Jag hade gått i mörkret i nu säkert en kvart. Det kändes som att jag var på rätt väg men ändå inte. Jag försökte verkligen att få någon av bilarna som körde förbi mig då och då att stanna men det var omöjligt. Det var inte heller bättre att det var iskallt och min lilla kofta räckte ju knappast. Dessutom hade jag helt bara ben som frös något otroligt. Så där jag gick på trottoaren, tårar som rann längs kinderna och ben som darrade av kylan. Mina tänder smattrade mot varandra under tiden jag gick. Jag kände närvaron av en bil bakom mig men bestämde att ignorera den då den säkert skulle köra förbi mi när som helst. När den inte gjorde det vände jag mig om för att se en bil köra i långsam fart efter mig. Jag drog koftat tätare runt min kropp – om nu det var möjligt – och började gå snabbare. Mina fötter gjorde riktigt ont av skorna men jag ville inte ta av mig dem då jag säkert skulle fryst ihjäl eller något, kanske lite överdrivet men skit samma.

-       Faith stop, god damnit!

Jag vände mig om då jag hörde den irländska rösten. Niall hade stuckit ut huvudet genom fönstret och man såg klart och tydligt på hans ansikte att han inte valt att följa efter mig.

-       Why?

-       Because, Louis sent me. I don’t fucking know why you’re so different from all the other girls he have fucked around with but he told me to take you home safe.

-       Fucked around with?

Frågade jag lite fundersamt. För om det var något jag visste så var det att jag och Louis aldrig någonsin skulle ligga i samma säng tillsammans!

-       Yeah, you know. Annoy and stuff like that. It’s all a game to him, he does that to make the girls fall for him.

-       Girls fall for boys who’s mean and an asshole?

-       No, they fall for the bad and popular side and when Louis knows the girls love him he turns to another girl, wich is you at the moment. The only weird thing in this is me picking you up to get you home safe. I guess this is a new freaking game or something. I don’t know. Oh well, get in now or I can go back and send Louis instead.

Jag stod och vägde fram och tillbaka på mina fötter och huttrade för mig själv tills jag tillslut bestämde mig för att hoppa in i bilen. När jag satt mig till rätta stoppade han in sitt huvud igen och tryckte snabbt på gasen. Bilen luktade ny och fräsch, absolut inte som jag tänkte mig en person i stadens mest fruktade grupps bil skulle se ut. Bilen var redan uppvärmd så mina andetag blev ganska snabbt lugna och normala igen. Bilen var helt knäpptyst då han skruvat ner radion till 0 säkert bara för att få en ännu mer spänd tystnad eller bara för att göra mig rädd. Det var då jag kom ihåg att Niall faktikst druckit under kvällen, eller hade jag sett fel?

-       Haven’t you been drinking?

-       Oh please! Just a few shots and drinks, nothing much.

Jag bet mig själv i läppen och nickade sakta. Han körde inte direkt sakta så det förvånade mig när ingen av bilarna som vi körde om tutade.

-       So these games, how long have he done that?

-       You thought I would just tell you? That we’re best friends?

Skrattade han bittert åt mig. Jag skakade bara på huvudet och vände mig mot fönstret och jag föll snabbt i en tung sömn.

När jag öppnade mina ögon igen strömmade det in ljus från mina balkongdörrar. Mina ögon skannade den suddiga klockan på väggen men den blev klarare då jag gnuggade mig irriterat i ögonen. Jag uppfattade att klockan var två på eftermiddagen men det var bara det jag snappade upp. Jag satte mig fort upp i sängen då det senaste jag kom ihåg var att sitta i Nialls bil. Jag minns inte att jag hade gått upp till mitt rum eller det minsta… bytat kläder. Jag drog på mig mina mjukisbyxor tillsammans med min oversized tröja. Mina fötter trippade ner för den långa trappan och jag skulle precis gå in i köket när någon harklade sig bakom mig. Jag vände mig sakta om för att se mamma stå med armarna i kors och ögonen spända i mina.

-       We have a lott o talk about young woman.

-       I know, I know. Can I start?

Hon ryckte lätt på axlarna och höjde ögonbrynen som ett tecken på att jag skulle börja.

-       How did I end up in my bed?

-       Well, maybe an hour after you send me that text a knock on our door woke me and dad up. I went to see what it was and it was two boys with tattoos and piercings and one of the boys had you sleeping in his arms.

-       Wait. Two boys?

Jag minns inte att det var någon mer än Niall i bilen. Niall var den enda som hämtade mig.

-       Yeah, two. One of them was blonde and had a irish accent and the other boy was brown haired and had a very thick english accent.

-       Niall and Louis.

Svarade jag mest till mig själv bara för att. Mamma hade ju knappast någon aning om vem de var.

-       What happened after that?

-       I asked what they had done to you and to leave you alone. They said they did not mean no harm and then Juan came so he took you from the brown haired boy and put you in bed. The boys stayed for an hour outside the door and arguing. I don’t know why but they seemed very annoyed.

Jag skulle precis gå in i köket som jag var påväg när mammas hand lades på min axel.

-       It’s my turn to ask you something.

Jag nickade motvilligt och bet mig i underläppen som verkligen hade blivit en dålig vana.

-       The text. Did you really send and do those things? Why where you out so long with those people? They are just bad people with bad decisions!

-       First of all, I did not. It was Louis and I know they are bad. I do not really like them at all. I came just because a girl named Perrie asked me to and she’s very nice. I knew you would have said no.

-       You are right. I would have said no. That would have been better than you drinking and doing drugs Faith! That is not you.

Med de orden vände hon sig om och stormade in i pappas arbetsrum. Jag gick äntligen in i köket för att ta någonting att äta då jag kände hur det kurrade till i magen. Jag hade inte ätit något sen igår eftermiddag, dock så var det inget ovanligt att jag inte ätit på så lång tid men jag försökte verkligen inte att gå tillbaka till att få bullimi som tidigare i mitt liv. Ibland var det svårt att hålla tillbaka klumpen i magen som växte varje gång man tog en tugga men det gick… ibland.