Kapitel 1 - Isn't it beautiful?

Den svaga brisen drog tag i mitt hår när vi kommit ut från Heathrow flygplats. Folk rusade fram och tillbaka över gatorna och bilarna tutade på varandra på grund av den långa bilkön. Ännu en ny start i ett nytt land. Vi hade flyttat förut men det var bara från Chicago till New York så vi bytte inte land som vi gjorde nu, det var en stor upplevelse. Trots min kärlek till New York kunde jag inte undgå att gilla Londons söthet. De röda bussarna samt telefonkioskerna fanns överallt. En djup suck lämnade mina läppar och jag lät dem vara lätt särade. Min blick vilade på en liten park rakt över vägen, gamla människor satt och matade duvorna, mattar och hussar var ute med sina hundar och vissa bara promenerade. Enligt andras åsikter om London var personerna här mycket otrevligare än de hemma i Amerika. Men som den snälla person jag är skulle jag ge dem en chans att imponera på mig, den amerikanska storstads tjejen.

-       Isn’t it beautiful? Lucas röst fick mig att hoppa till en aning innan jag samlade mig och nickade instämmande.

-       It is indeed. Nothing can beat New York though. Jag såg hur han lätt ryckte på axlarna och sedan gick iväg.

Jag vände mig till slut om och började gå efter min familj. Det var en bit inpå eftermiddag så gatorna var som sagt fulla så det tog lång tid innan vår privata Range Rover körde upp på trottoaren precis bredvid oss. Chauffören var vår kock. Han gjorde bara maten ibland då mamma gillade att gå tillbaka till sitt gamla liv där man faktiskt gjorde maten helt själv. Pappa hade aldrig upplevt den fria känslan innan han träffade mamma. Nu var det min tur att vänta på att hitta sin frihet, jag har inte kommit lång så att säga. Vi packade in vårt bagage och satte oss sedan i den nytvättade bilen. Bilresan till huset var inte speciellt lång, kanske cirka 40 minuter. Huset var stort och vitt med två stora balkonger på andra våningen. Fönsterna och dörrarna var målade i en matt blå färg för att få det att se lite gammaldags men ändå nytt ut. Trädgården var grymt stor. Det fanns buskar överallt och en ganska stor pool på den vänstra sidan precis bredvid en terrass. Det var en stor mur runt hela huset och en fin modern grind. Kocken - som för övrigt hette Juan – pratade lite snabbt med apparaten precis utanför innan grindarna öppnades. Jag måste erkänna att man kände sig som en prinsessa ibland med alla dessa prylar så jag klagade inte direkt. Huset låg granne med fem andra stora hus, deras trädgårdar lika vår. När bilen stannade var alla ute ganska fort. De brydde sig inte om att ta sitt bagage utan sprang bara rakt in i huset. Jag sneglade lite över min axel för att se Juan kämpa med alla väskorna.

-       Do you need a hand? Flinade jag mot honom. Man såg hur han tvekade då ögonen försökte fästa sig på något annat än mig innan han tillslut nickade.

Jag tog tag i några resväskor och vi började gå in i huset tillsammans. Ni kanske trodde att Juan var en gammal gubbe men tvärtom. Han var 20 år och gick aldrig gymnasiet. Han satsade sin tid på matlagningen och var riktigt duktig. Han hade svart spretigt hår och en snygg solbränd kropp. Han var cirka 174 cm lång så ganska så mycket längre än mina 159 cm och det bästa av allt, han var spansk. Vad jag menade med det var att han var en riktig charmör.

När vi släppt av alla väskorna i hallen började jag min lilla utforskning. Jag gick upp på översta våningen först där pappa redan hade hittat sitt nya kontor. De flesta rummen på övervåningen var sovrum. De två rummen med balkongerna som gick ut på framsidan skulle bli mitt och Lucas rum. Sängen var en stor dubbelsäng med ett genomskinligt skynke över. Det fanns en stor vit trådmatta i mitten av rummet och en fin antik byrå precis vid dörren ut på balkongen. Jag brydde mig inte om att kolla igenom de sista rummen på övervåningen då det troligtvis bara var toaletter och gästrum, jag fortsatte istället ner på nedervåningen in i köket. Det fanns en ganska stor köksö i mitten och en bar från vardagsrummet. Det fanns överdrivet många bänkar och skåp men annars var det som ett helt vanligt kök. Vardagsrummet var ganska stort det också. Det fanns en svart soffa som stod på en vit matta med ett glasbord framför. Två fåtöljer fanns bredvid på båda sidorna. En stor bokhylla stod även lutad mot väggen bredvid den stora plasma tv:n. Dörren ut till poolen var en stor dubbeldörr gjord helt av glas. Efter att min rundtur tagit slut var jag tillbaka på parkeringen. Juan stod bredvid sin bil med en lapp i handen som han väl granskade med sina bruna ögon. Jag kom snabbt upp vid hans sida och tog lappen från hans händer. Lappen bestod av olika sorters matvaror som vi skulle få in i kylen och frysen som för övrigt var helt tomt.

-       Are you going grocery shopping? Jag log lite mot honom när han nickade. I can go shopping, I want to se the area so I guess that’s an good idea, don’t you think?

-       Well, If you really want to. I have some things to do. When you’re back just put the bags outside the door, I’ll take them in and start with the dinner, kay? Han blinkade lite lätt med ena ögat och förtrollande som det var nickade jag bara stumt.

Han sprang sedan tillbaka in i huset och lämnade mig med den långa lappen i handen.

 


Kommentarer
Postat av: Emelie

I want to read moore :)

2013-09-16 @ 22:28:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0