Även ifall jag inte ville eller kunde säga det själv så var det ganska klart att jag älskade Louis. Allting med honom var perfekt, om man bortser från allt han gjort i sina tidigare dagar förstårs. Louis klättrade ner för en stege som Tina – hon vaknade faktiskt till slut – satte mot balkongen efter att han gett mig en romantisk – enligt mig – puss på näsan. Eftersom klockan redan slagit fyra på eftermiddagen satte vi oss bara i soffan, drogade oss själva med huvudvärks tabletter och kollade på någon dålig romantisk film.

-       Did it go for him?

Jag kollade på Tina som trött yttrat orden.

-       What do you mean?

Frågade jag fundersamt och höjde ögonbrynen. Vad hade gått för vem?

-       When you had sex, did it go for him.

-       Oh my god! Tina, we did not have sex!

Jag satte mig hastigt upp från min liggande position så mitt huvud började dunka något förfärligt.

-       I’m sorry, Louis just seems like that kind of a guy and since you like him I thought your virginity could go to him. You need to loose it sometime darling.

-       I know you have more experience than me but I want my virginity to go away a special time, romantic.

-       Louis don’t seem like the romantic type.

Jag skulle precis säga emot när en hög harkling ekade genom rummet. Både jag och Tina kollade åt sidan för att se en chockad och bekymrad Juan stå lutad mot väggen.

-       Can I talk with you for a second?

Frågade han snabbt och pekade ut i hallen. Jag nickade sakta och följde efter honom bort till hallen.

-       Is Louis the one who came here with you when you were sleeping?

Jag nickade lätt och ryckte på axlarna som att undra vad som var problemet egentligen. Hans ögonbryn var ihoptryckta i ett allvarligt och oroligt uttryck.

-       I don’t really like him. I don’t think he’s the kind of guy you should… loose your virginity to.

-       Erh excuse me, you can’t tell me what to do and don’t. You left me so it’s your fault.

-       I had no choice! Your mom and dad went crazy.

Jag la mina armar i kors över bröstet och höjde ögonbrynen åt den korkade personen framför mig.

-       What’s so different now? Frågade jag fundersamt.

-       Nothing. I wouldn’t take you back I just think you should find a more decent guy. Louis is not that kind.

-       Don’t say anything else! Hasplade jag snabbt ur mig. I like Louis, he’s different and you are not going to come here and destroy something that might be love!

-       It might.

Jag fick knappt någon tid att fortsätta vårt argumenterande när han pressade sina läppar mot mina. Fjärilarna som en gång funnits där för honom hade dött ut helt och hållet, känslorna jag hade för Louis var annorlunda. Jag la mina händer på Louis bröst och puttade mig själv bakåt så våra läppar lämnade varandras.

-       Don’t!

Praktiskt taget skrek jag när han gjorde ett nytt försök till att krama om mig. Min röst gick genom hela huset och snart stod Tina, Lucas och mina föräldrar chockade runt om oss.

-       Just, don’t.

Viskade jag lågt och skakade på huvudet besviket. Tårarna brände bakom ögonlocken men jag ville inte visa mig svag framför någon. Istället tog jag på mig mina skor och sprang ut i kylan.

Någonting drog mig till Harrys hus. Jag vet egentligen inte vad men det kändes som att han var den som skulle förstå. Det kändes som att jag gått i flera timmar när jag väl kom fram till det oranga tegelhuset. Min kropp rös av kylan och min hand skakade okontrollerat då jag knackade svagt på dörren. Osäker på ifall det hördes gjorde jag ett till försök och knackade lite hårdare. En stressad kvinno röst som säker tillhörde Anne pratade högt innanför dörren. Strax därpå uppenbarade sig hennes vackra och unga ansikte framför mig. Ett lätt leende prydde hennes läppar men när hon såg hur illa klädd jag var och min kalla blåa hud kollade på nervöst på mig, osäker på vad hon skulle säga.

-       Faith… what are you doing here?

-       I’m sorry mrs. Styles. Is Harry home? I can come back later if he isn’t I just…

Anne stoppade mitt skakande mumlande med att lägga sina händer på mina axlar och skakade på huvudet.

-       Outside the classroom I’m not Mrs. Styles, you can call me Anne. Hon tog en liten paus så jag skulle förstå hennes rättning. Harry is out with friends at the moment but please, come inside!

Jag stod och tvekade en stund men värmen som ibland slog mig var nog för mig att gå in. Huset var normalt stort, ifall man skulle jämföra med mitt var detta ganska litet men det var mysigt jämfört med vårat. En öppen spis med en vild eld härjade i vardagsrummet som låg rakt fram när man kommit in i hallen. Anne sprang in till höger och man kunde höra små och tysta svordomar som lämnade hennes mun. Med små steg följde jag efter henne in i rummet som då var köket och kollade roat på henne när hon fumlade brända muffins på en stor bakplåt. Ett lätt skratt lämnade mina lungor vilket fick hennes blick att vändas uppåt.

-       I’m not really the mother who bakes a lot. I suck to be honest.

Jag skakade på huvudet och gick fram till röran. Det stod en bunke som var full med smet och en påse där det redan fanns några misslyckade muffins. I en annan bunke låg det en rosa glasyr till de muffins som faktiskt skulle bli lyckade och goda. Besviket slängde hon ner muffinsarna i den misslyckade påsen och drog efter ett djupt andetag.

-       I could help you… I mean, if you want to of course.

Hon kollade upp hoppfullt på mig och ett leende prydde ännu en gång hennes läppar.

-       That would be nice of you. Do you want some other clothes maybe? Harrys sister can borrow you some if you want.

-       I’ll be fine.

-       No, please. I don’t think those clothes are warm enough.

Hon gav mig en klapp på axeln innan hon lämnade köket. Det jag var mest glad över var att hon inte frågade varför jag kommit hit av alla ställen, utan jacka eller några tjocka kläder alls. Anne var som den mamman jag aldrig fick.