Efter att jag lämnat kassorna utanför dörren – med överdrivet mycket mat i! – gick vi hem till Katherine igen. Som jag anat bodde hon med sin farmor, Elisabeth, men blev ofta kallad för Beth. Hon hade gett oss några kakor på ett fint blått fat med rosor ingraverat och två glas mjölk. Vi satt nu på hennes rum som var ett typiskt ’’tjej rum’’.

Det var ganska stort då även de bodde i de rika kvarteren, sängen var ljus rosa med en fin lite mörkare rosa pläd som låg på halva sängen. Golvet var en heltäckningsmatta och bilder på henne och hennes mamma och pappa skulle jag tro hängde på väggarna.

Vi hade hunnit prata om både min familj och hennes familj innan jag ställde ifrån mig mitt glass på hennes skrivbord. Jag drog benen mot mitt bröst och puttade mig längre upp på sängen.

-       Tell me about them Katherine. Jag kollade seriöst på henne då hon försökte fästa sin blick på något annat än mig.

-       First of all, call me Kate. Började hon lugnt med blicken ner i täcket. Jag väntade ganska otåligt på ett svar på min fråga och till slut gav hon upp.

-       Look, Faith. They’re just trouble. There’s five of them as you maybe could tell, Niall, Zayn, Liam, Harry and the leader, Louis. The girls are Perrie and Emily, Perrie are Zayns girl and Emily are Louis sister but I think she has a thing for Harry. Ohwell, everyone in our age up to 30 are afraid of them, it’s like they own half of the town, there’s nothing we can do. We can’t go to the police because no one wants to be the witness of what they are doing, drugs and stuff like that. They are coming to school almost every day, I think it’s some kind of power thing cause we’re younger. What I’m trying to say Faith, stay out of trouble. With other words, don’t talk to them, look at them or think about them!

Jag försökte ta in allt som hon sagt när jag kom på något som jag undrade över ända sedan vi stod där utanför affären.

-       Why did they call you gay-kate? Man märkte hur hon stelnade till bredvid mig så jag la en lugnade hand på hennes axel som ett tecken på att hon inte behövde fortsätta.

-       Err… well. I’m gay and it’s no longer a secret. Svarade hon så tyst som möjligt. Jag nickade förstående och log ett litet leende mot henne så att hon förstod att jag inte alls hade någonting emot det.

-       You’re special, no need to be ashamed. Viskade jag lågt men ändå så hon kunde höra. Hon nickade och torkade bort en tår som glidit ner för kinden.

-       You’re special too, that’s why I want you to stay away from them. You’re different, you don’t know the rules and they're gonna take advantage of that. You need to be careful Faith, this isn’t like New York. They’re smart, they hide the evidence and if you don’t have any evidence the sheriff can’t do anything.

Jag viskade ett snabbt ok innan vi lämnade samtalsämnet. Jag lät min blick vandra över hennes rum.

-       So who’s your girlfriend, Kate?

Frågade jag retsamt vilket jag snabbt ångrade då hon stelnade till och hennes ögon började tåras.

-       My girlfriend is dead. She couldn’t take the hate from them so she killed herself, In her room. She just strangled herself with a necklace I gave her last christmas. It was a heart.

Nu hade flera tårar fallit på täcket och jag mådde verkligen illa då det var jag som hade fått henne att minnas igen.

-       I’m so sorry.

-       No need to be sorry, but I appreciate it.

   Jag hade gått hem några minuter efter då det började mörkna ute. Jag började gå på samma trottoar jag hade gått på när jag gått till Kate men allting var så mycket läskigare nu när Kate berättat alla läskiga saker som hände i London. Jag drog min jacka tätare omkring mig då regnet nu börjat ösa ner från himlen. Mitt hår låg blött längs mina axlar och maskaran hade säkert smetat ut sig, mina kläder klistrades fast på min kropp och mina skor var fulla med vatten. Det kändes som jag gått i evigheter vilket fick mig att kolla upp från mina skor som jag kollat på hela vägen. Jag kände inte alls igen området jag nu stod i. Jag var fortfarande i de rika kvarteren men vart visste jag inte. Min uppmärksamhet vändes åt en skugga som snabbt gick förbi. Mitt huvud vände sig snabbt åt det hållet bara för att se killen med brunt spretigt hår som Kate hade presenterat som Louis. Han stod med händerna djupt begravda i fickorna på hans skinnjacka och hans hår som innan varit spretigt låg nu platt på huvudet av regnet.

-       You’re Lost. Konstaterade han mer för sig själv. Jag skakade sakta på huvudet och fingrade lite på min mobil som låg i fickan tillsammans med min hand.

Han flinade bara och började ta små steg mot mig. Det äckliga leendet han hade på läpparna var långt ifrån trevligt och behagligt. Snarare obekvämt och retsamt.

-       I know you’re lost because your house is on the third road and you’re on the fifth.

Han stod nu precis framför mig vilket jag fann väldigt äckligt. Han äcklade mig något enormt, när vi mött dem utanför affären var jag rätt så stark men nu när jag visste deras historia – i alla fall det viktigaste – ändrades det något enormt. Små skakiga andetag lämnade mina läppar när jag snabbt vände mig om och började gå mot den tredje gatan. Fötterna som innan stått stilla bakom mig hade nu börjat gå och av vad jag hörde följde de efter mig i en snabb takt. När jag nått mitt hus och kände mig säker vände jag mig om så att även Louis stannade till av chock.

-       Why are you following me?

Frågade jag så irriterat och spydigt som möjligt. Han log bara ett snett leende och bet sig lite i läppen där en rund läpp piercing satt. Det var just nu jag la märke till tatueringarna han hade mest på den högra armen och piercingarna som satt på läppen och ena det högra ögonbrynet. På ena örat hade han små pluppar och dödskallar till örhängen över hela örat – jag kanske överdrev lite.

-       Maybe I’m not following you. I can actually live on this street.

Jag lät ett skratt lämna mina läppar, ett överdrivet ironiskt skratt.

-       Yeah right, this is the rich street.

Han ryckte bara på axlarna och log det där äckliga leendet igen. Precis innan jag skulle gå in i mitt hus igen avbröt hans röst mig.

-       Faith? Jag vände mig om och väntade på svar. See you in school.

Han blinkade lätt med ögat innan han försvann in på en främmandes trädgård.