-       You have a pretty bad habit of staring at people.

Påpekade han samtidigt som att han nickade för sig själv och drog lite på smilbanden. Jag vek undan blicken snabbt och log även jag.

-       Sorry, I was just wondering how it would feel like having a piercing. Även ifall det inte riktigt var sant så fanns det en del som faktiskt undrade just det.

-       It depends on where you have it. I love mouth piercings and eyebrow but I would never consider having a nose piercing like Perrie and Niall.

Jag nickade lite för mig själv och kollade ut på husen som låg granne med mitt. Louis körde in på vår uppfart och strax efter det var vi båda ute i bilen. Vi ställde oss framför bilen motorhuv och bara stod där egentligen, granskade varandra, rädda för att starta konversationen – eller jag var det i alla fall.

-       Can I ask you a question, Louis?

Frågade jag så försiktigt som möjligt, rädd för hur han skulle reagera men mest rädd för vad svaret skulle bli.

-       Sure.

Han stoppade händerna i fickorna och höjde ögonbrynen i ett tecken på att fortsätta.

-       I know you don’t like the idea of love, but why?

-       Love leads to a relationship, a relationship leads to a pruposal, a pruposal leads to marriage and marriage leads to a divorse. It all goes around in a big circle. I don’t wanna be in that circle, ever.

Ju längre han kom in i meningen ju vassare blev hans röst. Vilket alltså betydde att han inte alls gillade min fråga – som jag egentligen borde a vetat.

-       So you’ve never loved anyone?

Han tog tag i mina armar och vände mig mot bilen så han kunde trycka sina höfter mot mina.

-       You have to listen carefully, Faith. Every relationships has stupid love, you know it’s all fake. Just look at Harry and Emily, for what I’ve seen they are just having sex with each other in my house. That’s why I hook up with people, I can just leave them.

Jag nickade stumt och kollade mig oroligt omkring innan han fortsatte.

-       Love doesn’t exist in my world. Or, it didn’t unti I met you. You’re so different and you’re making me crazy, it’s sick!

-       I don’t blame you. I had a really lovely time with you today, it’s like you’re shutting the side I’ve seen today down. I don’t understand why you can’t be this nice to everybody, not just me.

Det var nästan som att hans ögon skiftade färg från en ljusare blå till en mörkare blå på två sekunder vilket var ganska läskigt men jag hann inte tänka på det så mycket förens han hade tryckt sina läppar mot mina. I en början stod jag bara i ren chock medans han försökte få ett svar tillbaka men sen började jag tänka om jag skulle slå till honom eller låta de mjuka läpparna fortsätta. När jag kände den kalla metallen gick det som en stöt genom hela mig och precis så som jag tänkt mig att det skulle kännas kändes det! Fast det som jag tänkt i mitt huvud var ingenting emot det som hände där, utanför mitt hus. När stöten kommit tillbaka upp till mina läppar igen började de arbeta tillsammans med hans och man kunde känna hur han log för sig själv, jag visste inte riktigt vad leendet betydde, om det var något bra eller dålig.

Jag höjde mina armar och la mina händer bakom hans nacke små ensamma hårstrån stack ut. I ett väldigt snabbt drag lyfte Louis upp min kropp så att jag nu satt på bilens motorhuv och Louis kropp tryckte mig längre bak så att jag nästan låg ner med honom lutandes för mig. Hur det såg ut visste jag faktiskt inte i stunden men det såg säkert ganska romantiskt ut i alla fall, det är vad jag vill tro. Dock så kändes det som att allting brast och det bara blev en enda röra istället för romantiskt. Louis försökte gå djupare i kyssarna och hans händer var på ställen där de egentligen inte skulle eller fick vara. Jag flyttade ner mina händer till hans axlar och gjorde ett försök till att putta bort honom men det var som en magnet, han bara drog sig mer och mer till mig. När hans läppar rörde sig neråt mot min nacke fick jag en möjlighet att prata som jag mer än gärna tog.

-       Louis please, stop.

När han inte reagerade tog jag all den kraften jag hade i mina armar och puttade fram så han snubblade bakåt.

-       Stop!

Ännu en gång såg det ut som att han skiftade ögonfärg och när han såg min skrämda min svor han tyst för sig själv och gick runt i cirklar. Då vi stor nära muren som omringade det mesta av vårt hus slog han sin näve rakt in i det första han kunde hitta vilket då var det hårda teglet. Jag hoppade skrämt till och förde upp händerna till munnen för att inte skrika då jag såg såren som bara efter det hade öppnats. Det betydde säkert att han brukade göra så om han var irriterad eller arg då sår aldrig skulle öppnats så lätt om det var första gången.

-       Louis, please calm down.

Han vände sig snabbt mot mig och min oroliga blick gick runt i omgivningen.

-       I can’t, okay?! I kissed you!

