Muggen vilade lätt i min hand och ett litet moln kämpade med att komma ut från det lilla hålet. Den var fortfarande väldigt varm så jag hade inte vågat dricka någonting än. Jag satt utanför Starbucks på en liten bänk med mobilen i motsatt hand som kaffet. Stan var rätt så lugnt men det fanns ändå några gamla människor som gick runt i olika affär, med shoppingkassar i varje hand och med kaffe i händerna. Det var härligt att veta hur nära det var till stan från skolan.

Jag lät min blick gå över gatan framför mig ännu en gång. De flesta människor hade på sig jeans, troligen för att det var vana vid det dåliga vädret. Jag kände mig dock ganska utanför där jag gick med min kjol upp till midjan och en tank top. Min väska hade jag så smart lagt i skåpet så någon kofta hade jag inte när de kalla vindarna drog in.

När kaffet väl hade kallnat drack jag upp det snabbt för att sedan åka tillbaka till skolan och avsluta dagen – som jag så tur gick igenom utan att se Louis igen. Runt 4 stod jag på min uppfart med bilnycklarna i ena handen och väskan i andra. Jag hade pratat med Kate innan vi båda gått till våra bilar så vi hade bestämt att hon skulle få komma hit så vi kunde sola vid poolen. Men först skulle vi båda in till stan för att shoppa lite kläder då jag slängde det mesta i flytten. När jag kom satt mamma i en av fåtöljerna med tvn påslagen. Två tomma kaffekoppar stod på vardagsrums bordet och hennes ögon vände sig mot mig.

-       Hi honey, how was first school day?

Jag ryckte lätt på axlarna och slängde mig i soffan.

-       Fine, I guess. Kate’s coming over soon, we’re going shopping.

-       That’s alright. Let me go get my money.

Hon började resa sig upp men jag tog bestämt tag i hennes handled.

-       No, mother.  I want to use my own money.

-       Don’t be silly, I can give you at least three thousand. It’s not a big of a deal!

-       It is… I really want to use my own money and maybe get a job in the city.

Mamma stannade i sina rörelser när hon rotade runt i sin väska. Hennes blick gick upp och mötte min.

-       You don’t have to get a job! We have enough money as it is, me and dad are working, you are going to school. That’s all you havet o worry about, kay?

-       No, mother. I don’t want my life to be like that! This is a new city and I want to live like evryone else does! The girls and boys in my class have a work somewhere because their parents doesn’t just give away money, I’m gonna look for a job. End of story!

Jag greppade tag om ett äpple som låg i en skål mitt på bordet innan mina ben stormade ut från vardagsrummet. Min mobil som innan legat i min ficka fiskade jag upp snabbt för att se att Kate messat mig tre gånger.

Katherine (: 16:08

I just got home, just give me 5 so I can prepare myself!

Katherine (: 16:11

Do you think I’ll need more than 500?

Katherine (: 16:16

Nvm, I’ll be at your house soon to pick you up!

Jag lät bli att svara på de två första men svarade ett lätt okej och att jag var redo på det sista. Jag tuggade snabbt ner det röda äpplet, packade ner min plånbok och mobil i väskan innan jag gick ut. Jag fick stå utanför huset i cirka två minuter innan jag såg Kates vita porsche rulla fram framför mitt hus. Jag hoppade smidigt in på platsen bredvid förarsätet och ett varmt leende lämnade hennes läppar.

-       Hi Faith.

-       Hey.

Jag suckade tungt och lutade mig tillbaka i den bekväma stolen medans Kate körde ut på den lilla vägen igen.

-       You sound happy. Sa hon ironiskt of flinade lite.

-       I had sort of a fight with my mother. She thinks I want all her money and be this spoiled kid. Maybe I was in New York but not here.

-       I feel you. When my mom and dad died I got all the money since I’m the only child. Grandpa said I didn’t had to work since I had so much money in the bank but I stood my ground and now I’m working as a cashier at Victorias Secret.

-       Really?! You don’t think there’s a job available?

-       I can ask my boss. I’m sure he can figure something out!

-       Thank you so much!

Jag fick genast mitt leende tillbaka som jag gömt under den korta stunden jag varit hemma.

-       So, where are we going first?

-       I was thinking H&M and Forever 21. I really need to look up some simple t-shirts or something. Svarade jag lätt.

-       Sure, I really want a frapino at Starbucks so we have to make a stop there!

-       Of course. Starbucks is life.

Det var mer trafik nu än vad det var tidigare under dagen så när vi kom fram till stan hade gått sju extra minuter än vad det brukade. Vi hittade parkering på ett ganska stort parkerings ställe innan vi båda gick de sista 300 metrarna till stans centrum. Som lovat gick vi direkt till Starbucks och köpte oss varsin frapino. Vi ställde oss sedan utanför för att diskutera i vilken ordning vi skulle ta affärerna.

-       Oh, it’s Taylor! I have to go say hi, you can stay here. I’ll be right back. Informerade Kate mig snabbt innan hon försvann in i folkmassan på jakt efter Taylor.

Jag stod lite otåligt kvar och eftersom jag inte är den som gillar att vänta började jag gå åt det håll hon försvunnit åt. Jag hann inte så långt förens jag kände en träff rakt in i sidan på mig och på andra sekunden låg jag på marken med min frapino över hela tröjan. Mitt huvud gjorde väldigt ont så jag antog att jag hade landat ganska hårt på asfalten.

-       Oh my god! I’m so sorry, are you okay?

Det var en ganska ljus röst som pratade, alltså en tjej med en ganska stark dialekt men ändå så man kunde förstå orden. En söt dialekt helt enkelt. Jag förde handen bak till mitt huvud och tog fram den igen. Great, blöder också. Jag förde tillbaka handen igen och kollade äntligen upp. Jag kände igen henne direkt när jag såg ansiktet och det ljusa håret. Det var Perrie Edwards, Zayn Maliks flickvän, som är med i Louis gäng. Varför händer det alltid att jag hamnar där de är?

-       You’re bleeding, this is not good, not good at all. Uhm… Come with me, we have to find a toilet or something!

Eftersom mitt medvetande var någon annanstans följde jag motvilligt med henne in på en toalett som låg ganska nära. Min blick var suddig efter slaget i bakhuvudet men jag hörde att vi gick in i ett bås och jag kände att hon satte mig på en toalett. Kranen sattes på och snart kände jag något blött där min hand nyss varit. Efter några minuter tog hon torra papper och torkade bort de mesta. Min blick var fortfarande lika suddig och illamående tog över min kropp.

-       I think I’m gonna throw up… Lyckades jag klämma ur mig.

Jag flyttade mig ner på golvet och öppnade toalettlocket precis i tid. Jag kände Perries ena kalla händ lyfta mitt hår och den andra göra lugnande cirklar på ryggen. Hon avslutade dock sin handling när hennes telefon började surra på handfatet där hon lagt den.

-       Perrie speaking. I know but I got a bit busy. I ran into Faith, you know the new girl and I kind of pushed her by accident and her head is bleeding and she’s throwing up and I really ned to take her to the hospital… Why not?! She’s hurt, she need a hospital. Fine. See you soon.

Hennes blick fördes ner till mig där jag satt på det kalla kakelgolvet.

-       You’re gonna have to come with me. We’re going to fix your headache.