-       I actually thought that my mother would never hurt me. Not like this. Suckade jag tungt.

Efter att mamma slagit mig hade Louis praktiskt tagit knuffat ut mig ur huset och pratade lite vett i kvinnan trots att han bara några timmar före hade gjort exakt samma misstag. När vi åkt hem till Louis hus – hans riktiga hus, bara för att påpeka, som jag aldrig varit i. Hans lägenhet var verkligen inte stor och det låg kläder, damm och gamla matlådor överallt men man såg på honom att han skämdes så det enda jag hade gjort var att mumla ett, it’s okay. Han hade i alla fall sprungit och hämtat lite is, trots att jag inte behövde det, och satt spänt och höll isen mot min kind.

-       People do things they’ll regret tomorrow, trust me, I know more than anyone.

Jag kunde höra hans stora ånger i hans röst. Det var sjukt egentligen hur mycket saker han hade att känna skuld över. Sen visste jag ju egentligen inte allt som han hade gjort men i stunden så kändes det som mycket, och att ingen sagt åt polisen om detta var sjukt.

   Allting i världen var sjukt egentligen, ifall man tänkte efter riktigt noga fanns det ingen som var normal, inget som man verkligen kunde titta på och säga ’’Den saken ser verkligen normal ut’’… Även ifall man kanske inte går fram till till exempel en lampa varje dag och pratar med den men ni fattar vad jag menar.

   Att se Louis ansikte precis framför mitt kändes så rätt. Stunden kanske inte var så romantisk, med en röd kind och allt, men det var ändå ett minne jag behöll. Hans kindben blev tydligare när han bet ihop tänderna i något av en liten frustration och den undrade pannan med rynkor ville man få bort så man kunde se hans släta hud. Jag var inte så himla erfaren när det gällde de intima sakerna och jag visste verkligen inte hur det kändes att vara, ’’turned on’’, men fjärilarna i min mage ville inte sluta att producera sig, de blev bara fler och fler, de fick knappt plats så deras vingar kittlade mig innefrån. Jag ville ha honom, och bara honom, men jag visste inte hur jag skulle göra. Vart skulle jag börja? Ville han? Menade han verkligen att han älskade mig eller var det bara prat? Var jag villig att ge mig själv till honom? Jag som aldrig gått igenom något liknande förut… till honom, som var mer erfaren än mina föräldrar – som tydligen inte fick till det första gången då de adopterade mig.

Louis gav min panna en lätt puss innan han backade undan och lämnade mig för att gå in i köket. Jag kunde skymta hans rygg ifrån soffan som jag satt på. Jag kunde se hans ryggmuskler igenom den tajta tröjan. Jag la ifrån mig isen bland det andra skräpet och tog ett djupt andetag innan mina fötter började röra sig framåt mot Louis kropp. Jag gjorde ett försök till att samla tillräckligt med mod inom mig för att kunna röra honom. När jag väl stod bakom honom lät jag mina händer glida runt hans midja och min mun lämnade små pussar över hans rygg utanpå tröjan. Jag kunde höra hur han log muntrande vilket fick ett ljust skratt att lämna mina lungor.

-       What are you trying to do?

Flinade han roat och vände sig om för att se mitt ansikte. Jag kände hur allt mitt blod gick upp i mina kinder på grund av hans magiska blick, det var så mycket lättare att prata med hans rygg.

-       Honestly, I have no idea.

Svarade jag med skakig röst och lät mina händer fortsätta sin vandring över hans kropp.

-       Hey Faith, I’m not sure about this. I don’t want to hurt you and I know it’s your first time, I just want to know if you’re really ready for it.

-       I am ready! I want to change, if you ever would consider having a short future with me then I need to change, and I want to change.

Jag visste inte ifall jag var redo i huvudet men min mage sa bara ja, jag var tvungen att ändra på mig själv ifall jag skulle ha en chans. Jag kunde inte gå runt och vara snälla Faith. Min vänstra hand gjorde sin väg upp mot hans nacke och tryckte sedan lätt ner huvudet så jag kunde pressa mina läppar mot hans. Fyrverkerier lös upp köket när han bestämde sig för att inte kämpa emot. Hans tunga arbetade harmoniskt med min och hans händer hade letat sig in under min tröja och vilade på mina höfter.

Allting efter det kändes det som att jag inte kontrollerade. Jag drog praktiskt taget av honom tröjan och slängde den, inte med mening då, i diskhon. Hans läppar lämnade mina och gick istället ner till mitt nyckelben och lämnade små pussar över hela min bröstkorg. Hans fingrar drog i min hoodie som en fråga ifall han kunde ta av den och osäker på vad jag skulle göra nickade jag bara skakigt och sträckte upp armarna så han kunde ta av den.

Jag gillade inte min kropp så speciellt mycket, som sagt hade jag tydliga kurvor men bara för att de var tydliga behövde det inte vara många, det hade varit värre i grundskolan för att vara ärlig. Det som störde mig mest i just den stunden var att Louis sett så många snyggare tjejer än mig, så många snyggare kroppar, jag ville inte känna så som jag gjorde men hur kunde man inte?

-       Don’t worry baby, you’re beautiful, you don’t need to close your eyes.

Det var inte förens då som jag insåg att jag faktiskt hade stängt mina ögon. Jag kisade upp mot killen framför mig. Hans ögon såg verkligen säkra ut, han var säker på det han sa, jag borde tro på det.

-       I like that nickname.

Viskade jag lågt emellan hans kyssar som ännu en gång börjat, men som då gick ännu längre ner emellan brösten. Hans kropp började gå på mig som ett tecken på att jag skulle backa, vi backade säkert igenom tre rum utan att släppa taget om varandra och slog tillslut i sängen och han landade ovanpå mig.

Louis fingrar började knäppa upp mina byxoroch jag lovar, ifall Louis inte varit där och hjälpt mig skulle mina byxor aldrig åkt av, även så Louis byxor. Vi låg där i sängen, i inget annat än underkläder, och klumpen i magen började bli större när jag kände hans fingrar gå precis över min troskant. Hela min kropp spändes under honom, av obehag. Louis lät sina fingrar gå över min kind och drog en djup suck.

-       We don’t need to do this now, how about we’ll just cuddle with less clothes on. Can I take this off though?

Frågade han undrande och pekade på min vita bh.

Jag nickade bestämt, jag var säker på det just då, och Louis log ett snett och charmigt leende ner på mig innan han knäppte upp de två knapparna. Ännu en gång stängde jag mina ögon, osäker på vad han skulle tycka. När jag öppnade mina ögon kollade han ner på min överkropp och det kände som en evighet jag höll andan, väntade på vad han skulle säga.

-       I told you… You’re beautiful.