Det var som att verkligheten slog till honom rakt i ansiktet då han stannade upp och drog ihop ögonbrynen. Han mumlade något för sig själv och gick fram till mig. Mina andetag blev anträngande och gick fortare när han drog bort mitt hår från axlarna. Jag kände hur hans kalla fingrar gick längs min hals och stannade på ett ömtåligt ställe, han hade gett mig så många sugmärken att jag knappt kände av det men tydligen hade han tagit ett tillfälle igen.

-       Fuck, I kissed you!

Han drog sig snabbt undan igen och orden som han uttalade kom som en stor knytnäve rakt i magen, det kändes verkligen som att jag skulle spy.

-       So? You didn’t want to?

-       Fuck no! Yes… I don’t know, you’re so fucking annoying I can’t think clear!

-       You know what? Fuck you, you and your big ass dick head can go to hell, you’re not the only one here who has feelings, I started to like you but not anymore because you’re so hard to understand!

Jag knuffade mig själv bort från bilen och såg till att knuffa Louis kropp på vägen till huset, hur kunde jag vara så jävla korkad?

Jag gick spänt efter Louis till hans bil och gav vårt köksfönster en sista glimt. Mamma stod och bet på naglarna men när hon såg att jag kollade höjde hon handen och vinkade med ett litet leende. Jag hoppade in i bilen bredvid Louis och kollade genast ut genom fönstret.

-       Put on your seatbelt at least, I don’t want you to die. Because then I’ll get all shit for it.

Jag log ironiskt mot honom och nickade.

-       How generous of you.

Jag drog över bältet runt kroppen och drog bak hår som åkt fram när jag böjde huvudet.

-       Where are you taking me anyway?

-       To the beach, we’re gonna have a little bit of a picnic though, I’m not that kind of a guy.

Jag nickade lite för mig själv och kollade i baksätet där det fanns en piknik korg, filt och några kuddar. Jag kände hans hand på mitt lår och tänkte efter en sekund ifall jag skulle ta bort den eller inte. Det kändes - som innan - så bra men ändå så konstigt att den låg där. Jag tvingade mig själv att dra bort blicken från fönstret och ner på hans hand som rörde sig lätt fram och tillbaka men fortfarande låg stilla. Något jag inte märkt innan var hur stora hans händer faktiskt var. Jag lärdae mig saker varje dag om honom verkade det som. Hans hand var verkligen gigantisk jämfört med min, dock så visste jag att Harrys var större – då han tagit tag i min hand en gång i korridoren för att fråga vart Emily var.

-       Wich beach are you taking me to?

-       The one that’s farest away from Londons centrum.

-       Why so?

-       Because I shouldn’t be seen with a girl like you and definatly not on a beach with picnic.

Jag nickade stumt och formade munnen som ett o men lät bli att säga något som skulle få honom att slänga av mig då jag inte visste vart vi var nu när vi kört i en kvart. Det kändes som fem minuter men en kvart var det. Jag gäspade svagt och lutade mitt huvud mot fönstret så bältet nästan skar in vid halsen på mig. Det var ganska obehagligt men tankar gick runt i mitt huvud att jag fötjänade smärtan som det gav mig. Dock så drog jag lite i det och la över min jacka så den inte längre kunde smärta min hud.

-       Wake me up when you need a girl like me.

Han gjorde något konstigt frustrerande ljud men lät mig vara och i min egna ’’ensamhet’’ tills jag somnade.

-       Babe, we’re here.

-       Do you want this girl now?

-       Don’t play tricks with me because I can just leave you here if I want to, get out of the fucking car.

-       Fine.

Jag böjde mig ner för att ta upp min mobil som jag märkt hade ramlat ner på golvet innan jag smidigt hoppade ut och kollade mig förvirrat omkring. Vi var i en slags skog, med en sjö, inte direkt stranden.

-       Why are we here may I ask?

-       I decided to go here, this is more private.

Han vickade på ögonbrynen och jag försökte att inte påpeka om han hade snuskiga tankar i huvudet skulle det inte hända något alls. Jag började gå närmre sjön som kanske låg en cirka 60 meter ifrån där vi ställt bilen men man kunde ändå se hur klart vattnet var för att vara en sjö och hur några fiskar simmade vid ytan. När jag kommit fram till sjöns kant vände jag mig om och kollade på när Louis la ut filten.

-       How am I doing so far?

Jag gick med händerna i kors mot honom och satte mig så långt bort från hans värme som möjligt.

-       Not so good. You’re fine right now but in the car you were an ass.

Han muttrade något som man knappt hörde och satte sig sedan envetet bredvid mig. Han pekade på korgen och puttade den sedan närmre mig.

-       Eat.

-       Why wont you eat?

Han tog upp en macka och tallkrik som han sedan slägde framför mina ben.

-       Because, I’m not hungry.

-       Well, what if i’m not hungry as well?

-       You’re gonna eat it and that’s it. I don’t want any vomiting at all, you’re gonna eat the food and stop feeling so bad about yourself because you are sexy... and shit.

