Kapitel 11 - A bet.
- Done!
Pep Perrie till lyckligt. Jag var rädd för att det skulle bli kolsvart eyeliner och överdrivet mycket mascara. Mörk ögonskugga och bara ja… mörkt. Men när jag kollade mig själv i spegeln blev jag förvånad. Perrie hade gått med en ljus ögonskugga som skiftade från ljusare till mörkare Tillslut var det en smal eyeliner linje som stack ut i slutet. Hon hade lagt på lite rouge så mina kinder var i en lätt rosa och mina läppar bar en ljusrosa färg som matchade min vanliga färg. Det var absolut inte för mycket utan precis lagom. Det ända som jag kanske kunde ändrat på var lös ögonfransarna som hon argumenterat med mig om att ta på. Men visst var det snyggt och det gjorde mig lite mindre oskyldig.
- I love it Perrie! You’re really talented.
- Aw, thank you. Now we’re ready to go!
Emily som under tiden suttit i soffan andades ut och tog tag i en väska som låg i andra sidan av rummet.
- Finally.
Det var nu jag faktiskt la märke till hur olik min klädstil var från deras. Emily gick runt i slitna svarta jeans och en ’’studded topp’’ med en jeansjacka över. Perrie hade en svart klänning med bar rygg som slutade nedanför rumpan. Den var ganska lik den jag valde mellan dock så hade hon kristaller och annat lite överallt på klänningen. De båda bar ett par svarta klackskor. Jag kände mig lite utanför men jag gick med det. Jag tog min väska och följde efter Emily ut till bilen igen. Perrie låste dörren och gick fram till sin bil. Eftersom Emily satte sig bredvid förarsätet satte jag mig i baksätet och förblev tyst. Under bilresan pratade Emily och Perrie på om hur roligt de skulle ha och att Emily skulle lägga in en stöt på Harry. De stannade framför en bar där ljuset lös genom fönsterna och musiken dunkade i högtalarna. Jag kände direkt när jag klev ut ur bilen att jag inte hörde hemma här. Emily hade redan sprungit in när jag stängde bildörren efter mig.
- Are you coming?
Frågade Perrie mjukt.
- I don’t know if this was a good idea. I clearly do not fit in here at all.
- Don’t worry, when you’re with us nobody will hurt you… Maybe the guys but they don’t mean it personally. You’re different but I can see that you maybe can fit in our group someday. I just got this feeling. You can maybe change our group a little.
- Glad to hear… But Perrie, please don’t leave me alone in there. That would just be awkward.
- Never. Come on now!
Jag log mot henne och krokade min arm i hennes som hon glatt höll ut mot mig. Så fort dörrarna öppnades slog musiken mig som ett slag. Det dundrade i öronen men man kunde lätt höra alla människor som skrek för att överrösta musiken. Perrie tog sin lediga hand och pekade på en grupp av människor i ett bås. Nervositeten kröp upp i ryggen och ner igen tills den stannade i magen. När vi stod framför bordet flög allas blickar upp till oss. Perrie var snabbt framme i Zayns knä och jag stod pinsamt kvar på samma ställe. Emily hade suttit sig i Harrys knä då hela båset var upptaget. Jag hävde mig fram och tillbaka på mina klackskor och kollade nervöst ner i marken.
- Here.
Jag kollade upp för att se vem det var som vågade prata i tystnaden – om man inte skulle räkna med musiken – och eftersom alla kollade på Harry var det nog han som yttrade orden. Han hade hoppat lite mer åt sidan så det fanns en liten plats till mig bredvid. Hans hand som han inte hade runt Emilys midja klappade han på sätet med. Jag log tacksamt och satte mig sedan ner bredvid honom.
- I told you so, go one give me the money.
Jag kollade upp på personerna mitt emot mig som hade börjat prata. Niall satt med handen utsträckt mot Louis som satt på samma ställe som jag fast på andra sidan. Jag kollade på när Louis tog fram sin plånbok och gav Niall några sedlar.
- But I had right about the other thing so give me.
Det var som att de bytte roller så Louis fick en aning lite mindre sedlar i handen istället för Niall. Perrie kollade förvirrat på dom och skakade på huvudet.
- What was that about?
- Nothing special. We made a bet if she would come or not.
Niall nickade mot mig och verkade inte alls besvärad av att berätta det högt.
- First, me and Niall made bet on if she would come. I thought she wouldn’t and Niall thought she would. Here she is. The second bet was if she came, would she wear hot clothes or that thing she has on right now. That bet I won.
Jag kände hur tårarna började välla upp i ögonen men jag hade tillräckligt med värdighet kvar att hålla dem inne. Jag och Louis satt bara och kollade på varandra ett tag samtidigt de andra kollade på hur vi sakta dödade varandra med våra blickar.
- That is so not mature guys! Just let her be for fuck sake.
- Careful what you say Perrie, I can easy kick you off the group.
Louis hade nu dragit bort sina ögon från mina och glodde oseriöst på Perrie. Hon räckte snabbt ut tungan och la sedan sina händer runt Zayns nacke. En servitör med överdrivet smal kropp och tydlig pushup kom fram till vårt bord. Hennes ansikte var fullt med smink att man faktiskt undrade hur hon såg ut under allting. Hon ställde ner åtta glas på bordet tillsammans med några olika flaskor. Jag kollade äcklat på flaskorna när alla började ta för sig och hälla i sina glas.
- Excuse me miss.
Jag vände upp huvudet på servitrisen och väntade på en fortsättning.
- How old are you?
- Seventeen.
- I’m afraid you don’t have permission to be in this kind of bar.
- Oh, well I can just le…
Jag hann inte avsluta meningen då Louis röst avbröt mig.
- Look, didn’t I say to you this wouldn’t be a problem? I hate problems and now when it’s my mates birthday I think you could be nice for once huh? How’s that Caroline? I can make it up to you after work, I’ll be around.
- Of course Louis. I’ll be in the basement, come when you’re ready later. My shift ends five in the morning.
Louis blinkade lätt till och jag kan lätt säga att det gjorde mig illamående. Hans blick vändes sedan mot mig och han skickade ett glas till min sida av bordet.
- I don’t drink.
Protesterade jag och knuffade sedan tillbaka glaset.
- I know.
Så sjuukt braaaa!! :D
meeeeeeeeeeeeer