Jag var någonstans mellan sömn och verklighet då jag långt borta hörde mitt alarm som ständigt började om på nytt. Jag grymtade högt och försökte sträcka mig efter alarmet men ju mer jag sträckte mig desto längre bort hördes alarmet. Jag öppnade till slut ögonen och kollade mig yrvaket omkring. Klockan som tidigare suttit på bordet bredvid sängen stod nu på golvet framför fönstret som var vidöppet. Gardinerna fladdrade med vinden utåt och himlen var kolsvart. När jag vände mitt huvud framåt igen såg jag en figur som jag snabbt fattade var Louis. Han stod där med blodiga händer, en cigarett i handen och bakom sig en svart soppåse som det rann blod från. Louis släppte cigaretten rakt ner på golvet så en lätt låga började brinna innan hans fötter rörde sig mot mig. När hans ansikte var precis framför mitt log han det äckliga leendet, höjde handen och…

Jag satte mig raklång i sängen med svetten rinnande ner från pannan. Mina andetag var tunga och ansträngande. Min blick gick över till väckarklockan bredvid mig som spelade melodin jag haft i drömmen. En dröm. Varför hade jag haft en dröm om Louis?! Jo, kanske för att det var en mardröm och att han var läskig, det var svaret. Min hand slog lätt till knappen så ljudet i rummet slutade att låta. Jag gnuggade mina ögon irriterat och steg upp ur sängen så mina bara fötter nuddade det kalla golvet. Jag hade spenderat tre dagar i rummet och nästan alla mina viktigaste saker var då på plats. Vi hade jobbat flitigt så jag hade inte hunnit se Kate. Första skoldagen skulle ske, en torsdag där solen faktiskt stod högt på himlen. Jag gick över till den stora spegeln för att sätta upp mitt hår i en bulle på toppen av mitt huvud. Jag tog sedan min hoodie och gick ner för den långa trappan och in i köket där Juan stod och lagade mat.

-       Good morning, Faith. Slept well?

-       Good enough I guess.

Han ställde fram en tallrik med toast, äggröra och några bacon mitt framför mig. Jag började med att äta min toast för att sedan lämna kvar det mesta av äggröran och båda baconen.

-       Eat all of it. You will need my awesome breakfast today, I can tell it’s going to be a long day for you.

Jag skakade bara på huvudet och drack upp juicen som han ställt framför mig i sista minuten. När jag lämnat en blick åt klockans håll och insett att jag bara hade 20 minuter kvar på att sminka mig, välja kläder och såklart se ifall någon av mina vänner från New York var online på Skype. Jag började såklart med att sminka mig då jag alltid brukade spilla puder eller rouge på kläderna. Jag valde en rätt så enkel sminkning som bestod av mascara, eyeliner och rouge. Jag gillade inte att ha så mycket smink och egentligen var det ingen idé att ta på mascara då min fransar var kolsvarta och väldigt långa så det såg ut som att jag hade det hela tiden. Till kläder fick det bli en färgglad crop top – med axelband – och en svart kjol som avslutades strax efter rumpan och började på midjan så endast en liten bit av min mage kunde synas. Till skor tog jag mina rosa Doc martens och några armband och ett halsband för att avsluta hela klädseln. Istället för att ta en jacka packade jag ner en kofta i min väska ifall det skulle bli för kallt. Mitt hår drog jag bara borsten genom några gånger och lät det sedan ligga över axlarna. Jag slängde en blick på klockan som satt ovanför min dörr ännu en gång. Jag kunde i alla fall prata med mina kompisar i fem minuter innan jag skulle vara tvungen att köra till skolan. Jag slängde upp locket på min dator och loggade in på Skype. Som vi planerat var min förra bästa vän online så jag ringde snabbt upp henne med kameran som var inbyggd i min macbook pro.

-       Hello birdie. Skrek hon rakt in i micken när hon väl såg mig. Jag flinade lite åt henne innan jag svarade med ett leende.

-       Hi Tina. Tina var som sagt min bästa vän. Hon och jag hade varit bästa vänner ända sedan förskolan med något bråk här och där men vi förlät alltid varandra och bråkade om vem som skulle säga förlåt först - För båda ville säga förlåt först - därför var vi bästa vänner.

-       How’s London? I wish I could visit you sometime you know. I miss my bird.

Av någon anledning så hade hon börjar kalla mig fågel ända sedan vi gick i femman och hade ett maskerad party med skolan. Jag hade då klätt ut mig till en fågel och Tina hade tyckt jag var så vacker så hon började kalla mig fågel eller birdie.

-       It’s good I guess, I miss New York. Tina, I really have to go now, first day of school you know.

-       Okay, Bye sweetie.

-       Bye.

Jag tryckte på den röda luren, stoppade ner min dator i min väska och skyndade ut till garaget. Vi hade totalt fyra bilar. Mest för att alla skulle ha varsin så det alltid fanns en bil hemma. Min skönhet var en Range Rover som jag älskade till döds. Jag satte mig till rätta i det mjuka sätet och la mina händer på ratten som jag så många gånger rört vid. Bilen rullade lätt ut från uppfarten och hamnade till rätta på vägen. Skolan låg inte så långt ifrån huset men ändå tillräckligt långt för mig att behöva åka bil eller buss. Det tog mig cirka 10 minuter till skolan vilket gav mig en kvart att hämta upp schema och böcker i så att säga rektorn kontor. Mina fingrar bleknade då jag greppade min väska hårdare när blickarna vändes mot mig efter att jag hoppat ur min bil. Min blick var fastklistrad ner i marken hela vägen från parkeringen till kontoret. Bakom ett skrivbord gjort av trä satt en man i cirka 50 års åldern med vitt skägg och hår. Han kollade upp på mig när han hörde att dörren öppnades och log ett svagt leende.

-       You must be Faith, yea?

-       Yes that’s me, sir.

-       I have you’re schedule right here, just let me go get your books for the classes you will be attending. Remember that you can choose one extra class if you want to but don’t feel forced.

-       Thank you. I think I want this week and then decide if I feel to choose an extra class.

Han nickade nöjt innan han gick iväg för att hämta böckerna. Han kom tillbaka lika snabbt som han lämnat. En hel trave böcker sattes ner mitt framför mig tillsammans med ett vanligt papper och en penna.

-       Just sign this paper and then you may go to your first class. I hope you will enjoy the school.

-       Thank you.

Jag log ett fejk leende och lämnade sedan kontoret som gav mig kalla kårar. Hoppningsvis skulle jag aldrig behöva sitta där något mera. Korridoren utanför var nu full med ungdomar som gick fram och tillbaka, in och ut ur klassrum. Mina ögon skannade av lappen jag fick tillsammans med schemat för att veta vilket skåp jag skulle ha. Det ända som stod var att det fanns i den södra delen av skolan vilket förvirrade mig.

-       Faith! Jag vände mig emot rösten som jag så väl kände igen. Kate kom gåendes mot mig med en trave böcker i famnen och en kille vid sin sida.

-       Kate! Thank god I found you, can you help me? I don’t know where my locker is suppose to be, this is so confusing.

-       Don’t worry, just follow me, it’s not that hard.

Jag nickade lite osäkert och gav killen som fortfarande stod vid hennes sida ett lätt leende innan vi tre gick bort mot nästa korridor.