Jag kände hur rodnaden sökte sig upp i mina kinder och gömde genast ansiktet i mina händer. När jag tog fram mitt ansikte igen kollade han på mig som att jag var helt dum i huvudet och höjde armarna som i en gest att han inte hade gjort något fel. Jag tog upp mackan som låg framför mig och gav Louis en sista blick i hopp om att möta hans ögon men hans ansikte var vänt mot det glittrande vattnet. Jag tog ett bett i mackan och förvånades över hur god den faktiskt var. Samtidigt som jag åt lät jag min blick glida över området vi satt i. Det var en stor skog som omrigade oss förutom stigen som vi hade kommit ifrån och parkeringen lite längre bort. Sjön tog upp mesta delen av platsen förutom på den lilla plätten precis bredvid där vi satt. Det fanns en gammal brygga med ruttet trä som gick ut väldigt långt för att vata helt ärlig så man kunde hoppa rakt ner i det djupa istället för att simma dit eller gå. Runt om sjön fanns blommor, högt gräs och grodyngel som flytit upp på land. Sjön var fin, ja, men jag skulle aldrig kunnat tänka mig att bada där.

-       You want another one?

Jag kollade tillbaka på Louis och mötte äntligen hans ögon men insåg ganska snart att han ställt en fråga. Jag kollade ner på min hand där mackan innan funnits men som nu var borta.

-       Euhm… I don’t want you to think I’m voracious.

-       Oh, please. You wont, you just havet o believe me when I tell you that you’re beautiful, skinny and sexy.

Den röda färgen letade ännu en gång upp sig till mina kinder men jag bestämde mig för att visa hur lätt han fick mig till att rodna – inte direkt för att jag hade svårt för det, det var en av mina få onödiga talanger. Rodna. Han tog upp en till macka och tände på en cigarett som han lätt tog från fickan vilket fick min näsa att rynka sig. Jag hade testat att röka en gång, jag ångrade det men några coola tjejer i 6:an stod i den coola så kallade rökrutan där högstadieeleverna brukade hänga och ifall man inte testade att röka var man ingen så jag gjorde det misstaget.

Jag kollade på Louis ännu en gång där han satt med den lilla cigaretten i munnen och tänkte: Han kanske hade sina misstag då och då men grävde man djupt in i hjärtat fanns det något där som fick mig på fall. Något jag inte kunde motstå.

När jag hade åkt hem var det bara raka vägen upp till toaletten för att ta en dusch och ta bort sminket. Efter det gosade jag ner mig under mitt duntäcke och suckade djupt. Jag kollade snabbt på min dator och kom på att jag inte hört av mig till Tina på tre veckor! Hemma brukade vi prata hela tiden men nu när jag kommit till London kändes det som att jag var så upptagen. Kylan som letade sig fram genom det öppna fönstret fick mig att rysa till och inse att det verkligen började bli höst. Jag längtade till vintern något så otroligt, jag hade alltid älskat snö och julpyntet. När de släppte ner bollen på nyårsafton i New York. Jag skulle alltid komma ihåg min första kyss, den var på nyår och precis när vi var nere på noll och bollen var längst ner fick jag min efterlängtade kyss av Juan. Något längre hade jag aldrig gått med en kille. Visst hade jag kanske hånglat och halvt strulat men aldrig så långt så det gick till sex. Jag var ganska oerfaren av mig. Med tankarna på det intima kom en bild av Louis upp i mitt huvud och strax efter det somnade jag helt enkelt, utan att säga till mig själv, sluta tänka på Louis.

_______________

-       Get up now, Faith! You have a playdate with Louis.

Mammas röst var så nära men ändå så långt ifrån, det kändes som att jag kunde röra hennes kropp men när jag sträckte ut handen nådde jag inte tillräckligt, svårt att förklara helt enkelt.

-       Mother, it’s not a playdate, we are not kids.

-       Well, kids or not. You have to wake up now, Louis called and he wants you to be ready in an hour.

Jag satte mig upp i blixtfart och kollade på mamma som stod i dörröppningen.

-       Why are you letting me be with him?! Don’t you remember him from earlier?

-       What are you talking about?

-       He carried me home, left me here when I was with all of them, he is the one you should hate!

Hon satte handen framför munnen och nickade sakta.

-       Oh my… You are right, it is him. I knew I recognized him from somewhere. He just looked so different, he got a new haircut or something, different clothes and… he just looked like a different person!

Jag måste erkänna att det var sant, under kvällen hade han varit så trevlig, haft finare kläder och håret bakåtslickat, inte för att jag märkte det då men jag märkte det. Istället för att ha en t-shirt som visade alla hans tatueringar hade han haft en långärmad tröja men när han badade… kunde inte mamma se hans tatueringar då? Allting var som en ändå röra.

-       But on other hand, I trust Johanna. Het old me that Louis could be good for you and since Johannas husband is your fathers boss I have to let you be with him. I mean, he did not do anything to you when he left you here, he just gave you to Juan. Maybe I have got everything on another hand. You like to be with him so… get ready.

