...
Kapitel 43 - Hey lads.
Jag tog ett djupt andetag och kollade på Emily som stod bredvid mig. Vi stod framför dörren till Zayn och Perries hus. Nervositeten var som en stor klump i bröstet, jag var osäker på hur alla skulle tycka om min nya stil. Jag själv var förvånad hur långt jag var villig att gå.
Zayn öppnade dörren framför oss och hans blick fästes direkt på mig, en mycket chockad blick.
- You’re kidding. Skrattade han nervöst.
Jag ryckte lätt på axlarna och flinade åt hans blick. Vi gav varandra en kram innan både jag och Emily gick in i hallen. Det fanns en stor spegel precis framför oss och det var läskigt hur lika jag och Emily blivit efter min makeover. Jag färgat mitt hår en aning svartare och även lagt in några lite ljusare slingor så det matchade Emilys hår perfekt. Ifall man räknade bort min och hennes längd som var långt ifrån varandra.
Vi fortsatte att gå in i vardagsrummet och flera flämt fyllde rummet. Louis satt med ryggen emot mig men när alla fick en reaktion vände han sig om mot mig. Jag log stort emot honom och kollade ner på min klädsel.
Istället för den gulliga vita klänningen hade jag på mig ett par svarta byxor, en bh full med nitar och en genomskinlig svart tröja med ganska mycket uringning över. Jag toppade även det med en svart skinnjacka och ett par svarta jeffery campbell skor för att göra mig längre. Mitt smink hade blivit svartare, mycket ögonskugga, eyeliner och mascara.
Louis reste sig ifrån soffan och ställde sig framför mig för att granska mina kläder.
- Do you like it? Frågade jag undrande och höjde på ögonbrynen.
Han öppnade munnen för att säga något men stängde den snabbt och kollade sig omkring på alla ögon.
- Yeah, sure. I mean, it’s okay. You can be in the group now at least.
Han vände sig om och slängde sig tillbaka i soffan igen. Jag öppnade munnen lätt och kollade mig förvirrat omkring. Vad var det för fel? Perrie kollade förvånat på Louis och sen på mig. Alla personer i rummet kollade på honom som att han var galen, en annan person. Min självsäkerhet började sakta försvinna och min händer fumlade nervöst med min blus. Jag trodde verkligen att han skulle vela vara med mig, hade jag fel?
- Hey lads.
Nialls irländska röst ekade genom rummet och snart syntes hans figur i öppningen till vardagsrummet, nästan bredvid mig. Jag kände hur hans ögon granskade min kropp i förvåning och lite obekvämt vred jag på mig.
- Wow… Faith you look really hot! What happened?
Jag drog efter ett djupt andetag och klistrade fasst ett litet leende på mina läppar innan jag höjde huvudet för att kolla på Niall.
- I guess I just wanted to change. Do you like it? Frågade jag intressant och gjorde en lätt pose framför honom.
- If I do! Before you were all cute and now… you’re sexy!
Så fort ordet lämnat Nialls mun bröt Louis ut i en hostattack och ursäktade sig sedan innan han småsprang bort mot toaletten.
- Oh well, I’m glad you do because this is me now. I’m not going to change who I am inside though.
- It’s fine. I guess I can give you another chance.
Jag flinade lite och nickade åt Nialls konstaterande. Jag skulle precis gå och se till så att Louis var okej men också ifrågasätta hans beteende när Niall grep tag i min arm och drog mig tillbaka.
- I want to ask you something… Is Tina still… erh, Is she still at your house?
Jag nickade som svar och tog frivilligt tag i hans mobil som vilade i handen som han inte hade runt min arm. Mina fingrar rörde sig snabbt över skärmen och snart hade en ny kontakt med Tinas namn skapats.
- But I warn you. If you hurt her, I will personally beat you down.
- Got it, captain.
Han släppte till slut min arm och lät mig gå vidare ner för korridoren och bort mot badrumet.
- Louis?
