Samtidigt i det verkliga livet…

Seriöst… är hon helt seriös över det här slutet? Jag lyckas slita min blick från dator skärmen för tredje gången. De övriga två gångerna hade varit toa besök och trippar till köket för att hämta snacks och dricka. Min blick färdas över mina väggar med bilder på killarna. Jag har min speciella vägg som en gång varit en fin krämig vit färg men som nu knappt syntes, men som ändå fanns bakom planscherna. Jag har även delat upp det så en 6:e del var av Louis samtidigt som de andra bestod utav Liam, Harry, Niall, Zayn och tillslut gruppbilder. Jag kan med stolthet säga att jag är en av de galna tonåringar där ute som avgudar One Direction. Jag äger såklart inte bara massa planscher utan även två av fem pappersfigurer och flera småsaker som både representerade och som var med One Direction. Människor tror inte att man kan älska ett band eller killar som man aldrig träffat men jag tror det för jag har upplevt det.

Jag drar ner ögonen till skärmen igen som håller på att bli svart. Mitt pekfinger trycker lätt på mellanslag så skärmen lyser upp igen. Ännu en gång läser jag igenom slutet… I choose. Visst var det ett slut som man kan arbeta med själv men jag hade verkligen hoppats på att hon skulle fortsätta och göra ett riktigt slut. Att välja är ju bara onödigt, självklart vill man att slutet ska vara lyckligt. Man vill att Faith och Louis ska hitta tillbaka till varandra och bli gamla tillsammans. Tänk och vara Faith, vilket galet men underbart liv. Trots att killarna inte riktigt var kända är han fortfaranda snygg och allas drömkille.

Jag öppnar upp en ny flik på internet i hopp om att hitta nya bra fanfictions, det var numera hur mitt liv såg ut. Jag sitter hemma dag som natt och läser fanfictions om one direction för att jag själv vet att jag aldrig kommer att träffa dom, det är rätt tragiskt faktiskt.

-       Linnéa, du måste gå upp nu annars kommer du försent till skolan. Säger mamma som stormar in i mitt rum.

Hon kollar på mig förvirrat och i ett hopp om att se mer levande ut sätter jag på ett leende och hoppar upp från sängen i en pigg rörelse.

-       Jag bestämde mig för att gå upp tidigt för en gång skull. Berätter jag i en lögn.

Hon nickade bara och visar tummen upp innan hon stänger dörren igen och går ner.

Morgon… det var morgon. Jag hade tillbringat hela natten till att läsa Stupid Love. Jag kollar bort mot fönstret och mycket riktigt, solen strålade bakom de mörka gardinerna och fåglarna kvittrade glatt. Jag drar en djup suck och nickar lite för mig själv. Jag torkar av gårdagens smink och applicerar nytt på bara tjugo minuter, vanligtvis tar det mer tid. Jag trippar sedan ner för den knarriga trappan och in i köket där alla mina fem småsyskon satt och åt frukost. Mina syskon var ett, tre, fyra, sju och tio… Jag själv är äldst på fjroton år.

Mat slängdes över matbordet och mamma jobbade hårt för att alla skulle få i sig mat, detta var verkligen inte som i någon fanfiction, detta var verkliga livet.