Innan jag hann protestera gick hon ut och frusterat reste jag mig upp från sängen och gick efter.

-       I do not want to be with him, mother!

-       I am sorry but you have to! You have to get to know Simon and Louis can lead you to that!

Jag stannade upp och så gjorde även mamma. Hon vände sig om och skakade på huvudet, så som hon alltid brukade göra när hon gjort något fel.

-       Why do I have to know dads boss?

-       Forget what I just told you, you will understand one day.

Jag skakade på huvudet jag med och drog ihop ögonbrynen.

-       Tell me mother…

Istället för att svara med ord eller kroppsrörelser gick hon iväg och lämnade mig i slutet av trappan. Ringklockan till huset hördes en stund senare och då mamma säkert inte skulle öppna gick med med släpande steg mot dörren. Jag öppnade dörren med ett rätt så irriterande ansiktsuttryck. Louis stod på andra sidan och var tillbaka till sitt gamla jag, Håret var spretade med lite gele och tröjan var sönder på sina ställen, till byxor hade han ett par svarta ganska tajta byxor med öppna knän. Till skor förvånade det mig att han hade ett par toms, snygga sådanna också. Då han harklade sig insåg jag att jag verkligen stirrat på hans skor vilket var ganska pinsamt men då jag kollade upp gjorde han precis lika dant fast han skannade min kropp istället för hans egna. Dock så gav det mig en chans att kolla in hand ansikte och det var tydligt att han inte hade rakat sig på ett tag då man såg skägget tydligt.

-       I thought your mom told you to be ready.

-       No, she said an hour. You’re early, bye!

Jag gjorde ett försök till att stänga dörren men misslyckades då han snabbt var framme med sin fot och stoppade. Han öppnade dörren helt trots att jag tryckte allt vad jag hade åt det motsatta hållet, han var starkare än vad jag var men det var värt ett försök.

-       I can wait.

-       Yeah, but not in here. My mom just figured out that you was the guy who carried me here after the pubnight.

-       Wow, did it take her that long to figure out?

Han ignorerade vad jag sa och tog av sig sina skor men lät jackan som han hade vara på. Jag kunde egentligen inte göra så mycket mer än att stänga dörren och visa honom vägen upp till mitt rum så fort som jag bara kunde. Jag stängde min dörr efter mig och vände mig om för att klaga på att han kom hit tidigare då han låg på min säng och bläddrade igenom mitt fotoalbum från mina tidigare år.

-       Don’t look in that!

Jag drog åt mig boken och la ner den i min byrålåda där den tidigare hade legat och satte sedan mina händer höfterna.

-       Don’t touch anything in here, got it!

Jag kollade strängt på honom men hans blick var lite längre ner än på mitt ansikte så jag följde hans blick ner på min kropp och insåg att jag varken hade byxor eller bh på mig då jag absolut inte hade tänkt på att ta på mig det när jag följde efter mamma. Som tur var så hade jag en fluffig och ganska lång tröja så man såg inte att jag inte hade någon bh och tröjan var tillräckligt lång för att inte visa min rumpa eller trosor så jag pekade generat på dörren som var till badrummet och bet mig hårt i läppen.

-       I’m… eh, gonna change. Clothes.

Han nickade förstummat och höjde båda händerna.

-       I don’t have a problem with you going around like that all day, just saying.

Med ett stön vände jag mig om och gjorde mig säker på att man inte såg min rumpa innan jag snabbt småsprang in i badrummet och låste dörren. Denna veckan började ju bra.

Jag gick med rasade steg ut till föräldrarna som fortfarande satt skrattandes i poolen. När jag stod framför dom hade jag redan glömt bort varför jag stack innan så när jag kom blev alla ganska förvånade.

-       Mother, can I talk to you for a minute? In privacy.

-       I think you can talk with all of us. If this is about your behavior earlier I think you can speek to us all. Sa hon som att det vore helt självklart.

Jag skiftade osäker på mina fötter då det inte dirket var läge att prata skit om Louis framför hans mamma och låtsas pappa.

-       I just…

-       She just wants to thank you for not punish her and letting her be with me instead. You know, thank you for having fun instead. Svarade Louis självklart, som att han tänkt ut vad och hur han skulle säga det.

-       This is not fun, this is like my punishment. Viskade jag sedan till honom när båda familjerna lett och vänt tillbaka till varandra för att fortsätta deras gamla konversation.

-       Maybe, but this week I can atleast try to prove I can be a pretty decent guy, that’s why we’re going on a date. Han viskade lite högre än vad jag gjorde men tillräckligt lågt så inte föräldrarna skulle höra. Med dom orden sagda vände han sig om igen och log lite för sig själv.

-       What do you mean with going on a date, I won’t go on a date with you.

-       Yes, yes your are.

Jag drog ihop ögonbrynen och följde efter honom in i köket.