Jag ställde mig utanför dörren och skulle precis lämna några svaga knackningar när dörren öppnades och Louis styrka drog mig in. Ett ljust skrik lämnade mina lungor då jag var nära på att ramla av den hastiga farten. Som tur var tog Louis snabbt tag i min kropp och jag var snabbt uppe på fötter igen. När jag såg hans ansikte insåg jag precis att jag var arg, nej jag var mer än arg, jag var rasande! Min högra hand slog till hans arm och i ren frustration vände jag ryggen emot honom.
Jag kunde känna hur hans händer lades på min midja igen men varken mitt huvud, hjärta eller mage lät honom. Vanligtvis ville alltid huvudet en sak och hjärta samt magen en annan, men de enades, de var eniga om att hata Louis i tillfället.
- I don’t know why you’re grumpy, I should be angry if somebody?!
Han skrek nu så att hans röst studsade emot kaklet.
- You don’t get to be angry! You totally dissed me, I changed for you! I thought you would like it but no, you are never grateful!
- Because I don’t fucking care if you change clothes! What I do care about is that Niall just called you sexy.
- Well, you didn’t do anything to prove him that you like me. You just sat there so why can’t I get compliments from Niall?
Vi hade sänkt våra röster och stod nu och bara kollade på varandra, båda undrade vad vi höll på med.
- I don’t have to be all over you to prove that you’re mine, they should know that by now!
Jag drog efter andan och skrattade ironiskt för mig själv.
- I am not yours! I can be a part in your life but not if you’re embarrassed to be with me?
- God damnit Faith! Do you know how much I’ve given you? Are your really that selfish? Everyoe doesn’t have to be around you all the time, I don’t have to show my feelings for everyone if I don’t want to!
Jag bet hårt tag i min underläpp och kändes hur tårarna försökte tränga sig ut från ögonen.
- You want to if you really wanna keep me. If you don’t care about me, then let me go.
- Fine, that will be easy.
Jag nickade kort och lät tårarna välla ner för mina kinder, jag brydde mig inte hur jag såg ut, han skulle se hur sårad jag blev och jag trodde det skulle ändra hans konstaterande men nejdå. Med en sista nick vände jag mig om och stormade ut ifrån badrummet.
Va fan hade jag gjort?
Kapitel 42 - Makeover.
Inom mig så var jag redo att möta min syster. Jag ville se på henne, inte som jag sett på henne förut, nej! Jag ville se på henne som mitt eget kött och blod, i alla fall en del av det. Sättet som jag tidigare kollat på henne var inte speciellt trevligt, speciellt eftersom att jag inte visste hur hon var som person. Hon hade aldrig gett mig en riktig chans och jag hade aldrig gett henne en riktig chans.
Ni kanske undrar vad som faktikst hände efter att Louis så förvånadsvärt sagt att jag var vacker, jag, med min kropp som jag varit så osäker om i flera år! I alla fall, vi mös om man kan säga så. Jag gillade inte att använda ordet strula men vi gjorde något åt det hållet för att vara helt ärlig. Våra händer var överallt på varandras kroppar och våra tungor arbetade som en. Vi låg så i cirka en timme, pratade om lite vad som helst och fortsatte tills klockan var runt halv tre på natten. Louis somnade ganska snabbt så jag låg minst en timma och bara tänkte på vad som hänt under dagen. Mina fingrar lekte med hans bruna hår och hans armar tryckte mig hårdare mot honom var femte minut. Rummet var kolsvart men jag kunde ändå rita upp en bild i mitt huvud hur han såg ut där han låg med sina läppar lätt putade och ögonen hårt stängda.
Jag hade i alla fall somnat till slut, Louis djupa andetag och mummel i sömnen var som en underbar vaggvisa. Dagen efter hade han dock lämnat mig kvar i sängen ensam med en lapp på köksbordet. Han behövde tydligen åka iväg till Zayn och Perries hus för något gruppmöte med killarna, det var därför jag stod utanför Emilys hus, jag visste att hon skulle vara hemma. Trots att jag inte vill gå tillbaka till min fars hus, min riktiga far då, så var jag tvungen att prata med Emily, reda ut saker och ting.
