---

 

 

-       I haven’t had time to ask you Lucas, how’s classes? Fråga jag intressant när jag och Lucas gick ut genom de stora dörrarna till parkeringen.

  Det hade gått cirka en vecka efter det som hände på stan och mitt jack läckte fint. Även ifall jag litade på att Perrie visste vad hon hade gjort åkte jag till sjukhuset för att ta ut lite antibiotika för att snabba på läkningen. Jag hade fortfarande kvar bandaget runt huvudet och fick ganska många blickar, en bra början på skolstarten. Jag hade inte heller sett gänget på hela veckan, de alla hade varit borta. På matte lektionen satte jag mig tillslut bredvid nörden och även ifall jag äcklades av honom var det mycket bättre än Louis.

-       They’re alright I guess. I met three guys who wants me to join the lacrosse team and I’m really interested!

-       That’s awesome!

Jag knuffade till honom så han ramlade över sina egna fötter och snubblade åt sidan. Tur för mig snubblade han rakt in i två snygga tjejer med blont hår och överdrivet smala kroppar. De fnittrade och gav min bror några charmiga blickar innan de försvann runt hörnet. Lucas ursäktande leende som han haft försvann genast när tjejerna var utom räckhåll.

-       Asshole! Sköt han mot mig medans ett flin började växa på mina läppar.

Mitt flin suddades snabbt ut när jag såg Kate gå över parkeringen med sina böcker hårt tryckt mot bröstet. Jag hade försökt att komma på vad Perrie menade med att hon förtjänade allt hat hon fick kastat på sig men jag hade aldrig haft modet till att fråga. Jag försökte dock att undvika de långa pratstunden och tiderna hemma hos henne efter den dagen. Visst hade jag haft små konversationer med henne på telefonen eller mellan klasserna men jag hade alltid någon ursäkt att avsluta även ifall jag hade hur mycket tid som helst. Klumpen i magen blev bara större och större ju mer jag ignorerade henne men jag försökte verkligen att inte låtsas om den.

-       Earth to Faith?

Jag väcktes ur min trans av att en hand viftades framför mig. Jag skakade på huvudet för att komma tillbaka igen.

-       Sorry.

Vi gick tillsammans till min bil som stod på parkeringen närmast ingången – så går det när man är 30 minuter tidigare än vanligt för att plugga. Jag gav Kate en sista blick innan jag satte mig i förarsätet. Jag skulle fråga henne vad som var sant, ikväll. Jag kollade åt sidan på Lucas och gav honom en irriterad min.

-       Seatbelt.

Han stönade tyst men drog bältet över kroppen. Jag nickade nöjt och backade ut från parkeringen. Jag växlade om för att åka framåt men när jag kollade upp igen stod Perrie framför bilen så jag bromsade hastigt. Ett stort leende prydde hennes söta ansikte när hon skuttade fram till min sida av bilen. Jag hissade ner rutan så vi kunde höra varandra bättre.

-       Hi Faith.

-       Hey Perrie, what’s up?

-       I was just wondering how your head was.

-       It’s good, you really knew what you were doing, I went to the hospital though. I got some antibiotics.

-       Good to hear. I was also wondering if you would like to come with me and Emily to a party nearby tomorrow. It’s Liams birthday.

Att gå på en fest var verkligen inte min grej och tanken att vara I samma rum som gänget skrämde mig men jag skulle inte låta dem trampa ner mig.

-       Urhm… I’m not that type, I don’t like to party.

-       It’s not really a birthday party, we’re going to the pub.

-       I’m under age.

-       Don’t worry about it. We have a sort of contact with the owner, erhm… You can say that no one cares. Please?

Jag bet mig hårt i läppen och trummade på ratten med mitt pekfinger. Jag skymtade resten utav gänget längst bort på parkeringen och Louis leende irriterade mig. Lucas slog till mig på armen så jag vända mitt huvud irriterat på honom.

-       Come on Faith. When we lived in New York you never went to any partys, you should really take this opportunity. Don’t be such a pussy.

-       I’m not!

Jag vände mig mot Perrie igen som nu hade lagt märke till Lucas vid min sida.

-       I’m Perrie.

-       Lucas.

De skakade hand framför mig och när de drog tillbaka kollade Perrie hoppfullt på mig.

-       Fine! I’ll come. Where and when tomorrow?

-       Yaay! Come to mine and Zayns house 9pm. You already know where so I don’t need to tell you and don’t worry, the boys will be at Louis place.

-       Okay, see you there I guess.

-       I’m so excited, see ya!

Perrie sprang tillbaka till de andra, över hela parkeringsplatsen utan att ens tänka på bilarna som tvärstannade mitt framför henne. Jag drog en djup suck innan jag till slut kom ut på vägen igen för att äntligen åka hem. Bilen var helt tyst – om man inte räknade med musiken som spelades lugnt i bakgrunden – men det var ingen pinsam tystnad, mer en lugn och skön. När vi kom hem stack Lucas snabbt upp på sitt rum så jag gick in i vardagsrummet där Juan satt med en tidning i handen. Jag satte mig bredvid honom och kollade på vad han läste.

-       Juan, can you do me a favor?

-       Of course, I’ll do anything for you Faith.

Jag nickade sakta och bet mig ännu en gång i läppen, någonting jag gjort ända sedan jag var 5. En väldigt dålig vana då jag ofta fick stora sår på min underläpp.

-       I’m invited to this party and I have to sneak out around eight thirty pm. I need your help to distract mom and dad.

-       What should I do?

-       Just come up with something!

Han suckade tungt och masserade sina tinningar.

-       Fine!

-       Thank you so much, you’re my hero.

Mina läppar träffade hans kind innan jag ens hann tänka igenom vad jag gjorde. Jag och Juan hade varit i en relation, det var ett år sedan dock då mina underbara päron inte gillade det så situationen blev väldigt pinsam.

-       Erh… Sor-orry. Stammade jag generat innan jag snabbt vända mig om och sprang så fort jag kunde upp till rummet.