-       How about we’re going on a date and then you leave me alone. Förslog jag med en ganska stor klump i magen. Mitt huvud sa verkligen nej men allt annat sa bara ja!

-       That’s the thing, babe. We have seven days, not one.

Jag la armarna i kors och skakade på huvudet.

-       No, I’m suprised that my mom said yes to this! Just look at you, you have tattooos all over your body and piercings I mean… she hate’s those kind of stuff!

-       I know, Johanna was about to say that I’m not the type of guy a rich beautiful girl like you should be around with butafterathreateningglance she said I was a nice guy! By the way, I only have tattoos on my arm and a few on my chest, that’s not the whole body.

Under tiden som vi pratat hade han tagit ut en öl från kylskåpet och vi båda hade gått upp till hans rumsdörr. Han stängde dörren mitt framför ansiktet på mig och ropade ett matt hejdå. Jag rynkade pannan och praktiskt tagit släpade mig fram i korridoren. Svag musik hörde från ett av rummen och jag tog för givet att det var Emilys rum då de andra ’’barnen’’ var ute och lekte någon lek. Jag knackade försiktigt på dörren tre gånger och bara några sekunder senare öppnades den innåt och Emily uppenbarade sig på andra sidan.

-       Can we talk, Emily?

Hon kollade in i rummet där hennes matte och engelska böcker låg slängde lite här och var innan hon nickade försiktigt. Jag gick in med små steg och tog in hela rummet, det var exakt lika stort som Louis rum vilket var stort, mitt rum kanske var hälften så stort som deras rum men det störde inte mig ett dugg… kanske lite. Jag satte mig på sängen som var ganska varm så jag antog att hon legat där precis innan hon gått och öppnat dörren. Hon hade ett roligt indiskt tema i sitt rum. Gardinerna var lila och så även sängöverkastet, nattduksborden och dubbelsängen var båda svarta och även en svart stor trådmatta prydde golvet så det inte skulle se så tomt ut. Väggarna var i en krämig färg och golvet i vitt trä. Man såg att de inte brukade vara här så ofta då rummet nästan såg helt orört ut, precis som Louis rum hade gjort.

-       What do you wanna talk about? I really don’t think It can be so important.

Suckade hon lätt och drog ut en stol som hade gömt sig bakom dörren. Hon satte sig med en duns i skinnstolen och rullade försiktigt fram och tillbaka över golvet vilket gjorde mig ganska obekvämt nervös.

-       I just really wanna know what I did to make you hate me so much. Jag släppte ut frågan som jag så länge velat ha svar på, jag ville frågat den första gången jag träffade henne men det kändes inte som en bra tid.

-       I don’t hate you. I may not like you very much but…

-       Why is that? Frågade jag intressant, spänd på att höra varför, nyfiken på vad jag gjorde för fel.

-       It’s not you really. It’s about Louis, I am as you maybe can tell really protective over him. I know what he’s been thru and he’s suffering everyday when he’s here. He’s not the guy who falls in love as you already know, all this lays in his past. I don’t like you because you just moved here and you’ve already change Louis to another person and… I don’t like it. I want him to be the step brother I used to have, now, he’s all over you. Talks about you and… and… he’s thinking of you. You’re so special and it feels like you’re taking him away from me, I’m sorry but I really don’t want you two to fall in love with each other.

Hon rynkade sin panna och skakade på huvudet innan hon fortsatte med ett lätt skratt.

-       That didn’t sound like me at all. I’m sorry, Faith. I know you don’t wanna be with Louis. I can tell you one thing but promise me you won’t tell Louis this.

-       I promise. Svarade jag så snabbt jag kunde när hon avslutat meningen, nyfiken på vad hon tänkte säga.

-       This is all a game to him. He always does this to people but If you just goes on a date with him one och twice he will forget you and move on but as long as you struggle he will keep on trying to make you fall in love with him. So don’t fall in love. Louis can’t love, it’s impossible.

Jag log ett snett leende och ställde mig upp från sängen.

-       Thank you Emily, you’re not that bad. You helped me after all and I just really want us to be friends since me and Perrie are getting along pretty good.

-       I know, and I’m sorry.

Jag nickade lite för mig själv och lämnade Emily på rummet. Jag kunde äntligen andas ut och log ännu en gång ett brett leende för mig själv. Vänlighet kunde ändra vilken person som helst. Jag gick ännu en gång ner till föräldrarna som nu hade gått upp ut vattnet och satt i sofforna inomhus.

-       I am heading home. Mother, Father, call me and I can come pick you up later.

-       Sure honey but we can take a cab. You gotta go up early tomorrow and see Louis.

Jag nickade frånvarande och viskade för mig själv.

