så stark röst som jag hade.

-       He didn’t ask you, he asked gay-kate. Det var den brunhåriga med spretigt hår som nu pratade.

Jag lät min blick glida över allihopa. Den ena tjejen hade brunt hår och den andra hade blont. De båda hade piercingar på läppen och näsan. Jag granskade sedan alla killarna för mig själv. Han som talade först hade ju blont hår, han stod längst åt vänster om man inte räknade med tjejerna. Nästa hade knappt något hår alls, endast några små fjun av hårstrån på hans huvud men det var brunt, det var hon säker på. Killen i mitten var den som talade efter, han hade brunt spretigt hår som sagt. Killen bredvid var brunhårig och hade ett stort krulligt bo. Den sista killen hade ett seriöst ansikte och svart hår som man såg tydligt hade överflödigt med vax.

När jag kommit tillbaka till medvetande hade Katherine fortfarande inte svarat på deras fråga.

-       Okay, so let me guess. Your name is Faith Codrington as you said. You’re from New York and you’re daddys little girl. You’re rich and you’re so spoiled by your parents. You have a brother named Lucas but the thing is, you’re not like him at all. You’re different. Killen som stod i mitten gick mot mig samtidigt som han sa den fakta som var lite skrämmande att han visste. Som att han läst mina tankar flinade han stort. I have to know everything about the new ones in my city. Förklarade han lugnt men ändå på något sätt… läskigt. Hans mun var precis bredvid mitt öra när han uttalade de sista orden i meningen. De gick sedan skrattandes i väg och i ren ilska drog jag med mig Katherine in i affären för att avsluta det vi kom hit för, vilket var att handla mat.

 

 

Vad tycker ni om trailern? Se till att lämna en kommentar!
Kapitel 1 kommer upp ikväll så håll ögonen öppna :)

Faith är den perfekta, bortskämda dottern som flyttar till London från New York då hennes pappa flyttat sin verksamhet. Hon är denna oskyldiga lilla 18 åriga flickan med föräldrar som ger henne vad som helst men som knappt bryr sig om vad hon har att säga. När hon väl kommer till London träffar hon nya kompisar i skolan med vissa bättre egenskaper och hemlisar än andra. Det är när killgänget Harry Styles, Niall Horan, Liam Payne, Zayn Malik och Louis Tomlinson kommer in i bilden som allting börjar att ändras. När Faith flyttade till London hoppades hon på att hon äntligen skulle få bli fri från alla bekymmer, men tvärtom blev det då två av killarnas tjejer blir vän med henne. De gör så att hon blir dragen in i våld, droger och olagligheter som polisen aldrig får reda på.