Efter några minuter av konstant protesterande gav jag med mig för ett glas. Det var någon slags whiskey. Det smakade riktigt bittert och jag gillade det verkligen inte. Jag knep ihop mina ögon och satte ner glaset fort.

-       You’ll get used to it.

Försäkrade sig Harry som suttit och kollat på mitt uttryck.

-       I don’t think I want to.

Det var bara jag och Harry kvar vid bordet då de andra gått ut på dansgolvet för att få igång partyt som de sa.

-       You don’t drink?

Jag kollade pekade på Harrys vattenglas som han haft framför sig under kvällen som gått.

-       No, I really don’t see the point in drinking, getting drunk and don’t remember shit the day after. Zayn isn’t the one who drinks but tonight I think he doesn’t care at all.

-       I get what you’re saying. I’ve been drunk one time but it all ended up with hangover the next day and I was just throwing up like crazy. It was awful.

Den kvällen kom jag ihåg väldigt tydligt. Jag var 15 och tanken att dricka och bryta regler var väldigt… intressant. Så jag gick på en fest med mina två kompisar där de flesta var runt 19 och 20. Vi lekte några lekar och redan vid midnatt var jag så full att jag knappt kunde stå. Mina vänner gick hem med några främlingar men jag kunde fortfarande säga nej när en kille kom fram och försökte börja hångla.

Jag drog bort mina tankar från min fina flashback och kollade på Harry som hade sina ögon på Emily. Hon dansade i takt till musiken och trots att det var en låt som de flesta bara hoppade på stod hon kvar på marken och gjorde en grym dans.

-       How long have you and Emily had a fling for eachoter?

-       Not that long. First Louis didn’t approve it since I’m the newest member of the group but when I did some tests and he could finally trust me it was ok. Louis is very overprotective when it comes to his sister.

Jag nickade lätt och kollade stint ner på mitt tomma glas. Mina ögon drogs snabbt upp till Harrys ännu en gång och den där glimten i ögat syntes tydligt då han kollade på sin… flickvän? Jag visste faktiskt inte om de var pojvän och flickvän än, de kanske bara dejtade.

-       Do you love her, Harry?

Hans ögon bröts från sin tjej och ner på mig. Glimten försvann men den fanns fortfarande kvar ganska djupt där inne. Harry var väldigt attraktiv. Det var något med hans lockar och smilegropar som gjorde honom snygg. Ett litet leende växte sig fram på hans läppar samtidigt som han nickade.

-       Yeah, I actually think I’m falling for her.

-       That is so cute! I mean… I mean cool. That’s so cool.

Han skrattade lite för sig själv och nickade lite. Jag bet mig hårt i läppen och jag ville verkligen slå mitt huvud ner i bordet. Så jävla dum är jag. När vi båda märkte att de alla var på väg mot oss igen petade Harry lätt på mitt ben. Jag vände mig förvirrat om för att mötas av de gröna ögonen.

-       You’re not that bad as Louis says you are. He says you’re a spoiled kid who cares about money more than life but you’re kind.

-       Thank you, Harry. I’m afraid you and Perrie are the only one. Louis have som weird issues to take care off. I just can’t stand him.

De hade nu kommit närme och var endast några få meter ifrån vårt bord.

-       I know, you need to give him time. One advice though. Don’t try to make him fall for you and don’t let him have sex with you. You’re feelings will be destroyed, I don’t want that.

Jag nickade och mimade ett lätt thank you då de andra nu nått vårt bord. Harry hälsade på Emily med en kyss på kinden och ännu en gång drog jag ner blicken i bordet, så som jag suttit hela kvällen för att vara helt ärlig. Klockan 12 hade jag velat gå hem men var rädd att fråga hela gruppen så jag frågade Perrie lite snabbt innan hon skulle gå och hämta mer dricka. Svaret hade blivit att bara njuta i stunden och att inte bry sig om skolan då vi ändå inte skulle ha några viktiga klasser dagen efter. Någonting som jag märkte var hur annorlunda personlighet Perrie hade när hon var full. Klockan var nu fyra och mina ögonlock kunde knappt hållas uppe. Mina tankar var helt någon annanstans och ifall jag inte skulle varit bland massa folk skulle jag säkert somnat på golvet. Jag drog ett djupt andetag och reste mig från min plats. Perrie kollade olyckligt på mig men jag mimade bara att jag skulle komma snart igen. Jag lämnade min väska på golvet och släpade mig sedan fram till dam toaletterna. Jag ställde mig framför spegeln och lyssnade på tjejer som spydde och några som troligen hade lite roligt då kämpande andetag och mumlande kom från ett av båsen. Jag skakade äcklat på huvudet och skvätte vatten i ansiktet för att vakna upp. Under mina ögon hade jag stora tydliga ringar och man såg verkligen att jag inte alls var 100% medveten. En tjej kom utstaplande från ett av båsen och hon skulle säkert ha ramlat om jag inte hade känt hennes händer på mina axlar.

-       Hiiiiiiii.

Jag log ett tillgjort leende och backade undan från tjejen som verkade vara stenfull om något. Jag skyndade mig ut från toaletterna men stannade när jag hörde mitt namn från bordet. Musiken hade nu sänkts då de flesta åkt hem men det fanns fortfarande några få kvar.

-       Lou, you can’t just snoop around in her bag.

Det var Zayns röst jag hörde.

-       Oh please, she’s not here right?

Svarade Liam spydigt. Jag hade inte hört Liam prata så mycket förr så jag hade faktiskt trott att han var en av de snälla men jag hade visst fel.

-       Look, six missed calls from mommie and a heart. Isn’t that cute! Okay so lets send her a text. I’m sorry for not answering but I was busy with drugs and having sex with some random guy. How’s that?

Louis röst äcklade mig bara desto mer han pratade men efter att han sa vad han tänkte skicka till min egen mamma var det nog. Jag klev ut från mitt gömställe och allas ögon drogs till mig.

-       Go on, send the damn text! You know, I did not want to be here in the first place, the only reason I came was because Perrie asked me to! So send the text, i don’t freaking care!

-       Good, because it’s too late.

Louis flinade roat vilket fick mig att storma mot honom ta tag i min väska och slå honom rakt över ansiktet. Tårarna hade nu börjat rinna men inte av sorg utan mer av ilska. De andra kollade häpet på mig och på Louis nu röda kind. Jag nickade bestämt och stomade sedan ut från baren utan att veta vart jag var eller hur jag skulle komma hem.