-       Can’t wait…

Vi är uppe i 50 sidor och 29453 ord på word! :D

 

Mitt sinne hade bara dragit med mig i idioternas land. Ett ge honom en annan chans var typ en på miljonen, inte något någon annan i denna staden normalt skulle ha gjort. Jag var la tvungen att försöka ta reda på vad det var han ville med mig. Både Katherine och David hade varnat mig om Louis spel på tjejer, jag vågade inte tro att jag var hans nästa offer men som det såg ut nu så verkade det vara exakt så. Louis lät mig vara resten av kvällen, han la sin hand på mitt lår säkert tio gånger så den sista gången lät jag honom ha den kvar och på något konstigt vänster kände jag hur det började kittla i magen, något jag annars brukade ha känt med Juan. Jag ville inte tro på det men jag började nog tycka om Louis lite. Jag gillade inte makten han hade över mig och jag gillade defentetivt inte när han hela tiden tryckte upp mig på den första väggen eller saken han ser bara jag går förbi men som sagt, det var en konstig känsla jag hade för honom. Alla har sagt att jag borde hålla mig borta från Louis men någonting drog oss tillsammans igen.

Vi hade flyttat oss till soffan vid det här laget när Johanna reste sig upp och klappade med händer.

-       So, time for some hot tub!

Mina föräldrar nickade kort och gav mig en blick som egentligen sa allt.

-       Go and change Faith. You can maybe change in the bathroom or Emilys room.

-       I don’t really feel like taking a bath.

Jag såg hur Louis flinade i hörnet av mitt högre öga, han trodde säkert att problemet var han men problemet var jag. Jag gillade inte min kropp, hade aldrig gjort.

-       Faith, you will bath hottub with us, it’s big and I think Louis and Emily will join us?

-       Yeah, of course! Svarade Louis snabbt.

-       I wont join, I have homework to do. La Emily även snabbt in.

Jag nickade lätt åt mamma och reste mig upp för att gå till toaletten som Louis visat mig på rundturen i huset. Min bikini tog jag fram ur väskan jag haft hängandes över min axel under hela kvällen och tog på mig den snabbare än vad jag brukade, jag vet att det är korkat men min fantasi tog liv och tänkte ifall de hade kameror på toaletterna som de har i varje rum i huset. Jag tog på mig min klänning över och la ner min bh och trosor i väskan. När jag kom ut var alla förutom Emily och Louis ute på verandan. Jag trippade ut till de andra och tog av mig min klänning ännu en gång – fattade egentligen inte varför jag tog på den igen från första början. Jag hoppade ner på den tomma sidan och rös av välbehag när min kropp tog emot det varma vattnet. Då vattnet var genomskinligt la jag mina händer i kors över magen för att dölja det mesta. Då steg hördes bakom mig vände jag huvudet mot ljudet och där stod Louis med ett par blåa badbyxor och en bar underbar kropp. Hans magrutor var väl synliga men han var ändå inte riktigt modell smal eller stark. Jag kunde inte slita mina ögon från hans kropp vilket han märkte och flinade för sig själv. Han hoppade ner på platsen bredvid mig och då de vuxna var fullt fokuserade på varandra la han ännu en gång sin hand på mitt lår men den här gången smällde jag verkligen bort den. Hans hud brände nästan mot min och mina armar la sig till rätta på magen.

-       Why so shy?

Jag blängde surt på Louis och hans dumma frågor och drog upp benen till magen istället för armarna.

-       Why should I tell you, you don’t even know what shy is. All the girls you blink at comes crawling after you the other day, I wont be surprised if they give you a stripshow right away. I, I am different. I don’t do those things so why don’t you take this chance of yours and spend it on leaving me the fuck alone.

Flämtningar bakom mig hördes så snart jag avslutat mitt försök till att vara elak – jag är en ny börjare – och jag förstod väldigt fort att jag inte pratat så tyst som jag egentligen skulle ha gjort.

-       Faith Victoria Codrington! We do not use that language in our family, specially not to another family member!

-       I am sorry. Mother, Louis… can you excuse me?

Jag vände mig om för att ta min handduk och skyndade mig sedan upp från poolen med handduken hårt virad runt min kropp för att inte visa allt för mycket hud. I en vanlig familj, om man svor, skulle barnet få en lätt utskällning. Men, om man var jag, i en fin familj får barnet utegångs förbud i en vecka eller mer, beroende på hur illa det var. Egentligen så hade jag inte svurit utan mer anklagat Louis för något jag inte sett med egna ögon, en fantasi. Visst hade jag svurit ett litet ord i slutet men hallå, man hörde det knappt!

