Mina fötter rörde sig långsamt över den grusiga trottoaren och min blick var hela tiden fäst på någonting framför mig. Folk kollade på mig med blickar som var svåra att tyda, troligen på grund av min lätta klädsel. En vit klänning och ett par sandaler, inte direkt något man skulle gå runt i när hela himlen var täckt av mörka moln. När jag gått cirka 3 kvarter – som var enligt Juans beskrivning – försökte jag skymta något tecken på en affär. En tant skulle precis gå in genom två stora grindar med ett par matkassar i handen innan jag stoppade henne.

-       Excuse me. Tanten stannade upp med ett ryck för att sedan vända sig mot mig. Hon kollade på mig med sina gröna ögon i väntan på vad jag ville.

-       Sorry, but do you mind telling me where I can find a grocery store? Ett litet leende lämnade hennes läppar innan hon ställde ner kassorna.

-       Of course sweetheart. If you follow this road and then take to the right you’ll find the store. Medans hon pratade hade en tjej med blont hår som räckte ända ner till midjan kommit ner för den lilla stigen från huset. Tanten vände huvudet mot flickan som troligen var äldre än mig innan hon fortsatte. Katherine darling, could you help this lovely girl to the grocery shop? Flickan som tydligen hette Katherine nickade snabbt. Hennes leende var stort och man blev glad bara av att kolla på henne. What’s your name, love? Jag satte handen för pannan och log.

-       Of course, I’m Faith.

-       You’re from America, right? Katherines röst var väldigt ljus och tjejig vilket jag fann ganska gulligt. Jag lämnade en lätt nick och stod lite pinsamt kvar på stället då tystnaden la sig som en bubbla runt om oss. Let’s go! Fortsatte hon sedan. Hennes långa ben började gå upp bredvid mig och hennes arm krokade min vilket fick mig att hoppa till lite av förvåning.

Jag märkte snabbt att hon var en riktig pratkvarn. Vi hade inte en ända tyst stund när vi gick mot den lilla affären. Trots hennes energi gillade jag henne redan. Jag trodde inte hon skulle vara så snäll som hon faktiskt var när man såg hur hon trött gick ner mot sin… farmor? Mormor? Hur som helst, men när hon såg mig sken hon upp som en sol. En kall vindpust slet sig förbi oss och mina armar drog sig tätare runt min kropp. Till skillnad från mig hade Katherine en stor ylletröja på sig som höll henne varm.

-       Is it always this cold in London? Hon kollade på mig med ett flin och nickade.

-       But sometimes when the sun comes it’s hot, like really hot. But yeah, most of the times it’s raining. Jag formade min mun som ett o och kollade sedan framför mig.

Vi var nu framme vid affären men av någon anledning stannade Katherine tvärt. Hennes blick var fäst på något framför henne. Jag försökte lista ut vad det var men det ända jag såg var några personer, vagnar och bilar. Som att hon förstod vad jag försökte lista ut öppnade hon munnen.

-       It’s the group right outside the door. Hennes röst darrade till lät när hon sa group. Jag kollade på gruppen som hon menade.

Det var 5 killar och två tjejer, alla hade de varsin skinnjacka och såg bara allmänt bad ut. I mitten av deras klunga fanns en pojke med ett par glasögon högt upp på näsan och spretat svart hår. Han hade ett par böcker i ena handen och en matkasse i andra. Gruppen skrattade och knuffade runt killen till varandra. Jag bet mig hårt i läppen för att inte skrika rakt ut. När de fällde honom ner på gatan gav jag upp och skulle precis skrika när en hand lades för min mun. Ett litet tjut hann lämna mina lungor vilket fick hela gruppen att vända sig mot mig. Handen flyttades snabbt bort från min mun och jag kände hur kroppen som innan stått bredvid mig flyttade bakom mig. Pojken lyckade springa iväg med en snabb fart vilket fick mig att bli lättad men när jag sedan märkte att klungan var på väg mot mig började en stor oro att växa inom mig.

-       So gay-kate, who’s your shield? Det var den blonda i gruppen som talade upp. Jag rynkade mina ögonbryn åt hans ordval och sträckte på ryggen en aning.

-       Faith. Svarade jag med så stark röst som jag hade.

-       He didn’t ask you, he asked gay-kate. Det var den brunhåriga med spretigt hår som nu pratade.

Jag lät min blick glida över allihopa. Den ena tjejen hade brunt hår och den andra hade blont. De båda hade piercingar på läppen och näsan. Jag granskade sedan alla killarna för mig själv. Han som talade först hade ju blont hår, han stod längst åt vänster om man inte räknade med tjejerna. Nästa hade knappt något hår alls, endast några små fjun av hårstrån på hans huvud men det var brunt, det var hon säker på. Killen i mitten var den som talade efter, han hade brunt spretigt hår som sagt. Killen bredvid var brunhårig och hade ett stort krulligt bo. Den sista killen hade ett seriöst ansikte och svart hår som man såg tydligt hade överflödigt med vax.

När jag kommit tillbaka till medvetande hade Katherine fortfarande inte svarat på deras fråga.

-       Okay, so let me guess. Your name is Faith Codrington as you said. You’re from New York and you’re daddys little girl. You’re rich and you’re so spoiled by your parents. You have a brother named Lucas but the thing is, you’re not like him at all. You’re different. Killen som stod i mitten gick mot mig samtidigt som han sa den fakta som var lite skrämmande att han visste. Som att han läst mina tankar flinade han stort. I have to know everything about the new ones in my city. Förklarade han lugnt men ändå på något sätt… läskigt. Hans mun var precis bredvid mitt öra när han uttalade de sista orden i meningen. De gick sedan skrattandes i väg och i ren ilska drog jag med mig Katherine in i affären för att avsluta det vi kom hit för, vilket var att handla mat.