Efter att ha suttit på bänken till jag inte kunde känna min rumpa längre gick jag hem med tankar som bara virvlade runt i huvudet. Skulle jag gå eller inte? Det skulle ju vara så mycket bättre med en filmkväll hemma hos Kate men jag kunde inte undvika känslan av att göra något dåligt för en gång skull. När jag kommit fram till mitt hus hade jag bestämt mig för att inte lyssna på vad Kate sa, jag skulle gå och kanske ha en riktigt bra tid. Så fort jag gått upp på mitt rum borstade jag tänderna, tog på mig min nattröja, tvättade bort sminket och la mig för att sova.

Dagen efter gick väldigt fort. Då läraren var sjuk fick vi skippa två klasser i engelska vilket var en rätt skön tid som jag spenderade med att plugga lite extra matte och läsa min bok i biblioteket. Tillslut hade vi slutat för dagen och Perrie gav mig ett tecken på sin klocka hon hade på armen. Jag nickade sakta mot henne innan hon sprang fram till Zayn som stod några meter ifrån henne. De mötte varandra i en gullig kyss innan de båda hoppade in i Zayns bil. Jag drog en djup suck och körde hem. Under trafiken satt jag och trummade lätt på ratten och sjöng med låten som spelades på radion. Jag hade inte den perfekta sångrösten men visst gick det ibland. Efter cirka fyra låtar upphörde trafiken och bara några minuter efter var jag hemma. Klockan hade blivit kvart över 5 när jag kom fram, fyra timmar kvar. Jag skulle precis gå upp på mitt rum när en hand stannade mig. Jag kollade åt sidan för att se Juans oroliga ansikte.

-       Faith, they’ll know you’re gone. Besides, it’s fucking school tomorrow! Tell me what you’re really thinking here.

-       I know, I know! I’ll be alright. I wont stay for long, I promise.

-       They will still know you’re gone, that wont change.

-       No they wont, they don’t even notice me. Just do it for me.

Han släppte tillslut min arm och nickade lite frånvarande. Jag hann ta ett steg på den långa trappan innan jag kände Juans hand på min arm igen. Jag vände mig om för att fråga vad det var men jag hann inte yttra ett enda ord förens jag kände hans läppar mot mina i en slarvig kyss. Det tog mig ett tag innan jag besvarade den. Mina händer lade sig bakom hans nacke och mina fingrar drog lätt i hårstråna. Jag kände hur han drog sig tillbaka och två sekunder senare hade han slagit handen i trappräcket.

-       Fuck!

Han kollade ursäktande på mig innan han gick ner i källaren där hans rum var för tillfället. Jag tog upp handen till mina läppar och rynkade pannan. Jag behövde verkligen en paus från detta. Det var härligt att gå smaka på Juans läppar så som jag fantiserat om så länge men det var något som inte kändes rätt. Jag lämnade mina tankar för att fokusera på kvällen. Jag försökte fantisera mig hur det skulle bli men det var omöjligt. Jag la mig mitt på min bäddade säng och grävde ner ansiktet i kudden. Jag kunde sova i en timme in jag skulle behöva göra mig i ordning för den oförutsägbara kvällen. Det tog inte lång tid innan jag föll ner i en djup sömn.

Mina ögonlock fladdrade lätt till och hela rummet var som en suddig röra. Det var när jag kollade ut genom fönstret och insåg hur mörkt det var som jag flög upp ur sängen. Min blick gick snabbt till min klocka och jag svor tyst för mig själv. Klockan hade redan hunnit bli kvart över 8 så stressen började byggas upp i mig. Jag sprang snabbt in på toaletten och hoppade verkligen in i duschen. Jag rakade mina ben i en snabb fart och drog sedan in min kropp i en handduk. Jag trippade in på mitt rum för att dra på mig rena underkläder. Jag släppte ut mitt hår och tog på mig klänningen som fortfarande hade hängt på kroken. Efter det torkade jag mitt hår, plattade det och satte i hårbandet med blommorna. Drog på mig mina skor och satte på smycken. Tillslut kollade jag mig i spegeln och sedan på klockan. Jag hade fortfarande inte sminkat mig men en mascara ner i väskan och jag var klar att gå. Klockan hade nu blivit tio i 9 och det skulle minst ta 10 minuter att åka till deras radhus så jag skulle nog bli där i god tid. Jag stack ut huvudet genom dörren och kollade ner för trappan.

-       Juan?

Ropade jag lite osäkert, hans huvud stack fram nedanför trappan och jag nickade lite som ett tecken för honom att det var dags att förföra mina föräldrar på något sätt. Han suckade tungt men gick iväg. Snart hörde jag att ett samtal började i vardagsrummet så jag tog tag i min väska och sprang ner för trappan och ut genom dörren. När jag kört iväg kunde jag äntligen andas ut men det varade inte så länge då nervositeten inför kvällen började bildas. Som jag tänkt mig tog det 12 minuter för mig att åka till deras radhus. Ljuset var tänt och hög musik hördes inifrån. Jag bet mig hårt i läppen innan jag klev ur bilen och tog de sista stegen fram till dörren. Min hand drogs upp och bankade lätt på dörren men när ingen kom och öppnade knackade jag hårdare och bara några sekunder efter öppnade Perrie dörren. Ett leende var fastklistrat på hennes ansikte.

-       Faith! I knew you would come!

-       I didn’t to be honest.

Ett nervöst skratt lämnade mina läppar. Jag såg att hennes ögon granskade min klädsel tills hon mötte mina ögon igen.

-       You look really pretty.

-       Thanks…

Hon drog ut handen in i huset som en gest på att jag skulle gå in så jag tog några små steg in i hallen. Perrie försvann runt hörnet och jag följde nervöst efter henne efter att ha hängt min jacka på en ledig krok. Musiken blev bara högre och högre ju närmre jag kom rummet som Perrie smitit in i. När jag klev in stannade både Perrie och Emily upp i sina handlingar. Jag hade aldrig pratat med Emily personligen men jag hoppades att hon var snällare än sin bror.

-       Emily, this is Faith. Faith, this is Emily. Louis sister.

-       I know, it’s nice to meet you.

Svarade jag så snällt jag kunde. Hon kollade på Perrie och de utgav varandra blickar som jag verkligen inte kunde förstå men säkert inget bra.

-       Yeah, it’s nice to meet you too. I guess. My brother wont shut up about you. He keep telling me how fucked up you are and how innocent you are and now when I see the dress, I can tell he was right.

Jag drog ihop mina ögonbryn i en förvirrad gest och flackade lätt med blicken ner på mina skor.

-       Emily! Shut the fuck up!

-       It’s okay.

Perrie log ursäktande men hennes leende försvann ganska fort.

-       Have you even got makeup on?

-       No, I overslept. I got some mascara in my bag so I’ll be fine.

-       No please! Let me fix you up!

Hon hade knäppt ihop sina händer som när man ber och hennes blick sa verkligen allt.

-       Erh… Fine! But not too much, please? I’m not that kind of girl.

-       You don’t say. Skrattade Emily i bakgrunden.

Perrie kollade bak och gav henne fingret innan hon klappade händerna glatt.