Min hand lämnade små svaga knackningar på dörren som Louis dagen före hade rusat in igenom, lättad över att det var Jay som öppnade lät jag andetaget som jag hållt in släppas fri.
- Faith? What are you doing here? Please tell me Louis is alright.
Frågade hon nervöst. Det fick mig att inse hur mycket hon verkligen brydde sig om sin son, och han gjorde knappast någonting för att bevisa detsamma.
- Louis is fine, he’s at Zayns. I came here to… visit Emily.
- Of course! She’s upstairs, come inside.
Jag nickade lite svagt och kollade mig noga runt i huset innan jag bestämde mig för att ta av mig skorna och jacka, som jag faktiskt fick låna av Louis.
- Simon isn’t here. He’s working late today.
Svarade hon enkelt och lite lättat när hon såg hur jag kollade spänt runt omkring mig.
- Great. Sa jag när jag var påväg upp för trappan.
- You know. Stoppade hon mig. I know that this is hard for you, knowing that you have a halfsister, new dad and a stepbrother. I know that you and Louis like or even love each other, I can see how he looks at you. From all the other girls Louis has stumbled in with drunk or high… he has never cared, you are the one for him. I have been on him about getting a life, a job and a lover. He’s got two of them since you came around. I know it’s strange but I’m married to Simon who also is your father so you’re like a daughter to me, though it will be weird since your seeing my son but I’ll get through it. Everything will be alright, I promise. I’m always here for you.
Jag kollade på Jay som hade kupat sina händer runt min högra hand. Hur kunde en person få plats med så mycket kärlek och vänlighet i en så liten kropp? Jag log ett snett leende mot henne och nickade.
- Thank you. I can promise that someday Louis will love you the way you love him.
- I doubt that… but thank you, Faith.
Jay lämnade rummet och även så glädjen som funnits runt omkring mig och gett mig hopp. Mina andetag var skakiga och osäkra när jag närmade mig den sista dörren med ett stort E på. Jag drog efter ett djupt andetag innan jag tog insiativet till att öppna dörren. Emily, som inte hade märkt att jag kommit in i rummet, satt vid sitt skrivbord djupt försjunken i en tjock bok. Jag stod bara där i dörröppningen, hoppades på att hon skulle märka mig men tillslut fick jag harkla till lätt och hennes huvud vreds skrämt åt sidan.
- I’m sorry for just walking straight in… I didn’t think.
Babblade jag på och kollade nervöst på den lugna personen framför mig.
- It’s okay. Normally I would be angry but I guess I can’t anymore, I mean… we’re sisters.
Ett nervöst skratt lämnade hennes lungor och även jag stämde in osäkert.
- Yeah, I wanted to talk about that. I don’t know if it’s strange for you but it’s quite strange for me. Knowing that you are my halfsister, that you didn’t like me when we really had the same blood in our veins.
- I didn’t unlike you. I didn’t know about dads secret daughter at the time so I guess I judged you by the way Louis cared about you.
Jag satte mig på hennes säng så vi var i ungefär samma höjd med ögonen. Vi satt och kollade på varandra ett tag, lät alla tankar sjunka in och sorteras. Mina ögon fortsatte runt i rummet i ett försök att undvika hennes blick. En stor spegel på väggen fångade min uppmärksamhet. Min spegelbild var som den brukade vara. Mina läppar var glansiga och mjuka, precis så som det brukade bli ifall man tog läppglans. Mitt ansikte var fritt från smink men huden var slät med några enstaka prickar runt om i ansiktet men de var knappt synbara. Mitt hår var fluffigt uppe i hårbotten och låg sedan rakt ner över axlarna, precis som det brukade göra. Jag behövde verkligen en förändring, och en förändring skulle ske. Jag vände mig mog Emily igen och ställde mig hastigt upp.
- I need a favor, Emily. If you’ll change me, and I mean a complete makeover I can call you my sis.
