Kapitel 5 - Mr Tomlinson

Efter att ha lämnat mina böcker i skåpet som Kate så vänligt visat presenterade hon killen som Taylor. Jag gav mitt schema en sista koll för att vara helt säker på vart jag skulle och vilka böcker jag skulle ta med mig. Dagen kunde inte börja bättre än med matte. Jag hade alltid gillat matte och låg alltid en matte bok före alla andra vilket jag bara kunde vara stolt över. Jag tog min matte bok och det nya skrivhäftet innan jag låste skåpet och började följa min karta över skolan till klassrum 14C som låg en trappa upp. Jag var redan försenad med 10 minuter men hade fått en frånvaro lapp av rektorn. När jag stod framför trädörren med de stora siffrorna på. Jag drog in ett djupt andetag innan jag öppnade dörren. Alla blickar vändes emot mig och flera viskningar ekade genom rummet. Läraren var en gammal man med glasögon uppe på huvudet. Han höll i en penna som var till den stora whiteboarden.
- Hi, you must be Faith. Our new student from New York?
- Er… yes, that’s me. I’m sorry for my late arrival but I had very hard to find my locker and this classroom so principal Wood gave me this.
Jag hade aldrig varit blyg när det gällde nya människor. Jag stod upp för mig själv och för vem jag var så när jag fortsatte att prata tystnade alla i klassrummet då de var förvånade över mitt positiva beteende. Jag räckte fram min frånvaro lapp till läraren men han bara viftade bort den lätt.
- I don’t need it. I believe you, I know it can be hard your first day. Take a seat wherever you want, were just about to start working in our books.
Jag nickade tacksamt och lät min blick glida över klassrummet. Alla blickar försvann för att sedan försvinna ner i böckerna som låg framför dem. Det fanns tre platser lediga, en bredvid en kille som såg ut att vara värsta nörden och de andra två stod bakom en helt tom bänk. Jag ville sätta mig bredvid nörden men när han petade ut en näskråka och drog av den under bordet lät jag bli. Jag gick istället mot det tomma bordet och la ner mina böcker. Killen som satt i bänken bredvid lutade sig över till min sida och kollade sig omkring för att inte behöva fästa blicken på mig.
- I really don’t think you should sit there… We have class with the 3rd graders and Lo…
En hög smäll fick alla, även läraren, att hoppa till. Av någon anledning hade jag en aning om vem det var, gissa vem som hade rätt. Louis och Niall snubblade in i klassrummet med ett flin på läpparna båda två.
- Mr Tomlinson, you’re late and I also talk to you mr Horan. You both know how I feel about you missing time of this class when you always were here early just two years ago.
- Well, things change. Deal with it! Spottade Louis fram taskigt.
Hans blick gick bort till bänken där jag satt och man såg hur Niall precis skulle slänga ut sig en taskig kommentar då hans ögonbryn drog ihop sig i ett irriterat uttryck. De utbytte några låga viskningar och pekade bort mot nörden några gånger. Tillslut kom Louis mot mig och precis som förväntat satte han sig på stolen bredvid. Jag kollade bevärat ner i matteboken som jag lagt framför mig för att börja med det som jag älskade mest.
- You’re a math genius, I did not look up that when I heard you were moving to London. Muttrade han vid min sida. Jag försökte mitt bästa att ignorera honom men hans röst gav mig gåshud genom hela kroppen, absolut inte av välbehag. Jag drog motvilligt upp min blick för att se Niall sitta irriterat bredvid nörden som såg väldigt rädd ut.
- Don’t worry about Niall. He’s just mad because you took his chair.
- Well, I don’t mind moving so we all can be happy, yea?
Jag började med att resa mig upp men en hand grep tag i min handled. Av ren reflex drog jag ut mig handen hårt och kollade surt på den roade killen bredvid mig.
- There’s no problem. Besides, I don’t think you want to sit next to that dork anyways.
Trots att jag inte vill sitta bredvid honom hade han rätt. Jag gillade inte att döma folk men när man kletar ut snorkråkor under bänken tar det stopp. När jag satte mig ner på platsen igen avfyrades ett leende mot mig från Louis. Jag greppade om min penna och började lösa talen som stod framför mig, vad som helst för att glömma killen bredvid mig. Läraren gav mig och Louis några tveksamma blickar då och då under hela lektionen, även så de flesta eleverna.
- I just have to say, you look really sexy in a skirt.
Jag kollade upp honom med uppspärrande ögon men hans blick var under bänken där jag hade mina ben. Jag skiftade mig lite obekvämt i stolen och drog ner blicken igen. Jag kunde inte se Louis göra några mattetal under hela lektionen vilket irriterade mig lite, det blev bara värre när läraren inte sa till. Tillslut var klockan halv 11, matte i 2 timmar på morgonen fick verkligen mitt huvud att börja arbeta, vilket såklart var härligt. Jag tog mina böcker och tryckte dom mot bröstet innan mina fötter styrde mig snabbt ut ur salen. Jag hörde hur Niall och Louis hade en kort konversation bakom mig medans jag gick.
- What the fuck, dude?! Why did you let me sit next to the dork?
- Chill out! I’m just fucking with her.
- Fine, but not again!
Mer av konversationen hörde jag inte då jag börjat gå mot trappan. Enligt schemat som jag fortfarande höll i handen hade vi håltimme på 1 ½ timma. När jag lämnat mina böcker i skåpet sprang jag in i Kate igen vid hennes skåp.
- Hi Faith! How went first class?
- Good, no one told mem about having the same math class as the seniors though.
- Oh my… What did he do?
- Nothing, he just sat next to me, not much of a talk. Ljög jag.Hon nickade kort och tog ut sina engelska böcker. Kate! I have free period and I really need some coffee, is there a starbucks nearby?
- Yes, in the city, it’s not far away from here. Maybe a 5 to 10 minute drive, it depends on the traffic.
- Thanks! See you.
Jag vinkade lätt ut henne innan jag försvann ut från skolan. Flera grupper av olika människor stod vid sina bilar och bara pratade. Den svarta lacken på min bil glänste i solen vilket fick mig att bli så stolt. Jag vet att jag inte borde vara så stolt av en så fin bil och skryta över mina saker, men visst får man skryta lite va?
Jag hoppade lätt in i förar sätet och startade min bil för att sedan backa ut från parkerings platsen. Jag kunde skymta resten av gänget som bestod av Harry, Zayn, Liam, Emily och Perrie. Deras blickar var vända mot andra sidan av gatan där Niall och Louis stod. De gick över gatan precis framför mig så jag sjönk ihop i sätet så mycket som det gick. Som tur var, la de inte märke till mig så jag fortsatte skönt att köra vidare. Som tur var så var vägen inte full med trafik. Säkert bara för att folk jobbade eller var i skolan. Som Kate sagt var jag framme i stan på bara några minuter och en stor Starbucks skylt visade utanför en söt butik som hon beskrivit. Jag vet inte varför men jag hade alltid gillat Starbucks. När jag var mindre tvingade jag i mig kaffe bara för att börja gilla det så jag skulle kunna köpa mer på Starbucks, ganska konstigt men jag ångrade det inte!

Vad hände med kapitel 5? :o
Meer :)
more :3
Blir så glad när du har lagt upp kapitel :D