Jag tog min väska och gick ännu en gång in på toaletten och bytte om. Innan jag tog på mig min tröja – jag hade tagit med byxor och tröja för kvällen ifall det skulle bli kallt att bara ha klänningen - granskade jag min kropp i spegeln, magen i min fantasi stack ut från byxkanten så jag var ganska snabb med att dra upp dom högre så jag skymde det mesta. Jag tog på mig den vita tröjan och gav toaletten en lätt glimt. En gång skadar väll inte? Bara denna gång, bara denna gång. Som jag gjort så många gånger innan satte jag mig på knä framför toaletten och höll upp mitt hår med min högra hand. Vant tog jag min västra hand och satte ner mitt pek och långfinger ner i halsen ända tills jag i reflex spydde upp dagens mat. En gång skadade aldrig att jag gjorde men det brukade bli en besatthet så att jag kunde göra det var som helst, till och med på en offentlig toalett i New York. Folk tyckte nog att jag var äcklig men vafan, ingenting var roligt då, det var som ett svart hål framför mina ögon, därför hyrde mamma in sin privata terauput. Jag gillade att prata med henne och vi blev goda vänner trots att hon var runt 40, men hon var som en extra mamma för mig. När min mage var helt tom reste jag mig upp och såg till att inga tecken fanns kvar på toaletten och på mig. Drack mycket vatten, snodde lite tandkräm som stod i ett av skåpen och tog ett tuggumi som lyckligtvis låg i min jeansficka. Tre stycken hårda knackningar på dörren fick mig att vakna till liv. Jag lånade en parfym som även den stod i skåpet och sprutade några sprut för att få bort lukten och öppnade även fönstret så den kalla luften letade sig in i det instängda rummet.

-       Who is it?

-       Someone who knows you have bullimia.

Louis röst och mening överraskade mig något stort så jag öppnade snabbt dörren och klev ut för att sedan lägga armarna i kors efter att ha släppt ner väskan på golvet.

-       How did you figure that out so fast?

-       When you covered your stomach I fugured out you were insecure about your body and then I followed you here and I know the smell of puke to be honest. By the way, you are grounded for one week, talked to your mom.

Jag nickade lite och kollade ner i marken, mest för att jag skämdes eftersom jag spytt på deras toalett.

-       I’m gonna have so much fun this week then.

-       Yeah, you are. I told your mom you and I were gonna hang out whole week so she said you didn’t need the punishment if you were with me.

Jag blinkade några gånger mot honom för att få reda på om det var sant men han behöll sin seriösa min vilket fick mig att bli en aning rädd faktiskt.

-       The whole week?!

 

Jag fattade inte hur jag kunde gå med på att möta en bitchig, rik familj. Dealen var att både jag och Emily skulle delta på en middag och efter den middagen skulle min familj aldrig störa oss mer. Jag gick med på det då Emily faktiskt ville se sin skitstövel till pappa. Jag och Emily satte i mitt så kallade rum och bara pratade om helt onödiga saker. För det mesta pratade vi om när vi skulle gå härifrån och bestäme oss snabbt för precis efter maten. Aldrig att jag stannade längre än så. Jag skulle precis kommentera den fula garderoben – som för övrigt var full med kläder ifall jag någonsin skulle komma hem – när tanten ropade på nedervåningen.

-       Kids come down, we have guests.

Jag rullade med ögonen när Emily snabbt var uppe från stolen hon suttit på. Jag stoppade henne med foten så hon nästan snubblade vilket fick hennes kropp att vända om ett halv varv och blänga surt.

-       Do we look like kids?

-       Well, yeah. I think she means us when she says kids, but if you want to be a pain in the ass sure!

Hon vände sig om igen och öppnade dubbeldörrarna till korridoren. Jag gick efter henne ganska snabbt och kom snart upp vid hennes sida.

-       You know what I have noticed Emily, that you’re different.

-       I am different?! Since this stupid Faith girl moved to London you’ve been different! It feels like I’m invisible to you.

När hon pratade hade hon hela tiden blicken rakt fram och armarna i kors. Hon gav mig inte ens en liten glimt vilket gjorde mig väldigt road.

-       Oh, buhu.

När vi var nere vardagsrummet hade jag fortfarande mina ögon på Emily i väntan på ett litet svar.

-       Speak of the devil.

Sa hon i en viskning till slut vilket fick mig att kolla fram. Av alla rika familjer som fanns i detta området jo då var Codrington familjen tvungna att komma! När Faith vände sig om satte hon i halsen eller så låtsades hon bara att sätta i halsen för hon började hosta något otroligt, när hon samlat sig nickade hon kort mot oss.

-       Louis, Emily…

Jag log ett litet leende då jag vi äntligen var på hemmaplan eller mitt andra hemmaplan.

-       You already know each other?

Jag nickade mäktigt och bet mig hårt i underläppen.

-       Sure we do.

Kvällen kanske skulle bli rolig ändå. Hon kollade ner i sitt knä där hon även satt sitt glas.

-       Good you know each other, Louis and Emily, why don’t you show Faith the house.

Johanna – jag gillade inte att kalla henne min mamma – log stort och nickade lite uppmuntrande mot mig och Emily. Jag kollade på Faith som satt med uppspärrade ögon och skakade lätt på huvudet.

-       No, it’s fine.

Försäkrade hon sig snabbt.

-       Oh, c´mon Faith. We don’t bite.