- I’ll be more than happy to do the makeover but I don’t think the word sis is needed.
Hennes seriösa ton fick min kropp att spännas men när ett stort leende poppade upp på hennes ansikte slappnade jag ännu en gång av och log fånigt innan jag klappade ihop mina händer.
- Let’s start!
Pep jag exalterat till och hoppade fram mot Emily.
Zayn, Louis, Liam och Perrie satt runt om i sofforna och diskuterade något om nya jackor när dörrklockan ekade runt i huset. Zayn ställde sig matt upp och slog händerna mot sina ben.
- It’s probably Niall. He told me he would drop by when he was done at the gym.
Han försvann för några sekunder och strax därefter kunde man höra hur Zayn sa något i stil med ’’you’re kidding’’. Flämtningar och mummel av alla som satt runt omkring mig fick mitt huvud att dras uppåt. Alla blickar var fast på något bakom mig och i ren nyfikenhet kollade jag bakåt. Synen som jag fick var helt otrolig. Visst såg jag att det var hon och hon var lika vacker som innan men med den stilen så var hon nog mer sexig än vacker. Faith’s leende var prisvärt, helt underbart.
Kapitel 41 - Honestly?
- I actually thought that my mother would never hurt me. Not like this. Suckade jag tungt.
Efter att mamma slagit mig hade Louis praktiskt tagit knuffat ut mig ur huset och pratade lite vett i kvinnan trots att han bara några timmar före hade gjort exakt samma misstag. När vi åkt hem till Louis hus – hans riktiga hus, bara för att påpeka, som jag aldrig varit i. Hans lägenhet var verkligen inte stor och det låg kläder, damm och gamla matlådor överallt men man såg på honom att han skämdes så det enda jag hade gjort var att mumla ett, it’s okay. Han hade i alla fall sprungit och hämtat lite is, trots att jag inte behövde det, och satt spänt och höll isen mot min kind.
- People do things they’ll regret tomorrow, trust me, I know more than anyone.
Jag kunde höra hans stora ånger i hans röst. Det var sjukt egentligen hur mycket saker han hade att känna skuld över. Sen visste jag ju egentligen inte allt som han hade gjort men i stunden så kändes det som mycket, och att ingen sagt åt polisen om detta var sjukt.
Allting i världen var sjukt egentligen, ifall man tänkte efter riktigt noga fanns det ingen som var normal, inget som man verkligen kunde titta på och säga ’’Den saken ser verkligen normal ut’’… Även ifall man kanske inte går fram till till exempel en lampa varje dag och pratar med den men ni fattar vad jag menar.
Att se Louis ansikte precis framför mitt kändes så rätt. Stunden kanske inte var så romantisk, med en röd kind och allt, men det var ändå ett minne jag behöll. Hans kindben blev tydligare när han bet ihop tänderna i något av en liten frustration och den undrade pannan med rynkor ville man få bort så man kunde se hans släta hud. Jag var inte så himla erfaren när det gällde de intima sakerna och jag visste verkligen inte hur det kändes att vara, ’’turned on’’, men fjärilarna i min mage ville inte sluta att producera sig, de blev bara fler och fler, de fick knappt plats så deras vingar kittlade mig innefrån. Jag ville ha honom, och bara honom, men jag visste inte hur jag skulle göra. Vart skulle jag börja? Ville han? Menade han verkligen att han älskade mig eller var det bara prat? Var jag villig att ge mig själv till honom? Jag som aldrig gått igenom något liknande förut… till honom, som var mer erfaren än mina föräldrar – som tydligen inte fick till det första gången då de adopterade mig.
Louis gav min panna en lätt puss innan han backade undan och lämnade mig för att gå in i köket. Jag kunde skymta hans rygg ifrån soffan som jag satt på. Jag kunde se hans ryggmuskler igenom den tajta tröjan. Jag la ifrån mig isen bland det andra skräpet och tog ett djupt andetag innan mina fötter började röra sig framåt mot Louis kropp. Jag gjorde ett försök till att samla tillräckligt med mod inom mig för att kunna röra honom. När jag väl stod bakom honom lät jag mina händer glida runt hans midja och min mun lämnade små pussar över hans rygg utanpå tröjan. Jag kunde höra hur han log muntrande vilket fick ett ljust skratt att lämna mina lungor.
