Bild kommer

Det var som att halva min värld hade gått under. Jag borde inte ha känt så, jag vet, men att Louis skäms så mycket om mig att inte ens kunna ge mig en simpel komplimang! Jag försökte och försökte, jag fick aldrig något ut från det, förutom en lögn om att Louis gillade mig. En natt där han var som mest intim och en kyss under ett spel. Det var allt som jag fick av honom, allt gott i alla fall. Han hade även gett mig ett brustet hjärta på toppen. Jag ville få mitt hvuud att tänka på annat. Tänka på alla de dåliga sakerna som Louis sagt till mig, putta tillbaka de ljuvliga och drömmande stunderna. Mitt smink som jag lagt ner så mycket tid på hade säkert blivit förstört och mina ögon såg säkert trötta och slitna ut. Jag ville inte gå in till de andra igen men jag kände mig tvungen att visa mig stark. Jag försökte så gott det gick att undvika blickarna jag fick när jag kom in i rummet. Trots att de inte visste var jag väl medveten om att rösterna tystnat och spänning hade fyllt upp tomrummet. Jag satte mig med en duns bredvid Liam som oroligt sneglade på mig. Även Harry som satt bredvid honom lutade sig lite lätt fram för att se mitt ansikte, mina känslor.

-       Are you oka… Frågade Emily tyst. Dock så hann hon inte avsluta meningen förrens jag flikade in ganska spydigt.

-       Don’t ask me that. I don’t want anyone to be sorry, I don’t want anyone to ask if I’m okay! All I want is for all of you to start talking about anything else.

Emily hoppade till åt min vassa ton, någonting som jag aldrig tänkt mig att se, någonsin. Jag visste inte vad som var problemet med mig. Jag ville bara inte att alla skulle tycke synd om mig när det var mitt eget fel. Jag sökte defenitivt inte efter sympati när jag tog beslutet att lita på Louis. På något sätt visste jag att han skulle skada mig, så småningom. Mitt huvud bad mig bestämt att tänka på något annat. Mitt hjärta ville gå i en annan riktning, tillbaka till Louis och på ett sett slå honom men även kyssa honom framför alla.

-       Alright, well there’s a party at Richards house tonight if we wanna go. There’ll be a lot of people, you know Richard, when he has a party, he really has a party!

Berättade Liam och ryckte slött på axlarna.

-       That sounds fun. Who is Richard? Frågade jag intressant och snodde åt mig Harrys flaska som precis öppnats.

I flaskan var något hallons vin, inte så starkt så jag kunde dricka upp halva på ett svep.

-       He’s a dick really. Though he definitely makes the best parties. He comes here to London about four times a month so it’s worth it. Fortsatte Niall och ett lätt skratt lämnade hans lungor.

Liams arm lades bakom mig på soffans ryggstöd, och på något konstigt sätt ville jag inte ta bort den. Jag kände mig inte obekväm heller för den delen.

-       Do you think Louis will join us? Frågade Perrie undrande.

Hon fick ett hårt slag i magen av Emily som satt bredvid henne och de båda kollade på mig. Jag såg bara det i ögonvrån men visst såg och hörde jag hur Emily viskade något som liknade ’’Stop it or I’ll push you down the couch’’.

-       I don’t care if he do. He’s an asshole.

Precis när jag yttrat meningen bestämde sig Louis för att vara med oss i vardagsrummet.

-       Thank you for that and of course I’ll come. You don’t want to miss a round of strip poker, do you?

Leendet som var fastklistrat på hans ansikte var både skrämmande och obehagligt. Hans ögon gick direkt till mig och med spänd käke och tom blick kollade han på Liam som fortfarande hade sin arm runt om mig.

-       Yeah, well I can drive to his place but I don’t think I will be sober enough to drive home. Mumlade Harry samtidigt som han ställde sig upp med ett leende.

-       Same here, we can split us up in two cars. Höll Liam med och kollade på mig med ett snett leende.

På något sätt var jag väldigt glad över min nya stil. Jag kunde praktiskt taget känna Louis blick på Liam. Ifall jag skulle kommit in i en vit klänning med blommor skulle han säkert ha gett mig en spydig kommentar men den Liam som satt bredvid mig hade sin fucking hand runt om mig. Det kanske inte var rätt att spela med bara för att göra Louis avundsjuk men jag var så arg att jag knappt brydde mig.

-       How about me, Emily, Zayn, Perrie and Louis in my car and Liam, Niall and Faith in the Liams car, since it’s only four seats in his car.

Föreslog Harry och höjde lätt på ögonbrynen. Jag var precis på väg att säga att det var helt okej när Louis harklade sig högt för att få uppmärksamhet.

-       Or I can take Faith in my car since I haven’t been drinking that much. Frågade han mer som ett konstaterande.

Perrie ställde sig bestämt upp från sin plats och skakade på huvudet.

-       Are you crazy? No, she’s not.

-       Shut up, Perrie!

Skrek han och tog tre steg mot henne som ett hot. Perrie var snäll och allt, jag förstod varför hon stod upp mot mig men helt ärligt behövde jag ingen hjälp. Jag kunde hantera mina problem, ett av dom var Louis.

-       Don’t say that to her! She hasn’t done anything wrong. Jag gjorde ett försök till att vara modig, jag gjorde det verkligen, men min röst sprack i slutet av meningen vilket gav iväg hur jag försökte hålla inne mina tårar.

-       You are coming with me. Sa han bestämt och tog tag i min arm.

-       No, I am not. Let go of me.

Med en snabb röresle drog jag åt mig min arm och kollade på honom som att han var ett monster. Vad fan var hans problem egentligen? Ena sekunden ville han göra slut… jag menar, lämna mig, och nästa sekund vill han att jag ska åka med honom och gå till festen med honom som en dejt? Eller det var så jag förstod det. Han kanske bara tänkte på att det inte skulle bli för trångt i bilarna. Kunde Louis tänka så? Jag har svårt att tro det.

Utan något mer ord till varken Louis eller någon annan gick jag med snabba och små steg ut från huset och till Liams parkerade bil. Jag hoppades att de förstod mitt tecken på att vi skulle åka för annars skulle jag behövt gå in dit igen och skämma ut mig. Lyckos mig kom Liam och Niall ut bara någon minut efter mig med ett par bilnycklar dinglande på hans pekfinger. Osäker på vart jag skulle sitta ställde jag mig bakom Niall så han fick bestämma först. När han hoppade upp i baksätet gick jag fram till framsätet och satte mig till rätta. Det var helt knäpptyst i bilen förutom små mumlande meningar mellan Niall och Liam. När vi väl kom fram till Richards hus kunde jag inte hålla mig ifrån att chockat öppna munnen. Huset var ungefär lika stort som Louis mamma och min… pappas hus, vilket är stort! Flera ungdomar stod ute på gräsmattan och vissa hånglade i poolen, det var helt sjukt så många som var där. Vi blev de första som kom fram av de andra i gruppen så vi gick in i huset före. De undomar som var utanför var ingenting jämfört med de som fanns inomhus. Hela hallen och de andra rummen var smockfulla med människor, alla med sin egna röda kopp.

-       Liam, Niall! Where’s Louis huh?

Jag kollade upp mot mannen som gjorde sin väg mot oss. Han hade mörbrunt hår, ungefär som Louis och bruna stora ögon. Hans leende var inte direkt vänligt men jag kunde nog stå ut med det.

-       Richard, what’s up? Hälsade Liam slött. Så det var Richard alltså.