Jag försökte få henne att ändra sig även ifall det sista inte var riktigt sant. Det var bara hon och jag som förstod det som skulle vara ett skämt. Jag undrade hur hon hade gjort med märket, om hon hade sminkat över det eller inte. Faiths mamma utbytte några ord med Faith och som den duktiga flicka hon är nickade hon och ställde sig upp för att följa efter oss. Jag kollade på Emily snabbt och hennes äcklade och irriterade min sa ganska snabbt att hon inte ville visa Faith runt. Jag tog ut handen upp för trappan så hon skulle förstå att vi skulle gå upp en våning. Hon kollade ner på sina fötter när hon gick up trappsteg efter trappsteg. Jag vände mig bak mot Emily och pekade ner på de två familjerna.

-       Go hang out with your dad, it was your idea to come here. Besides, I want lonely time with Faith.

-       Of course! Of course…

Hon slog till mig på armen lätt innan hon vände sig om och gick tillbaka till familjerna.

-       Didn’t you want to show her around, Emily? Frågade Johanna snällt, för snällt egentligen.

-       No, I need something to drink. Svarade hon enkelt.

Jag fortsatte upp för resten av trappan och mötte Faith högst upp. Hennes ögon skannade rummet nervöst med sina ögon tills dom mötte mina, då drog hon bort blickan och ner på sina skor igen. Vi gick längs korridoren till vi kom fram till ’’mitt’’ rum. Jag öppnade dörrarna och visade henne in. Precis efter att jag stängt igen drog jag in henne i min famn och tryckte upp henne ännu en gång mot väggen med min egna tyngd så hon inte skulle kunna röra sig. Hennes andetag blev djupare och mer ansträngande vilket fick mig att skratta lågt. Mitt högra pekfinger drog bak håret som skymde märket jag gett henne i skolan. Som jag egentligen redan hade listat ut var det ett lager brunkräm med lite puder över men man kunde fortfarande se det blåa märket vilket nog betydde att det var stort. Med min tumme drog jag lätt över märket för att få bort en liten del av sminket och lyckades ganska bra. När man såg det bättre drog jag ner mitt ansikte och nuddade ännu en gång mina läppar mot hennes hals.

-       Please, Louis. I didn’t want to come here. Please, let me go. Bad hon förgäves. Jag gjorde ju detta för att få henne att gilla mig. Det brukade funka på alla andra så jag förstod inte varför det skulle vara annorlunda.

-       That’s the thing, Faith. I can’t stay away from you. Svarade jag som en viskning.

För att bara ärlig var det halvt rätt och halvt fel. Jag kände en dragningskraft emellan oss men jag skulle aldrig säga att jag gillade henne, det var omöjligt. Jag började suga på exakt samma ställe som det förra märket var och bet lätt tag i det redan ömma märket vilket säkert gjorde ont då hon vred på sig. Jag drog ifrån mina läppar från hennes hud och gav henne en liten puss på öronsnibben innan jag drog bak huvudet med ett flin. Märket var nu nästan dubbelt så stort och dubbelt så blåare, med tur skulle andra killar hålla sig borta från henne.

-       Let me go. Viskade hon en sista gång och en lätt tår rann ner för hennes rosiga kind.

Jag kanske var känslolös ibland men att få en tjej att börja gråta var för mycket. Jag släppte henne snabbt och backade en meter.

-       Let us finish the house tour.

Vi gick igenom huset utan några som helst stopp och Faith började nog bli mer avslappnad ju fler rum vi gick förbi. Till slut var det dags för oss att äta så alla irriterande småtjejer sprang ner för trapporna med mig och Faith i släptåg.

-       You can choose who to sit with but I thought maybe Emily, Louis and Faith can sit here. Johanna pekade på ett reserv bord som stod lite längre bort från de andra.

-       I think Faith wants to sit with the adults, if you don’t mind. Påpekade Faiths mamma irriterande nog.

Då Faith satte sig bland de vuxna satte jag mig bestämt ner bredvid henne vilket fick henne att bli rädd… om man kanske kunde säga så, hon gillade inte det i alla fall. Hon låtsades i alla fall inte om mig vilket irriterade mig ett tag så för att få henne uppmärksamhet la jag min hand på hennes lår vilket fick hela hennes kropp att spänna sig. Ifall hon inte skulle suttit upp och ögonen varit stort spärrade kunde hon varit död då även hennes bröstkorg slutat att sänka sig ner och sen arbeta sig upp igen.

-       Can you give me another chance, Faith?

Hon skakade bestämt på huvudet och tog tag i min hand för att sedan släppa den så den ramlade ner mellan våra stolar.

-       You don’t deserve another chance since you haven’t even had your first one.

-       My first chance was outside the cafeteria. I’m new in this friendly thing.

Man såg tydligt att hon ville glömma bort min röst och istället lyssna på de andra men då jag ännu en gång la min hand på hennes lår kollade hon på mig. Emily som satt mitt emot oss såg man tydligt kollade neråt då det såg ut som att vi höll händerna.

-       I don’t know if I can give you another chance.

-       Just try.

Jag kollade på henne med min snällaste blick som jag kunde få fram men den var ju även falsk också.

-       Fine!