- What are you trying to do?
Flinade han roat och vände sig om för att se mitt ansikte. Jag kände hur allt mitt blod gick upp i mina kinder på grund av hans magiska blick, det var så mycket lättare att prata med hans rygg.
- Honestly, I have no idea.
Svarade jag med skakig röst och lät mina händer fortsätta sin vandring över hans kropp.
- Hey Faith, I’m not sure about this. I don’t want to hurt you and I know it’s your first time, I just want to know if you’re really ready for it.
- I am ready! I want to change, if you ever would consider having a short future with me then I need to change, and I want to change.
Jag visste inte ifall jag var redo i huvudet men min mage sa bara ja, jag var tvungen att ändra på mig själv ifall jag skulle ha en chans. Jag kunde inte gå runt och vara snälla Faith. Min vänstra hand gjorde sin väg upp mot hans nacke och tryckte sedan lätt ner huvudet så jag kunde pressa mina läppar mot hans. Fyrverkerier lös upp köket när han bestämde sig för att inte kämpa emot. Hans tunga arbetade harmoniskt med min och hans händer hade letat sig in under min tröja och vilade på mina höfter.
Allting efter det kändes det som att jag inte kontrollerade. Jag drog praktiskt taget av honom tröjan och slängde den, inte med mening då, i diskhon. Hans läppar lämnade mina och gick istället ner till mitt nyckelben och lämnade små pussar över hela min bröstkorg. Hans fingrar drog i min hoodie som en fråga ifall han kunde ta av den och osäker på vad jag skulle göra nickade jag bara skakigt och sträckte upp armarna så han kunde ta av den.
Jag gillade inte min kropp så speciellt mycket, som sagt hade jag tydliga kurvor men bara för att de var tydliga behövde det inte vara många, det hade varit värre i grundskolan för att vara ärlig. Det som störde mig mest i just den stunden var att Louis sett så många snyggare tjejer än mig, så många snyggare kroppar, jag ville inte känna så som jag gjorde men hur kunde man inte?
- Don’t worry baby, you’re beautiful, you don’t need to close your eyes.
Det var inte förens då som jag insåg att jag faktiskt hade stängt mina ögon. Jag kisade upp mot killen framför mig. Hans ögon såg verkligen säkra ut, han var säker på det han sa, jag borde tro på det.
- I like that nickname.
Viskade jag lågt emellan hans kyssar som ännu en gång börjat, men som då gick ännu längre ner emellan brösten. Hans kropp började gå på mig som ett tecken på att jag skulle backa, vi backade säkert igenom tre rum utan att släppa taget om varandra och slog tillslut i sängen och han landade ovanpå mig.
Louis fingrar började knäppa upp mina byxoroch jag lovar, ifall Louis inte varit där och hjälpt mig skulle mina byxor aldrig åkt av, även så Louis byxor. Vi låg där i sängen, i inget annat än underkläder, och klumpen i magen började bli större när jag kände hans fingrar gå precis över min troskant. Hela min kropp spändes under honom, av obehag. Louis lät sina fingrar gå över min kind och drog en djup suck.
- We don’t need to do this now, how about we’ll just cuddle with less clothes on. Can I take this off though?
Frågade han undrande och pekade på min vita bh.
Jag nickade bestämt, jag var säker på det just då, och Louis log ett snett och charmigt leende ner på mig innan han knäppte upp de två knapparna. Ännu en gång stängde jag mina ögon, osäker på vad han skulle tycka. När jag öppnade mina ögon kollade han ner på min överkropp och det kände som en evighet jag höll andan, väntade på vad han skulle säga.
- I told you… You’re beautiful.
Frågar ännu en gång.
